Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 11 augusti 1945 - En malmgeolog ser på den svenska gruvhanteringen, av Nils H Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(77
TEKNISK TIDSKRIFT
punkt att äga en malmbildningsteori, i vilken man
otvunget kan infoga de iakttagelser man gör i
gruvorna. Att geologen ofta efter endast ett kort
besök i en gruva kan lösa ett problem, som
gruvingenjören länge grubblat på, beror just på hans
större malmgeologiska allmänkunskap och att han
skapat sig en malmgeologisk världsåskådning som
sammanfattning av vad han själv sett och vad
han lärt av andra, icke minst av gruvingenjörerna.
För att återgå till gruvkartan vill jag även
poängtera nödvändigheten av att systematiska
iakttagelser göras över de tektoniska
förhållandena i gruvorna och att de viktigaste
iakttagelserna inläggas på gruvkartan, alltså
leptit-porfyr-gränsernas stupningsförhållanden,
förkastnings-skölarnas riktning och stupning m.m. Om icke
gruvkartan tillåter ett utläggande av alla gjorda
iakttagelser, böra dessa införas i en särskild
liggare. En sådan borde finnas vid varje gruvfält.
I denna liggare skulle gruvmätaren,
gruvingenjören eller geologen, vem det nu är, som gjort
iakttagelsen, redogöra för denna. Till synes och vid
första ögonkastet obetydliga iakttagelser kunna,
då de ses i ett större sammanhang, bli av stort
värde. I denna liggare skulle tid efter annan
sammanfattande redogörelser för de geologiska
förhållandena i gruvan lämnas. I samband med
utskrivandet av dylika redogörelser märker man
lättare än eljest var hål i
undersökningsprogrammet finnas, var nya undersökningar böra sättas in.
För att ännu en gång återvända till gruvkartan
skulle jag vilja framhålla att profilläggningen på
de allra flesta gruvkartor synes mig vara i
knappaste laget. För bedömningen av var malmrester
finnas i gamla gruvor, av de tektoniska
förhållandena i fyndigheterna etc. skulle det i de flesta fall
fordras tätare lagda och förståndigare dragna
profiler. Särskilt synas mig tvärprofilerna vara
försummade. I flacka och starkt veckade malmer är
det som regel tvärprofilerna, som säga mest och
tydligast åskådliggöra de geologiska
förhållandena. I flera gruvor, både järnmalmsgruvor och
sul-fidgruvor, har det visat sig, att man tack vare
de tätare profilerna kunnat högst väsentligt
utdryga malmförrådet. Vid en gruva har man i
många år levat och levat bra på malmrester som
"hittats" genom dylik profilering. Jag har ofta
haft en känsla av att profilerna egentligen
"dit-ritats" för att Kommerskollegium så önskar. För
gruvor med särskilt invecklad tektonik torde det
vara att rekommendera, att de gamla hederliga
gruvmodellerna tas fram och dammas av samt
kompletteras eller att belt nya modeller göras.
Jag kan sammanfatta mina önskemål angående
gruvkartan i följande punkter: riktiga
bergartsbeteckningar (bort med gråbergsmentaliteten);
försumma icke de tektoniska förhållandena; lägg
in bättre och tätare profiler; skaffa en liggare för
iakttagelser, reflexioner och sammanfattande
redogörelser — och använd den också!
Geologiska karteringsarbetet
Där fyndigheterna äro av den storlek och art
att full sysselsättning finnes för en gruvgeolog
bör naturligtvis en sådan anställas och uppdraget
att lägga in de geologiska gränserna på
gruvkartan ges åt honom. Jag använde ordet
gruvgeolog och detta med full avsikt. En geolog är
icke användbar i gruvorna endast därför att
han studerat geologi vid något av våra
universitet eller vid Stockholms Högskola. Han
måste också ha fått en praktisk skolning vid ett
eller annat gruvfält och visat, att han har blick
för de praktiska synpunkterna och kan
underordna den geologiska "lidelsen"’ under dem, och
detta kan man enligt min mening mycket väl göra
utan att ta skada till sin "geologsjäl" eller pruta
av på sin vetenskaplighet. I en del fall, där för
gruvorna olämpliga geologer ha använts, ha dessa
skadat geologerna som skrå, liksom den
malmgeologiska forskningen i sin helhet i detta land.
De ha skadat båda i de "praktiska" männens
ögon. Jag skulle nästan önska "koncession" för
malmgeologerna eller rättare gruvgeologerna
innan de självständigt få hjälpa ingenjörerna i våra
gruvor.
I detta sammanhang skulle jag också vilja
påpeka det beklagliga i att de blivande
malmgeologerna i så liten utsträckning begagna sig av den
möjlighet att förvärva praktiska synpunkter som
Tekniska Högskolan bjuder dem. En kurs som
specialelev i gruvmätning, gruvbrytning och
geo-fysikalisk malmletning jämte en utvidgad kurs i
särskilt svensk malmgeologi skulle på ett
välgörande sätt komplettera den
teoretisk-vetenskap-liga utbildningen vid universiteten och vid
Stockholms Högskola.
Jag vill även påpeka, att en annan möjlig
utbildningslinje även existerar, den nämligen att
den blivande malmgeologen först avlägger
bergsingenjörsexamen med speciell inriktning på
malmgeologi, geofysikalisk malmletning och
gruvmätning och sedan i samband med studier för
teknisk licentiatexamen även kompletterar med
studier vid Stockholms Högskola eller något av
universiteten genom att följa vissa föreläsningsserier
där.
Det torde dock endast vara i några få fall, där
gruvbolagen eller de bolag, som äga gruvorna,
äro beredda att tillsätta särskilda gruvgeologer
med akademisk eller teknisk examen.
Där detta icke är fallet skulle jag för min del
vilja förorda, att det geologiska arbetet i största
möjliga utsträckning överlämnades åt
gruvmätar-na. Driftingenjörerna ha som regel tusen och en
saker att sköta och få mycket liten tid över för
att fundera på de geologiska förhållandena i
gruvan. Överlämna därför geologin åt gruvmätarna
i alla fall, där dessa ha tillräckliga
förutsättningar därför, dvs. tillräckligt goda geologiska
kunskaper. Om de icke besitta dem, låt (lem för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
