Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 11 augusti 1945 - Tillverkning av fotografiska emulsioner, av Georg Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(77
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Gradationens beroende av silvernitratlösningens
koncentration vid framställning av hydratcellulosa-film’.
nen är konstant, åtminstone om den mätes enligt
den bekanta metod, som utarbetats av
engelsmännen Hurter och Driffield5; den utdragna raka
delen av kurvorna skär abskissan i en punkt —
inertia —, vars inverterade värde är ett mått på
känsligheten.
Utfällningssättet är alltså ej likgiltigt. Det går
t.ex. inte att sluta med jodkaliumlösningen; då
omvandlas tidigare utfällt bromsilver till
jodsilver, och känsligheten försvinner alldeles.
Däremot kan jodsilver med fördel förvandlas till
bromsilver i en lösning innehållande fri brom. På
detta sätt erhöllos de känsligaste emulsionerna.
Om en hydratcellulosa-bromsilverfilm badas i
en gelatinlösning4 eller i filtratet från en genom
cellofan ultrafiltrerad gelatinlösning, ökas
känsligheten till ungefär det fyrdubbla, likaså om
foliet badas i en utspädd lösning av arginin, som
till 12 % ingår bland de aminosyror, som uppstå
vid gelatinets hydrolytiska nedbrytning. En annan
aminosyra verkar slöjnedsättande, nämligen
tryp-tofan. Andra sensibilisatorer äro vissa aminer,
såsom dietylendiamin. Samtidigt med
känslighetsstegringen följer att framkallningen går
långsammare; känslighetsstegringen åtföljes av en ökad
svårreducerbarhet. Behandling med extrakt av
svampar — i synnerhet extrakt från fårticka —
påverkade gradationen, varigenom filmen utan
att förlora i känslighet blev oerhört
mjukarbe-tande. De flesta proteinämnen hade inverkan på
känsligheten och gradation eller åtminstone på
dispersiteten hos det framkallade silvret, vilken
i allmänhet blev grövre.
Dessa experiment med hydratcellulosafilm visa
i hur hög grad utfällningsbetingelserna bestämma
de fotografiska egenskaperna men även att
gelatinet och däri ingående organiska föreningar
genom adsorption vid kornets yta kunna påverka
det fotografiska resultatet.
Emulsionens arbetssätt
De moderna högkänsliga emulsionerna utgöras
av silverhalogenider, uppslammade i gelatin.
Gelatinet är, förutom bindemedel, även känslig-
hetsstegrande och skyddar mot alltför snabb
framkallning, ungefär som en regnrock skyddar
mot väta. Till en början utgör det ett gott skydd
men förr eller senare, olika för olika kvaliteter,
tränger "vätan" igenom — till stor förargelse.
Studerar man skiktet i mikroskop finner man
små silverhalogenidkristaller, ungefär av det
utseende fig. 3 visar. Det är låga prismor med en
sexsidig eller triangulär tväryta. Höjden är ofta
endast omkring en tiondel av diametern. Antalet
korn per cm" uppgår till någon miljard och
medeldiametern hos varje korn är 2—4 hos
finkorniga emulsioner mindre. Skikttjockleken
varierar mellan 10 och 50 /t.
Efter normal belysning av skiktet ser man ingen
förändring på kornet. Först vid långvarig och
intensiv belysning mörknar skiktet, och man
upptäcker små punkter på kornets yta, där ljuset
tydligen reducerat ut silver i kolloidal form. Speciellt
emulsioner, som innehålla överskott av silverjoner
i form av silvercitrat eller silvernitrat, de gamla
utkopieringsemulsionerna, visa denna tendens att
mörkna i utpräglad grad. Denna anlöpning
studerades också vid alkalihalogenidkristaller av Hilsch
och Pohl och Göttinger-skoIan°~7. Här var
färgningen likformig över hela kristallen
(atom-dispers) och kunde mätas upp
absorptionsfoto-metriskt. Under samma betingelser i övrigt
mörknar klorsilver lättast i ljuset, bromsilver mindre
lätt och jodsilver endast långsamt.
Även den kortvariga exponeringen har satt spår
i kristallkornet, och denna latenta bild kan vid
silverhalogeniderna förstärkas, om skiktet badas
i lämpliga reduktionsmedel med en
reduktionspotential av lagom storlek, så att ej hela kornet
urskillningslöst framkallas. Denna framkallning
kan ske genom elektroreduktion eller med
lösningar av lämpliga organiska reduktionsmedel,
såsom metol, hydrokinon, vitamin C
(askorbin-syra) eller t.o.m. gammalt bourgognevin.
Framkallningen är alltså en mycket viktig detalj av
det ljuskänsliga systemet, även om den till tiden
är mer eller mindre skild från exponeringen.
Även ur framkallningssynpunkt skilja de olika
Fig. 3. Mikrobild av bromsilverkristaller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
