Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1945 - Flyginstrumentens uppgifter, av Stig Norén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(730
TEKNISK TIDSKRIFT
fyllt, dvs. ett slags i långskeppsriktningen
liggande vattenpass. Instrument av denna konstruktion
användas numera i relativt liten utsträckning, då
de påverkas av accelerationer i längdled och i
varje fall icke bli särskilt noggranna.
Längdlutningen kontrolleras i stället genom en
kombination av två instrument, variometer och
hastighets-mätare.
Variometern (fig. 2), anger i m/s den hastighet,
med vilken flygplanet ändrar sin höjd. En
höjd-minskning anger således (om flygplanet icke är
överstegrat och inga vertikala luftströmmar
påverka det), att nosen är låg, en höjdökning, att
den är hög.
Instrumentet bygger på en registrering av den
ändring i den omgivande luftens statiska tryck,
som uppstår vid en höjdändring. Det statiska
lufttrycket föres utan några hindrande ventiler in i
en membrandosa. som är innesluten i ett
tryck-fast instrumenthus. Det föres också in i detta
instrumenthus, men då genom en läck ventil, som
blott tillåter luften att passera långsamt. Vid en
tryckförändring utanför flygplanet ändras
således trycket inom membranet ögonblickligen
under det att det i instrumenthuset utjämnas blott
i den mån läckventilen släpper igenom luften. Om
flygplanet stiger, kommer dosan därför att tryckas
ihop så länge stigningen fortsätter, om flygplanet
sjunker utvidgas den. Denna rörelse överföres på
mekanisk väg till instrumentets visare. Ju fortare
flygplanet stiger eller sjunker, desto större blir
utslaget.
I en statoskopvariometer kan man med en
manöveranordning stänga läckventilen. Instrumentet
kan då användas för att kontrollera, att man
konstant håller sig på den höjd man hade, när
ventilen stängdes.
Som framgår av konstruktionen kommer
variometern alltid att släpa efter, vilket har ringa
betydelse vid måttliga höjdändringar, då det är lätt
att anpassa roderrörelserna därefter. Om
flygplanet t.ex. genom en brant dykning ändrar sin
höjd mycket hastigt, är denna eftersläpning
emellertid ytterst besvärande och det är förenat med
viss svårighet att efter variometern manövrera
in flygplanet i horisontalläge utan mycket stora
pendlingar.
Som ovan antyddes, ger variometern en
upplysning om flygplanets längdlutning endast vid
normal flyghastighet. Om planet skulle med låg
hastighet ligga med nosen för högt, kommer det i
överstegring och sjunker då, vilket givetvis
registreras av variometern. Ett sådant läge är farligt
och kan resultera i vikning eller spin, om icke
nosen sänkes eller farten på annat sätt ökas. Då
instrumentet emellertid ger samma utslag som 0111
tryck
Fig. 2. Statoskopvariometer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
