Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1945 - Flyginstrumentens uppgifter, av Stig Norén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1945
735-
mätare, som ånge höjden över underliggande
terräng och som sålunda mera äro att betrakta som
säkerhetsinstrument än rena flyginstrument.
Såväl akustiska som radiohöjdmätare finnas i bruk.
En akustisk höjdmätare är närmast att jämföra
med ett ekolod. Dess mätområde är begränsat
uppåt till endast ca 150 m, vilket gör att mätaren
mest lämpar sig för instrumentflygning i samband
med landning och över relativt jämn terräng eller
över vatten. Mätnoggrannheten är på lägsta höjd
så stor som - 30 cm.
Större praktisk betydelse torde radiohöjdmätaren
få. Denna verkar enligt ekoradioprincipen och
kan få ett betydligt större mätområde samtidigt
som mätnoggrannheten torde vara hög (ca - 1 m).
Om detta sista instrument, som nått sin största
utveckling under kriget, är dock ännu relativt
litet känt.
Kurs och fart
Vi ha hittills endast uppehållit oss vid
instrumenten i den mån de behövas för att man skall
kunna hålla ett flygplan flygande i luften även
i mörker och moln. Även om avsikten icke är att
i denna artikel redogöra för olika navigerings-
metoder, så skola vi dock gå in på hur flygplanets
kurs och fart genom luften erhållas.
Det framgår av kursgyrots konstruktion, att det
icke har någon förmåga att ställa in sig i en viss
riktning, t.ex. norr, utan endast förmåga att
bibehålla sitt en gång inställda läge. Det är således
icke att jämföra med en gyrokompass, ett
instrument, som på grund av sitt stora fartfel icke
lämpligen kan användas i flygplan. För att ånge
ett flygplans kurs måste man därför ha en
kompass.
I regel ha hittills använts magnetkompasser av
olika konstruktioner. De äro ofta anordnade så,
att avläsningen kan ske på en vertikal skala på
instrumentbrädan.
En modern konstruktion visas i fig. 9.
Huvud-magneten är innesluten i ett vätskefyllt hus och
är försedd med svängningsdämpade vingar.
Hu-vudmagnetens rörelser följas av två mindre
följe-magneter, som genom ett vinkeldrev påverka en
kursvisare, som på instrumenttavlan visar den
styrda kursen. Kurshållningen underlättas genom
att en bred pil, kursinställaren, med en
manöverratt vrides till önskad kurs, varefter man styr
så att kursvisaren hålles över denna pil.
Fig. 9. Flygplankompass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
