Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1945 - Normer för elmätare, av Fredrik Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
TEKNISK TIDSKRIFT
Normer för elmätare. Svenska Elektriska Kommissionen
har lagt fram ett delförslag till normer för elmätare SEN
32-1945, som nyligen godkänts av Svenska
Elektroingenjörsföreningen. Förslaget är utarbetat av en
normkommitté bestående av civilingenjörerna F Markman,
ordförande, E Beijer och T Lundberg. Den del som nu
föreligger avser enkeltariffmätare för aktiv energi och
kommer att följas av en andra del avseende specialmätare
såsom enkeltariffmätare för reaktiv energi,
dubbeltariff-mätare, subtraktionsmätare, maximalmätare m.fl.
Normförslaget omfattar enfas- och trefasmätare för 50 p/s
med en märkdriftspänning av högst 380 V till jord och
en märkdriftström av högst 100 A för direkt anslutning
och anslutning över mättransformatorer; i senare fallet
gälla dock normerna för mätaren utan transformatorer.
Normerna avse nya mätare vid leverans från tillverkaren.
Då avsikten varit att i första hand normera mätare
avsedda för debitering ha sådana mätartyper uteslutits, som
lämna möjlighet till stöld av energi, t.ex. tvåpoliga
enfas-mätare, trefasmätare för lika belastade faser samt
trefasmätare för godtyckligt belastade faser med två mätsystem.
Ett undantag förekommer emellertid, i det att trefasmätare
med två mätsystem för anslutning över mättransformatorer
normerats. De användas nämligen oftast i
högspänningsanläggningar, vilka handhas av sakkunnig personal,
varför risken för stöld av energi ansetts mycket liten.
Grundlinjerna i förslaget ansluta sig till International Electrical
Commission, Becommendations for Alternating Current
VVatt-Hour Meters. De avvikelser från
IEC-rekommenda-tionerna som finnas ha betingats av den senaste
utvecklingen inom elmätarområdet samt av egenskaper och
utföranden hos de mätare, som f.n. användas i Sverige.
Utvecklingen har lett till i hög grad överbelastningsbara
mätare. Kommittén har därför infört två nya begrepp,
nämligen mätteknisk gränsström och termisk gränsström.
Den mättekniska gränsströmmen är den högsta ström, för
vilken mätaren uppfyller normernas bestämmelser med
avseende på felvisning, och den termiska gränsströmmen
är den högsta ström, med vilken mätaren vid
märkdriftspänning och normal temperatur kan kontinuerligt
belastas, utan att den i normerna tillåtna
temperaturstegringen överskrides och utan att mätarens egenskaper efter
belastningens upphörande förändrats. Normerna stipulera,
att vid mätare för direkt anslutning den mättekniska
gränsströmmen ej får understiga 150 % av
märkdriftström-men vid mätare för högst 50 A och 125 % av
märksdrift-strömmen vid 100 A mätare. Motsvarande värde vid
anslutning över strömtransformatorer har stipulerats till 125 %.
Egenskaperna hos en mätare kunna emellertid icke enbart
hänföras till den mättekniska gränsströmmen, som hes
moderna överbelastningsbara mätare har mycket
varierande storlek. För att uppgifterna om mätarnas egenskaper
skola bli enhetliga har därför det äldre begreppet
märkdriftström bibehållits. Den termiska gränsströmmen ligger
1 allmänhet högt över den mättekniska gränsströmmen
men kan givetvis sammanfalla med denna. Eftersom en
mätare skall tåla den termiska gränsströmmen under
obegränsad tid utan att dess egenskaper förändras, är det av
stor vikt att känna dennas storlek. Om den ökade
felvisningen inom området mellan den mättekniska
gränsströmmen och den termiska gränsströmmen ej är av
avgörande ekonomisk betydelse, kan en kraftleverantör
utnyttja detta område för kortvariga spetsbelastningar.
Samtliga dessa tre strömmar skola anges på märkplåten,
åtskilda genom bindestreck, den mättekniska
gränsströmmen med större siffror än de båda övriga.
För att möjliggöra längre avläsningsperioder och därmed
lägre avläsningskostnader — kostnaderna för avläsning av
elmätarna uppgå som bekant till avsevärda belopp —
föreskriva normerna, att en trefasmätares räkneverk skall ha
så många siffertrummor, att mätaren kan vara i drift
2 500 b vid den mättekniska gränsströmmen utan att första
siffertruminan vrider sig ett helt varv. Drifttiden vid enfas-
mätare, för vilka högre belastningar i regel ej förekomma
under lika långa tidsperioder, har fastställts till 1 500 h.
Vid all försäljning gäller den grundprincipen att såväl
köpare som säljare av en vara skola ha lika rätt, eller
med andra ord att ingen skall förlora på grund av ensidig
felmätning. I normerna föreskrives därför, att felkurvan
till sin största utsträckning skall följa nollinjen.
Felvisningen hos moderna mätare är mycket stabil. Om under
drift stor felvisning på grund av ökad friktion uppstår, bör
mätaren revideras och felkurvan icke som på många håll
är brukligt vid justeringen läggas flera procent över
noll-linjen med hänsyn till eventuell förskjutning med tiden.
Det har varit ett starkt önskemål att skärpa fordringarna
på felvisningen utöver dem som anges i normerna. Man
kan nämligen med de justeringsmetoder som för
närvarande finnas uppnå mycket god noggrannhet vid
justeringen. En skärpning av felgränserna ökar dock
justeringskostnaderna högst avsevärt och inverkar givetvis på
den mättekniska gränsströmmen, varför man icke nu
velat införa strängare bestämmelser men fäster
uppmärksamheten på detta önskemål vid nykonstruktioner.
Normkommittén har låtit utföra kortslutningsprov av det
slag som föreskrives i IEC-bestämmelserna på ett stort
antal mätare av olika fabrikat. Härvid ha icke
konstaterats så stora ändringar i felvisningen, att en bestämmelse
om dylika kortslutningsprov ansetts motiverad. Ett
stöt-spänningsprov med 8 kV spänning, utfört enligt SEN 26
med standardstötform 1/50, har däremot införts då
elmätaren har visat sig vara en av de svagaste punkterna
för överspänning i en elektrisk anläggning.
Vid uppgörandet av normernas koplingsscheman har
hänsyn tagits till att nollan ej får föras i slinga genom
mätaren utan skall anslutas som avgrening för att säkerställa,
att nollskenan i gruppcentralen ej brytes på grund av
glappkontakt i mätaren.
För att underlätta justeringen skola justeringsorganen
vara utförda så att inställningen kan ske kontinuerligt.
Anslutningsplintens intag har dimensionerats med hänsyn
till tillgängliga ledningar.
I allmänna provningsförutsättningarna föreskrives, att
övertonshalten icke får överstiga 5 %. Kommittén har
icke haft tillfälle att låta undersöka övertonshaltens
inverkan på felvisningen på grund av de stora kostnader,
som äro förenade med en dylik undersökning. Inom
litteraturen förekomma ytterst sparsamma uppgifter om
dylika undersökningar. Av tillgänglig tysk litteratur har dock
framgått, att en övertonshalt av ifrågavarande storlek ej
nämnvärt inverkar på felvisningen. I detta sammanhang
må erinras om att i SEN 22, Normer för elektriska
maskiner, föreskrives en högsta avvikelse i maskinens
spänningskurva av 5 % från sinusformen.
För provanordningens noggrannhet stipuleras, att med
hänsyn till möjliga fel vid mätningarnas utförande en
mätare anses uppfylla föreskrifterna beträffande felgränserna
även om den observerade felvisningen ligger högst 0,5 %
utanför där angivna gränsvärden. Toleranserna skola dock
vara samtliga positiva eller samtliga negativa för en
felkurva vid ett visst värde på effektfaktorn. För felkurvor
vid olika värden på effektfaktorn få de ha olika tecken.
Denna bestämmelse har tillkommit med hänsyn till att
noggrannheten hos provanordningarna på skilda ställen kan
variera. Provanordningen bör vara sådan, att det totala
mätfelet ej överstiger 0,5 %. I det totala felet inräknas
instrumentfel, fel vid avläsning av instrumenten,
tidtagningsapparatens fel samt observationsfel vid tidtagningen.
I fråga om felvisning och felvisningens ändring under
speciella förhållanden ha IEC:s bestämmelser i allmänhet
följts. Vid bestämmande av tillåten temperaturstegring på
grund av mätarens egenuppvärmning ha Semkos
föreskrifter följts. Dessutom har stipulerats, att
isolationsma-terialet i mätarens anslutningsplint, och i förekommande
fall även i höljet, skall uppfylla Semkos föreskrifter om
glöddornsprov. Fredrik Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
