Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 17 mars 1945 - Återvinning av lågvärdigt värme inom industrin, av Arne Ahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1945
309
vårmeackumulafor
iQar får vàrmt/edning |
Fig. 4. Kondenseringsanläggning för ånghammare.
värmning av värmeledningsvatten.
Slutkondense-ring skedde därefter på en efterkondensor,
varvid som kylmedium användes
vattenledningsvatten.
Totalt tillfördes anläggningen 1440 kg/h gas,
varav 540 kg utgjordes av vattenånga. Gasernas
temperatur vid inloppet till första kondensorn var
82°G, vilket ungefär motsvarade
mättningstem-peraturen. Den värmemängd, som utvanns i
för-kondensorn, motsvarande ungefär 0,44 t ånga
eller ungefär 80 % av gasernas totala
värmeinnehåll. Sammanlagt erhölls i båda kondensorerna
drygt 7 1/h 95 % sprit, vilket var tillräckligt för
drift av bageriets bilar. Den del av
anläggningskostnaden, som direkt hänförde sig till
värmeåtervinningen, dvs. förkondensor med
rörledningar, kan uppskattas till ungefär 15,000 kr.,
motsvarande ungefär 34 000 kr/t ånga. Hade
avsikten icke varit att samtidigt återvinna alkohol,
kunde värmeåtervinningen givetvis ha ordnats på
samma sätt som vid sulfatfabrikernas
sodahus-ugnar. Anläggningen, som numera ej är i drift på
grund av att bageriet nedlagts, finnes utförligt
beskriven i Tekn. T. 1941 s. 136.
Ängvärme
Inom järnhanteringen förekommer, efter vad
jag vet, sekundärånga endast som avloppsånga
från ånghammare. Någon återvinning av detta
värme har mig veterligt ännu ej genomförts med
framgång. Ett schema över en sådan anläggning,
som är avsedd att komma till utförande inom
den närmaste tiden, visas i fig. 4. Ångan från
ånghammaren tas först på en skrubber, där en
viss förkondensering äger rum. Den
genomströmmande ångan går därefter till en
blandningskon-densor, där slutkondensering sker. Det i
kondensorn uppvärmda vattnet går till skrubbern för
slutuppvärmning och avgasning. Varmvattnet tas
in på toppen av en ackumulator, som är avsedd
att eliminera ojämnheter i tillförsel och
förbrukning av värme. I det aktuella fallet är
medelbelastningen 5 t/h ånga, och kostnaden för komplett
anläggning, färdig för igångkörning, har
beräknats till max. 20 000 kr., motsvarande 4 000 kr/t
ånga och timme.
Inom cellulosaindustrin och övrig kemisk
industri har ånga en omfattande användning för
uppvärmning, kokning, indunstning, torkning m.m.,
från vilka processer erhållas mer eller mindre rena
sekundärångor. Från kokningsprocesserna
erhållas ångor av minst 100°C, som sålunda kunna ge
mycket gott värmeöverföringstal, under det att
ångmängden ofta är mycket varierande och
uppvisar kraftiga toppar. Som exempel härpå kan
man välja blåsånga från en sulfatfabrik. Vi kunna
se på ett modernt medelstort kokeri med en
dygnsproduktion av 100 t 90 % massa, uppdelat
på fyra 75 m3 kokare. Antal kok per dygn är 14
och blåstiden 20 min. Frigjord ångmängd
beräknas uppgå till ca 5,0 t per kok och
toppbelastningen till ungefär 400 kg/min, under det att
medelbelastningen endast utgör ca 48 kg/min.
Kondenseras dessa ångor i en tubkondensor,
måste denna dimensioneras för toppbelastning.
På grund av de beläggningar, som ångornas
föroreningar ge på värmeytan, kan man knappast
räkna med ett högre värmeöverföringstal än 800
kcal/m2h°G. Vid vattenförvärmning 10—70°C
blir effektiva temperaturdifferensen ungefär
54,5°G och erforderlig värmeyta
400 • 540 • 60
800 • 54,5
297 m2
Detta värme kan emellertid även tillvaratas i en
blåskondensoranläggning av civilingenjör Curt
Rosenblads konstruktion. Den principiella
uppställningen av en sådan framgår av fig. 5. Ångan
tas här in på en blandningskondensor, där den
kondenseras under värmning av vatten.
Vattentillförseln regleras med en temperaturregulator,
så att en konstant varmvattentemperatur erhålles.
Det varma vattnet tas in på toppen av en
ackumulator. Därifrån tas det med en pump
kontinuerligt genom en värmeväxlare, där det kyles, för
att sedan gå in i ackumulatorns underdel och på
nytt användas som kylmedium på kondensorn.
Fig. 5. Blåskondensoranläggning för sulfatkokeri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
