Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 31 mars 1945 - Formsinnets fostran för arbete och livsinsats, av Börje Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 mars 1945
375
Formsinnets fostran för arbete och livsinsats
Rektor Börje Beskow, Domnarvet
Om jag ställer frågan: Vad är formsinne? till en
rad personer, som haft anledning att tänka något
över hithörande problem, kommer säkerligen inte
ett svar att bli likt det andra. Formsinne — det
är ett svårdefinierat och ganska svävande
begrepp. Vad man med detta begrepp vill fånga är
emellertid till sina verkningar något högst reellt
och påtagligt. Hos en konsthantverkare eller en
husmor t.ex., som förmått skapa en verklig
formkultur omkring sig, spåra vi med all rätt ett väl
utvecklat formsinne, liksom vi ofta kunna få
anledning att förfäras över det påtagligt bristande
formsinnet hos andra människor, som i och
genom sitt dagliga arbete ha ett avgörande
inflytande på sin omgivnings yttre utseende.
För att komma formsinnet, dess utveckling, dess
individuella och sociala betydelse närmare inpå
livet vill jag emellertid försöka en definition, som
skall fasthållas under denna framställning, och
som avsiktligen ges en ganska vid innebörd:
formsinnet är sammanfattningen av allt det hos
människan, som förmår henne att låta tingens
form tjäna och tolka deras ändamål. Ändamålen
fattas därvid i vidsträcktaste mening, omfattande
samtidigt t.ex. praktiska, sociala och estetiska
ändamål.
Formsinnet är alltså inte någon specialfunktion.
Det har sina rötter i tanke-, känslo- och viljeliv
och omspänner på så sätt hela personligheten.
Det manifesterar sig i formgivningen eller
formvalet och tjänar tingens ändamål. För att komma
till klarhet om formsinnet och dess betydelse
måste vi därför närmare betrakta de ändamål,
som de av människan formade tingen ha att fylla,
hur dessa ändamål inverka på formgivningen,
och vilka personlighetskrafter hos individen, som
därvid äro verksamma.
Formgivningen och tingens ändamål
Ett av mäniskan format ting har nästan alltid
dubbelt ändamål, dels ett individuellt, dels ett
kollektivt. En billykta t.ex. måste vara formad
så, att den ger en effektiv belysning av vägbanan,
men samtidigt skall dess form i samverkan med
bilens övriga delar möjliggöra ett snabbt
framförande av vagnen med minsta möjliga
luftmotstånd. En vilstol skall erbjuda en bekväm och
Föredrag i Nationalmusei serie "Maskinernas tidsålder och
formsinnets fostran" den 8 november 1944.
DK 37 : 7.039.3
trygg viloplats för hemmets innevånare, men
samtidigt skall den i samverkan med hemmets
övriga inredning ge uttryck åt den personlighet
ocli den anda, som härskar i hemmet. En
altartavla har den direkta uppgiften att till åskådaren
förmedla konstnärens uppfattning av ett
brottstycke ur den heliga historien, men samtidigt
skall den vara ägnad att i samverkan med hela
kyrkorummet stämma åskådaren till andakt och
mottaglighet för det budskap, som där
förkunnas.
De synpunkter, som kunna anläggas på den
formgivning, som skall tjäna dessa dubbla eller
mångdubbla ändamål, äro många och gripa i
varandra. Jag vill här bara antyda några av dem.
Först ha vi den funktionella synpunkten.
Billyktan måste verkligen ge en effektiv belysning av
vägbanan. Vilstolen måste verkligen duga att sitta
i och att sitta bekvämt i. Vidare ha vi
hållbarhetssynpunkten. Stolen måste vara så konstruerad, att
den erbjuder en trygg sittplats inte bara i dag och
i morgon utan helst så länge jag lever och kanske
också i ett par generationer till. Den estetiska
synpunkten är självklar inom konst och
konsthantverk och får glädjande nog allt mera insteg
inom den rent industriella produktionen. Den
ekonomiska synpunkten återigen är kanske mest
självklar inom den industriella produktionen,
men den är långt ifrån oviktig t.ex. inom
konsthantverket, där man, om produkterna skola
kunna nå den stora allmänheten, måste undvika allt
onödigt slöseri med material och arbetskraft. En
synpunkt slutligen, som gör sig lika starkt
gällande inom alla produktionsområden, är
miljösynpunkten. Det utformade föremålet måste
naturligt smälta in i sin miljö, både praktiskt och
estetiskt samverka och harmoniera med övriga
däri ingående föremål.
Allt detta ställer givetvis stora krav på
formgivaren. Han måste först och främst ha en rad
både ingående och omfattande kunskaper. Han
måste noga känna materialet, dess bearbetbarhet,
hur dess utseende och egenskaper förändras vid
olika behandling, dess hållbarhet osv. Han måste
vidare ha fullständig kunskap om alla de
hjälpmedel, som användas vid produktionen, t.ex.
maskiner och verktyg. Dessa och många andra
kunskaper äro nödvändiga, för att han rätt skall
kunna överblicka produktionssammanhangen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
