Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1945 - Råvarutillgångar för Finlands kemiska industri, av Yrjö Talvitie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
TEKNISK TIDSKRIFT
lig lera; dessutom har i den keramiska industrin
använts Näsets klinkerlera, som nu har förlorats.
Kaolinförekomsterna ha tillsvidare, på grund av
svåra kommunikationer, icke kunnat utnyttjas.
Dessutom är undersökningen av dem ännu
ofullbordad. Viktiga fosfatmineral liar man icke hittat
i brytbara mängder, men möjligheter kunna även
finnas för sådana.
Torvmossar
Finland är näst Ryssland Europas niossrikaste
land. Ehuru mossarna icke ännu äro systematiskt
undersökta och inventerade, synes dock, att
största delen av dem äro grunda och att torven
är illa förmultnad. Av Finlands torvförråd har
man hittills blott använt en ringa del, men till
följd av isoleringen har uppmärksamheten fästs
vid dem i särskilt hög grad under detta krig,
och även staten har offrat betydande belopp på
den tekniska undersökningen ävensom på
upptagningen av torv. Mycket återstår likväl ännu
att göra, förrän torvens upptagning och torkning
blir löst på ett för våra mossar och för vårt
klimat lämpligt sätt.
Även har man fäst uppmärksamhet vid torvens
kemiska behandling. I detta avseende må nämnas
professor Komppas mångåriga
hydreringsunder-sökningar avseende torv och torvtjära samt på
annat håll gjorda undersökningar om
framställning av syntesgas ur torv.
Lantbruk
Ehuru största delen av lantbrukets produkter
går antingen som sådana eller mekaniskt
förädlade till födoämnen eller till foder, ger lantbruket
även råämne åt den kemiska industrin, närmast
den, som tillverkar närings- och njutningsmedel,
men även i någon mån åt annan kemisk industri.
Särskilt ifrågakomma här avfallen från produkter
av lantbruket och från de industrier, som
bearbeta dessa. Dessa avfallsämnen tas redan i hög grad
tillvara för vidare förädling, men ansenliga
möjligheter finnas ännu också för nya industrier.
Även bör lantbrukets produktion tas i beaktande
såsom konkurrent åt syntetiska alster på flera
områden.
Särskilt har lantbruket betydelse under tider
av trångmål, enär man med tillhjälp av detta kan
erhålla råämnen för den kemiska industrin, utan
att stora kapital måste bindas vid en
förhållandevis kortvarig produktion.
Även bör uppmärksamhet fästas vid den
kemiska industrin såsom stöd åt lantbruket, så att
det mesta möjliga skulle fås av dess
avfallsprodukter, kemiskt förädlade för nyttig användning.
Bland de märkligaste lantbruksprodukter, vilka
användas eller skulle kunna användas såsom
råämne för den kemiska industrin, är råg- och
vetehalmen, varav man kan tillverka cellulosa
och halmmassa. Tidigare har man också försökt
använda dem för detta ändamål, men det har
icke åtminstone under dåvarande förhållanden
visat sig vara lönande. Då av denna uppstår
årligen ungefär 1 Mt, utgör halmen ett så
överväldigande råämne, att av den skulle man kunna
erhålla ca 400 000 t cellulosa, eller den mängd,
till vilken man har tänkt, att var
sulfatcellulosa-produktion skall nå under de närmaste åren. I
havreskalen finns ett annat stort råämne, som
uppstår i samband med tillverkningen av
havregryn såsom en värdelös avfallsprodukt, ca 7 000
t/år, och av vilka man skulle kunna få ca 200 t
furfurol till lösningsmedel och till råämne för
konsthartser.
Vid framställning av alkohol och jäst användas
spannmål ocli potatis samt vissa avfallsprodukter,
såsom råsockermelass. För tillfället får man
likväl den överväldigande största delen av dessa
produkter av sulfitcellulosa-avfallslösning.
Bland tekniska odlingsväxter äro lin och hampa
de märkligaste, icke endast vad fibern utan även
vad oljan beträffar. För att få olja har man
försökt odla vitsenap och vallmo, varvid som
biprodukt uppstår senap och för opiumtillverkning
lämpligt vallmostrå. Även odlar man på försök
kautschukmaskrosen, men detta synes icke utfalla
lovande.
Bärförädlingen lämnar pressavfall, varav man
för läskedrycksindustrin får essenser. Ur sekunda
äpplen och delvis ur sockerbetsavfall kan man
avskilja värdefullt pektin och från vissa
förskämda rotfrukter kan man tillverka pektinlim.
Bryggerijäst är en värdefull vitaminkälla.
Av skummad mjölk har man i Finland tillverkat
något kasein, men av den kan man även erhålla
andra produkter, nämligen mjölksocker ocli
albumin. Av ostvassla har man någon tid
tillverkat mjölksyra.
Av vid slaktning uppkomna biprodukter bör
nämnas vissa inälvor, av vilka
läkemedelsindustrin redan har tillverkat hormonpreparat, blod,
ur vilket man under ett par år har avskiljt små
mängder albumin, fett, som till en märkbar del
tillfredsställer behovet av tvålfett, och ben, av
vilka man får fett, lim och benmjöl. Av avfall,
som uppkommer vid beredning av hudar, äro ur
den kemiska industrins synpunkt limlapparna de
viktigaste, av vilka man redan tillverkar ett
värdefullt läderlim, samt avfall av garvat läder. Av
detta avfall kan tillverkas konstläder.
Vad fisket beträffar må nämnas, att man
tidigare har försökt använda spiggens fett som
råämne för härdat fett, men fångstens sporadiska
natur hämmade denna industri i dess början. Nu
har man åter fäst uppmärksamhet på den för
fernissoljans skull.
Träet
Den finska industrins viktigaste råämne i
allmänhet och samtidigt den kemiska industrins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
