Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1945 - Skakapparater, av Hans Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1945
277
För att kunna bedöma de olika rörelsetyperna bör man
först göra klart för sig, vilka fordringar man vill att en
god skakapparat skall uppfylla. Vill man ha apparaten så
mångsidigt användbar som möjligt, torde kraven på
konstruktionen bli ungefär följande:
god skakeffekt;
enkel, föga skrymmande och ej ömtålig mekanism för
rörelsen;
jämn och tyst gång, även för större apparater. Detta
förutsätter bl.a., att den rörliga massan bör ha ett stabilt
jämviktsläge;
kärlet bör ha sådan rörelse, att det under skakningen kan
stå i förbindelse med andra kärl genom slangledningar
(för gastillförsel e.d.). Rotation av kärlet är därför ej
önskvärd;
användbarheten bör ej vara inskränkt till kärl av viss
typ, ej heller till endast stående eller endast liggande kärl.
Att bedöma de ovan uppräknade rörelsetyperna måste
dock bli ganska vanskligt. Särskilt besvärligt är det att
definiera begreppet "skakeffekt" och på lämpligt sätt mäta
denna effekt. Möjligen skulle upplösningshastigheten för
ett visst salt av bestämd kristallstorlek kunna utgöra ett
mått på skakeffekten. Att genomföra en sådan
undersökning strandar dock främst på omöjligheten att få alla
konstruktioner av intresse tillgängliga för prövning. Den
avsevärda skillnaden i storlek mellan olika apparater gör det
vidare rätt svårt att direkt jämföra dem, och ett flertal
variabla faktorer, såsom frekvens och amplitud, som starkt
påverka effekten, försvåra bedömningen av de olika
rörelsetyperna i förhållande till varandra. Följande försök
till bedömning ha dock gjorts; de grunda sig delvis på
praktisk erfarenhet, för övrigt på givetvis ganska
ungefärliga överväganden:
1 a. God effekt, om hastighet och slaglängd, som i en del
fall, ej äro alltför små.
1 b. Rörelsen liknar mycket 1 a.
1 c. Ungefär som föregående. En nackdel är, att
jämviktsläget är labilt, vilket lätt medför ryckig gång och snabb
förslitning.
1 d. Fordrar mycket intensiv rörelse om god effekt skall
uppnås.
1 e. Ganska effektiv omsvängning utan kraftig skakning.
Rörelsen är dock endast lämpad för stående flaskor eller
kolvar. Effekten förbättras, om rörelsen med korta
intervall får växla riktning.
1 f. Den vertikala komponenten i rörelsen förbättrar
knappast effekten så mycket, att denna komplicering har
berättigande.
2 a. Liknar 1 a men är sämre, då kärlet i ytterlägena lutar
in mot jämviktsläget. Denna stjälpning motverkar i viss
mån den skakeffekt, som vinnes genom vätskans tröghet
vid rörelseriktningens omkastning i ytterlägena.
Fig. 6. Skakapparat, större typ (total längd 110 cm), med
trälåda för stående kärl.
Fig. 5. Rörelseprincip för
skakapparat av ny typ.
2 b. överlägsen 1 a, då kärlets lutning utåt i ytterlägena
förstärker effekten av vätskans tröghet vid
rörelseriktningens omkastning. En viktig nackdel är det labila
jämviktsläget (jfr lc). Alternativet med fjädrande hållare är
en god lösning, dock endast för små lätta apparater.
2 c. Liknar 1 d; kanske dock något bättre, då ett
stjälp-ningsmoment ingår i rörelsen.
2 d. God effekt, särskilt för stående kolvar;
huvudsakligen lämpad för mindre apparater.
3 a. God omblandning; konstruktionen är dock ofta
mindre idealisk för viskösa blandningar, då effekten betingas
enbart av tyngdkraften. Kärlets rotation begränsar vidare
konstruktionens användning.
3 b. Oanvändbar för cylindriska flaskor; fordrar
invändiga utskott e.d. för bearbetning av vätskeblandningen
(typen användes ju dock i många utföranden för målning
eller blandning av fasta substanser).
4 a. Rotationen utgör åtminstone för liggande kärl med
cirkulärt tvärsnitt en komplicering av konstruktionen, som
ej medför väsentlig förbättring av effekten.
4 b. Avsedd för ett antal mindre stående kärl (flaskor
eller kolvar), som placeras symmetriskt kring underlagets
kant. Konstruktionen lämpar sig ej för större apparater.
Av uppställningen måste slutas, att ingen av de upptagna
typerna helt motsvarade idealet. Den bästa effekten syntes
typ 2 b ha, där en fram- och återgående rörelse kombineras
med en stjälpning utåt av kärlet i ytterlägena; men för en
sådan konstruktion vore det nödvändigt att undanröja
nackdelen med det labila jämviktsläget.
Det befanns, att detta skulle låta sig göra om man lät
underlaget hänga i armar, ungefär som enligt typ 1 b, men
att man ej gjorde dessa parallella utan lät dem konvergera
nedåt (se fig. 5). Genom lämpligt val av armarnas längder
och lutningsvinklar borde man kunna komma fram till en
apparat, som uppfyllde alla de uppställda önskemålen.
Om armarnas vinkel med vertikallinjen är liten, kommer
den fram- och återgående rörelsekomponenten att
överväga, är den större, överväger alltmer
stjälpningskompo-nenten. Ett försök att räkna ut ett optimum för denna
Fig. 7. Skakapparat, mindre typ (total längd 80 cm), utan
trälåda, med liggande flaska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
