Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 30 december 1944 - Är patentinstitutionen behövlig? av Nils Bergling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 december 1944
1499
Även internationella hänsyn tillmättes av
kommittémajoriteten stor vikt i det man framhöll, att
omsorgen om nationens heder förbjuder, att man,
så länge patentinstitutionen upprätthålles i de
flesta kulturländer, utan tvingande skäl till
förfång för dessa vidtar åtgärder, varigenom den
inhemska industrin sättes i stånd att som en
parasit-växt hämta sin huvudsakliga näring från övriga
nationers strävanden.
Det land, där antipatentrörelsen hade sin största
framgång, var Holland, som helt upphävde sin
patentlag år 1869, och sedan var fritt från denna
s.k. hämsko på den industriella utvecklingen ända
till år 1912, då den 1910 antagna nya holländska
patentlagen trädde i kraft.
Vilka erfarenheter vunno då holländarna under
den tid de voro fria från patentlagen och varför
infördes så småningom patentinstitutionen på
nytt? Att erfarenheterna ej voro enbart
fördelaktiga, torde väl tillräckligt tydligt framgå därav,
att man efter ca 40 års uppehåll var mogen för
att på nytt införa patentväsendet. Det kanske
också kan vara av intresse att höra vad en
holländare säger om saken. Ett av Hollands äldsta
patentombud, H J Kooy Sr, skriver sålunda i en
liten broschyr med anledning av den nva
holländska patentlagens 25-årsjubileum:
"Es ist trotzdem unverkennbar, dass die
Aufhe-bung des Gesetzes im Jahre 1869, ohne dass eine
neue und bessere Reglung an seine Stelle
ge-setzt wurde, fiir die Niederlande einen Rückgang
bedeutete. Nach dieser Aufhebung doch suchte
die holländische Industrie fast ausschliesslich ihr
Heil in Nachahmung, mit der unausbleiblichen
Folge, dass die persönliche Initiative nahezu ganz
getötet wurde durch die berechtigte Furcht. dass
in der Regel jede neue Erfindung sehr bald von
Dritten ohne weiteres nachgeahmt werden würde."
I samma anda talar även erfarenheterna från
Schweiz, som erhöll sin första patentlag så sent
som år 1888. Härom säger USA:s förre
Commis-sioner of Patents, Thomas Ewing, i ett föredrag
vid amerikanska patentväsendets 100-års
jubileum:
"It is sometimes said that inventions would be
made without the stimulus of patent protection;
that the demand produces the invention or the
instrumentality desired. This is true only in a
very general sense. It is particularly significant
that two great industrial coimtries, Switzerland
and Belgium, attempted to proceed upon this
theory, but both were driven to abandon it.
Res-pecting Switzerland the change was brought about
by the experience of Mr. Bally, a Swiss
Commis-sioner to the Centenial Exposition in Philadelphia,
who was one of the largest shoe-manufacturers
in Europé. He had his factory fitted with
American machines, set up by American mechanics;
he studied our methods of organizing labor. He
was therefore a most favorable example of the
idea which prevailed in Switzerland that other
countries would make inventions and the Swiss
could adopt them with the expectation that
com-petition would produce domestic improvements;
but the plan failed entirely. Though in America
the daily wage was three times as much as in
Switzerland, Bally was being driven out of the
märket, because, he said, the Americans
impro-ved the machines so much faster, used them so
much better, and learned to operate them much
möre quickly than his men could be taught. His
argument was pointed by reference not to shoes
only but to watches (in manufacture of which
Switzerland was then leading the world), and to
many other artides."
Även ryska förhållanden ha i detta sammanhang
sitt intresse. Såsom bekant upphävdes genom
oktoberrevolutionen i november månad 1917 alla
privilegier och monopol, som beviljats av
tsarregimen, och därigenom även patenten. Trots att
staten praktiskt taget är den ende företagaren i
Ryssland, fann emellertid Sovjetregeringen det
lämpligt att redan så kort tid efter revolutionen
som år 1924 på nytt införa en patentförordning.
Med hänsyn till det sovjetryska samhällets
konstruktion med staten som enda företagare är det
ej ägnat att förvåna att man ganska snart
blev missbelåten med resultatet av
uppfinnareväsendet under den nya lagen. Redan år 1931
försökte man genom ett dekret den 9 april nya
vägar att befordra uppfinnareverksamheten bland
de ryska arbetarmassorna genom lämplig
gottgörelse och andra företrädesrättigheter, såsom
bättre bostäder, företrädesrätt vid inträde i
läroanstalter, prioriterad behandling vid tillsättning
av vissa tjänster i forsknings- och
försöksanstalter, extra semester, personlig pension osv.
Det är ganska betecknande, att man även i en
stat, där den enskilda äganderätten är praktiskt
taget fullständigt upphävd, varit tvungen att
införa något slag av belöning eller uppmuntran till
uppfinnare för att befrämja dessas för staten
betydelsefulla verksamhet. Detta förhållande torde
även vara ett indirekt bevis för den uppfattningen,
att uppfinnareverksamheten måste stimuleras
genom något slag av belöning för att ej hämmas
i sin utveckling och i stället gå tillbaka.
Ett argument för patentinstitutionen, som jag
icke tidigare berört, ligger även i det säkerligen
välkända och obestridliga faktum, att det är
betydligt lättare för en uppfinnare att vända sig
till en exploatör och att skaffa erforderligt
kapital för en exploatering, om exploatören kan räkna
med ensamrätt under viss tid för den planerade
tillverkningen. Om sådan ensamrätt ej kan
erhållas, måste man kanske räkna med obehagliga
konkurrensförhållanden redan i starten. Vidare
tillkommer att ett patent på en god uppfinning,
som tilldelats någon, måste sporra dennes
konkurrenter till ökade ansträngningar att göra nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
