Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 25 november 1944 - Koagulering av vatten, av Gunnar Åkerlindh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1362
■ TEKNISK TIDSKRIFT
Ex. 2. Till ett råvatten med pH = 7,0 och alkaliteten 0,30
mge/1 behöver enligt erfarenhet doseras 40 mg/1
aluminiumsulfat för att bortskaffa färg och grumlighet. Hur stor
mängd kalk eller soda behöver tillföras för att det slutliga
pH-värdet skall vara 6,2?
Man har enligt (9) för råvattnet
10—’ • 0 30
[C02] =-= 0,10 mmol/1
3-10—’
Summan av fri kolsyra och bikarbonater är
[C02] + [HCOa’] = 0,10 + 0,30 = 0,40
och denna summa förutsättes här vara oförändrad efter
reaktionen. Förhållandet mellan [HCCV] och [C02] betingas
av (5) och man får som värde på detta förhållande efter
reaktionen
Följaktligen blir
[CO*] + 0,48 [CO,] = 0,40
varav mängden fri kolsyra fås
[C02] = 0,27 mmol/1
och mängden bikarbonatjon
[HCOa’] = 0,13 mmol/1
ökningen av den fria kolsyran är alltså 0,17 mmol/1. Av
40 mg/1 aluminiumsulfat frigöras, såsom av ex. 1 framgår,
2 • 0,20 = 0,40 mmol/1 COs. 0,23 mmol/1 C02 måste för
den skull bindas av alkali.
För kalk är reaktionsformeln
CaO + 2 C02 + H20 = Ca (HCOa)2
Härav framgår att 1 mol kalk binder 2 mol C02, varför
kalkdosen skall utgöra 0,23: 2 mmol/1. Då kalkens
molekylarvikt är 56, blir den erforderliga mängden
10~3-56 = 6,5 ’ 10 3 g/1 = 6,5 mg/1 CaO
Användes i stället soda blir reaktionsformeln
Na2C03 -f C02 + H20 = 2 NaHCOa
Här binder 1 mol soda 1 mol C02, men samtidigt bildas
2 mol HCOa’, dvs. det sker en tillförsel av bikarbonat. För
en viss dos soda, y mg/1 eller (y • 10 ~3) : 106 mol/1, kommer
alltså minskningen av C02 att uppgå till samma värde
men ökningen av HCOa’ att bli dubbelt så stor.
Förhållandet mellan HCOa’ och C02 skall vara = 0,48, och man får
[HCOa’] = 0,30 — 0,40 + 2 y: 106 _ ^
~[CÖ2] ~ 0,10 + 0,40 — y: 106 — ’
varav
y 1= 14,5 mg/1 Na2COa
Koagulanter
Förutom aluminiumsulfat kommer en del andra
koagulanter, huvudsakligen järnsalter, till
användning vid kemisk fällning av vatten.
Reaktioner och reningsförlopp bli härvid likartade med
dem som beskrivits för aluminiumsulfat.
Bland järnsalter märkas ferrisulfat, Fe2(S04)3,
ferriklorid, FeCl3, samt ferrosulfat, FeS04, vilket
senare dock användes antingen klorerat eller
tillsammans med kalk. Gemensamt för dem alla är
att de med alkalier bilda fällning av
ferrihydr-oxid, Fe(OH)3 (åtminstone som slutprodukt).
Klorerat ferrosulfat framställes vanligen på
reningsverket genom inledande av klorgas i en
lösning av ferrosulfat. Den härvid uppkomna
produkten kan betecknas som ferrikloridsul-
fat, FeClS04, eller som en blandning av de
båda förutnämnda ferrisalterna enligt formeln:
6 FeS04 + 3 Cl21= 2 FeCi3 + 2 Fe2(S04)För
fer-rosulfatets klorering återgår teoretiskt ca 13
viktprocent av den tekniska produkten. Klorerat
ferrosulfat kommer ofta till användning vid rening
av avloppsvatten. Härvid måste råvattnet kloreras
med en mängd motsvarande en avsevärd del av
dess klorförbrukning för att förhindra det
bildade ferrisaltets reduktion till ferrosalt.
Ferrosulfat och kalk bilda i första hand
ferro-hydroxid, Fe(OH)2, vilket därefter av vattnets
syre (eller vid särskild luftning) oxideras till
ferrihydroxid. Denna koagulant är särskilt vanlig
som tillsatts vid mjukgöring enligt
kalk-sodaförfarandet. Den kommer även till användning, då i
vattnet finnes mangan, som behöver avlägsnas.
Ferrosulfatet måste doseras något före kalken.
Järnsalter fälla i stort sett icke vid pH-värden
mellan 5,5 och 8,5. Man tillgriper så gott som
uteslutande det övre området och upprätthåller
ett pH-värde av ca 9.
På senare år har man även börjat använda
fällning med flera (vanligen två) kemikalier
samtidigt. Härvid utgöres den dominerande delen av
aluminiumsulfat. Den återstående delen kan
utgöras av klorerat ferrosulfat eller
natriumalu-minat.
Natriumaluminat kan även användas ensamt
men är dyrbart. Aluminatjonen bildar vid
pH = ca 8 med kalcium- och magnesiumsalter en
fällning av kalcium- och magnesiumaluminater.
Vilken koagulant som skall komma till
användning måste bli föremål för prövning i varje
särskilt fall, varvid driftekonomi och reningsresultat
få fälla utslaget.
Aluminiumsulfat är, såsom tidigare framhållits,
den koagulant som oftast användes. I allmänhet
torde också aluminiumsulfat ge det bästa
reningsresultatet. Vintertid bereder den emellertid
åtskillig svårighet, därigenom att utflockningen då
sker långsamt och flocken blir voluminös, lätt
och svag.
Järnsalter torde vintertid i allmänhet ge en
tyngre och starkare flock än aluminiumsulfat,
varigenom över huvud taget ett större motstånd
i snabbfiltren kan tillåtas och en något grövre
sand användas, varjämte filterperioderna bli
längre. Med hänsyn till reningseffekten äro olika
slag av järnsalter ungefär likvärdiga, beräknat
efter doserad mängd Fe"’ . Men som nämnt kan
dock ej samma reningsresultat påräknas som vid
fällning med aluminiumsulfat. Det är även fråga,
om icke en feldosering liksom en för hög
rest-mängd kan vara till större förfång vid järnsalter
än vid aluminiumsulfat. Emellertid uppges, att
man i en del fall kan förena fördelarna hos dessa
båda slag av koagulanter genom samtidig
fällning med aluminiumsulfat och klorerat järnsul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
