Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 21 juli 1945 - Gasgeneratorer för fuktigt bränsle, av Harald Kyrklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/// juli 1945
815
Alldeles våt ved användes, men kondensorn måste
förses med en reglerbar ventil, varigenom en del
permanenta gaser kunde avgå, annars blev dess
kondenserande effekt otillräcklig och gasens
kvalitet dålig.
Vid Tekniska Högskolans i Helsingfors
laboratorium utförde jag också för några år sedan
försök att med ejektor avlägsna ångan ur en
bilgenerators bränslebehållare (fig. 2). Som drivande
medium användes motorns avloppsgas.
Härigenom kunde en tydlig förbättring av gaskvaliteten
iakttas. Tyvärr går en del brännbar gas förlorad,
vilket undvikes i den av dr Lutz föreslagna
anordningen (fig. 3).
Monoratorns tillkomst
En radikal lösning av problemet har emellertid
uppnåtts med monoratorn, som till stor del har
en ren tillfällighet att tacka för sin tillkomst. Vid
experiment med gengassläpvagnar i början av nu
pågående världskrig fann den också i Sverige
kände racerföraren S P J Keinänen, att han för
att behålla fri sikt bakåt var tvungen att göra
generatorns bränslebehållare mycket låg men för
att likväl få tillräckligt bränsleutrymme i stället
i hög grad öka bredden. Dessa
grundförutsättningar i förening med uppfinnarens dåvarande
ofullständiga kännedom om tidigare existerande
generatortyper ledde till att bränslebehållaren
blev utbildad på ett från den av Imbert skapade
ortodoxa typen i flera avseenden avvikande
sätt, och härigenom uppstod monoratorbehållaren
(fig- 4).
De praktiska erfarenheterna av den nya typen
voro emellertid belt överraskande: bilen arbetade
tillfredsställande icke blott med vanligt lufttorrt
Fig. 5. Generator, t.v. av
standardtyp, th. med monoratorbehållare.
bränsle, utan också med färsk ved erhölls en
driftsäker gång och acceptabel effekt.
Det är rätt kuriöst, att uppfinnaren själv till en
början ej haft klart för sig, vad han egentligen
uppfunnit. Redan för flera år sedan erhöll han
nämligen ett mycket gott anbud men vågade ej
sälja ens tillverkningsrätten, då han ännu ej hade
en aning om vari den verkliga finessen låg.
Monoratorns teori
Olikheten mellan en vanlig, med kylmantel
försedd bränslebehållare och en monorator framgår
av fig. 5. I en vanlig standardgenerator är
bränsleschaktet högt och smäckert, omgivet av varm
gas och endast upptill försett med en
proportionsvis mycket liten kylande yta. Också
schaktets botten är till alla delar uppvärmd. I
monoratorn däremot är bränsleschaktet lågt, utbildat
antingen cirkulärt, ovalt eller rektangulärt med
till största delen avkyld bottenyta, som i varje
fall är mycket större än tvärsnittet på den
egentliga generatorn. Medan i standardgeneratorn hela
Fig. 4. Monorator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
