Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 23 juni 1945 - Internationella prototyper, riksprototyper och huvudlikare, av Torsten Swensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(688
TEKNISK TIDSKRIFT
hygrometrar ånyo. De senare jämföras därefter
med aspirationspsykrometern och deras
korrektioner fastställas.
Beräkningarna ske därefter på följande sätt.
Samtliga observerade värden på barometer,
termometrar och hygrometrar korrigeras med förut
fastställda korrektioner och medeltalen tas.
Baro-meteravläsningen reduceras vidare till 0° och
normalacceleration, varvid såsom acceleration på
observationsplatsen användes det direkt
bestämda värdet 9,818479 m/s2. Vattenångans tryck e
mm beräknas ur hygrometerangivelserna och
vattenångans maximaltryck vid den rådande
lufttemperaturen t°. Lufttätheten beräknas därefter
ur formeln
. _ 0,00129307 /t—3/8 e
1 +0,003673 t’ 760
Vikternas volymer vid + 20° samt deras
volyms-utvidgningskoefficienter äro förut fastställda och
volymerna vid temperaturen t° beräknas.
Jämviktslägena uträknas och huvudlikarens massa H
erhålles ur riksprototypens massa P, under
förutsättning att P varit placerad på vänster vågskål
vid känslighetsbestämningen, enligt formeln
H = P-C+f -Mfltf + V^-IV)
2 ifi —
Sex komparationer bruka utföras mellan
riksprototypen P och huvudlikaren H. För att erhålla
ytterligare observationer brukar P även jämföras
med reservlikaren I och även H med /, varvid
likaledes sex komparationer göras i varje serie.
Vid vissa komparationer ha även andra
normalvikter medtagits. Medeltalen av de sex värdena i
varje serie tas och medelfelen beräknas. Dessa
medeltal utjämnas därefter enligt minsta
kvadratmetoden med hänsyn tagen till deras olika fel.
Vid senaste komparationer åren 1934—1935
blev noggrannheten vid massbestämningen av
H ± 0,015 mg, varvid osäkerheten dock sattes till
± 0,03 mg på grund av möjliga systematiska fel
vid lufttäthetsbestämningen.
Jämförelse mellan meterprototyp och huvudlikare
Mätningsprincip
Principen för jämförelse mellan två streckmått
är helt enkelt den, att måtten läggas parallellt
med varandra, varefter uppmätning av avstånden
mellan motsvarande ändstreck sker.
Längdberäkningen kan ske så, att man utgår från normalens
ändstreck såsom origo i ett vanligt
koordinatsystem, dvs. räknar pluslängd till höger och
minuslängd till vänster. Om längden av normalen
är N och längden av det mått, som skall mätas,
är L, blir L i= N + h — v, där h och v äro
avstånden mellan respektive ändstreck på höger och
vänster sida.
Komparcitor
Vid mätningarna användes en
transversalkom-parator, tillverkad av Société Genevoise
dTnstru-ments de Physique. De båda likarna placeras
parallellt med varandra i en dubbelväggig
termostatlåda, vilken är försedd med hjul och med
tillhjälp av en ratt kan förskjutas på skenor, så att
ändstrecken på den ena eller andra likaren
kunna föras in under mikroskopen. Varje likare
vilar på två cylindriska rullar, vilka äro fastsatta
på två metallskenor. Dessas ändar kunna med
skruvar inställas i höjd- och sidled, varjämte
bägge skenorna kunna förskjutas i längdled.
Avståndet mellan rullarna fixeras så, att likarna
understödjas i de Besselska punkterna.
Kompa-ratorlådan fylles med vatten till sådan höjd, att
vid omröringen med ett motordrivet pumpverk
den graderade ytan nätt och jämnt ligger ovan
vattenytan. Tre termometrar placeras under
vattenytan i horisontellt läge, två på ena sidan och
en på den andra sidan om likarna. De båda
på samma sida placerade termometrarna ha
kulorna nära måttens ändpunkter och den tredje
vid mitten.
Mikroskopen äro fastgjorda vid
komparatorpris-mat på 1 m inbördes avstånd.
Objektivförstoringen är 5 gånger och okularförstoringen 20 gånger.
Varje okularmikrometer har två med skruven
samtidigt förskjutbara hårpar samt ett fast
hårkors. Gänghöjden på skruvarna är 0,5 mm och
trumman är indelad i 100 delar. Ett delstreck är
sålunda 0,001 mm och skattning sker på 0,0001
mm. Vid avläsningen 10 varv ligger den fasta
tråden mitt emellan det smalaste hårparets
trådar.
De periodiska felen hos skruvarna ha bestämts
enligt Leman och Thiesens metod, enligt vilken
indelning på två skalor jämföras genom att föras
förbi varandra med en förskjutning av ett
delstreck mellan varje avläsning. Såsom den ena
skalan användes en i 0,01 mm graderad glasskala
och den andra skalan utgjorde trummans
gradering. Vid första avläsningen mätes alltså
glasskalans intervall 9—10 med trummans 0—10, vid
andra avläsningen glasskalans 8—9 med
trummans 0—10 och glasskalans 9—10 med
trummans 10—20 osv. till och med sista avläsningen,
nämligen skalans 0—1 med trummans 90—100.
De erhållna värdena utjämnas med
minstakvadrat-metoden till en periodisk funktion x +
+ y eos <p -\~z sin <p. Det fortskridande felet
bestämmes enligt samma metod med en invarskala,
indelad i 0,1 mm, med intervall av hela
trum-varv. Det absoluta värdet av trumindelningen
erhölls genom uppmätning av 1 mm på samma
skala, vilken är korrektionsbestämd av
internationella byrån. Samtliga värden sammansättas till en
totalkorrektion, som tabellariskt uppställes med
intervall av 0,05 varv, dvs. 5 delstreck.
Korrektionerna anges i 0,01 ju.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
