- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
652

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1945 - Grundstrukturens och grafitinlagringars inverkan på gjutjärnets egenskaper, av Gustav Meyersberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(652

TEKNISK TIDSKRIFT

flyttningshinder, visar brottets utseende också vid
rent statisk påkänning inget tecken till plastisk
deformation. Brottet förlöper alltså alldeles skört
så snart som blott brottöjningen (i föreliggande
fall 0,6 \%) uppnås.

Anvisningsverkans numeriska bestämning
Låt oss ännu en gång återgå till sprickans
uppkomst! På talrika ställen inom den totala
kroppen ha då spänningsspetsar dykt upp ur den
allmänt höjda spänningsnivån. De ha mycket olika
höjder på olika ställen. Men då
grafitinlagring-arna, ur vilka dessa spänningsspetsar springa
fram, utformats efter bestämda lagar, så
framträder också en lagenlighet i det sätt på vilket
spänningsspetsarna utformas, statistiskt
sammanfattat. Visserligen resa sig enstaka spetsar över
den allmänna nivån. De överta så att säga
ledarens roll vid sprickans uppkomst. De
framskrida i trots av den dämpande verkan som det
allmänna struktursambandet utövar. Med
avseende därpå att förhållandena vid olika stavar
inte ligga likformigt, förklaras försöksvärdenas
spridning. Vid sorter med likformigare
strukturutformning, alltså vid högvärdigare
gjutjärnssorter, är emellertid denna spridning mycket
mindre än vid sorter med mera olikformig
strukturutformning.

Den spetshöjd, där brottet i enstaka fall
inträder, betecknas som den för detta fall
"kännetecknande spetshöjden". Förhållandet mellan
denna och den medelspetshöjd, på vilken de
uppbyggas, alltså genomspänningen inom
metall-bryggorna (e« • ob), kallas i följande
"anvisningsfaktor" och betecknas med eB-

Denna kännetecknande spetshöjd jämställes nu
med grundstrukturens kohesionshållfasthet sr.
Det gäller sålunda

= — (7)

ex ob

* I Cr kgjmrr’

iOo\

I fig. 23 synes anvisningsfaktorn såsom
förhållandet mellan sträckor EF och DF. Då EF &=
t= st ^128 ikg/mm2 och DF i= 1,94 X 19,8t=
= 38,5 kg/mm2, så blir

EF
DF

128,0

38,5

= 3,32

Vid gjutjärnssorter med ogynnsam
strukturutformning kan anvisningsfaktorn uppstiga ända
till över 3,5.

Ekvation (7) kan även skrivas i följande form

ob

ST

eoc eß

(8)

Härur kan avläsas, huru grundstrukturens
kohesionshållfasthet st nedsättes ända till
gjutjärnets mycket lägre draghållfasthet ob. Uppnår
nämligen den utåt mätbara nominalspänningen i
brottögonblicket höjden 0b, så äro spänningarna
inom metallbryggorna ea gånger högre; den
farliga spänningsspetsen, som inleder bristningen
(kännetecknande spetshöjd), är därutöver ännu
eß gånger högre och når därmed
kohesionshåll-fastheten sr. I den förstnämnda tillväxten visar
sig förträngningsverkan (inkl.
tvärsnittsminskningen) och i den sistnämnda anvisningsverkan*.

Anvisningsverkans mätning utåt

Anvisningsverikan visar sig samtidigt i två
riktningar, för det första i det att den inleder
brottet (kännetecknande spetshöjd), och i det andra
i kurvkrökningen (kvarblivande töjningar).
Sammanhanget mellan de båda företeelserna måste
också framträda i bådas talvärden. Följaktligen
måste ett sammanhang bestå mellan
anvisnings-faktorn och måttet på de kvarblivande
töjning-arna. Det blir märkbart, om man jämför å ena
sidan förhållandet mellan totalspetshöjden [EF)
och den spänningsandel, som inverkar på de
elastiska töjningarna; detta förhållande
framställes omedelbart genom eß. Å andra sidan står
förhållandet mellan totalhöjningen (A’C) och den
elastiska töjningen A’A, som betecknades med £
i ekvation (6). Således

eß = y i b*

(9)

Häri betyder y en faktor, som beräknas enligt

A’C 0,60

fallet i fig. 23 [eß
= 3,16) med

3,32 och |ß

A’A 0,19



Detta resultat erhölls under följande
förutsättningar:

Fig. 24. översiktsdiagram.

* Med hänsyn till krökningen av de elastiska töjningarnas kurva
ökas ea ännu något; motsvarande blir eß något mindre. För
enkelhetens och överskådlighetens skull bortses från denna lilla skillnad.
’* Indexet b anger att £ tas i brottinträdets ögonblick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:30:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/0664.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free