Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 18 augusti 1945 - Hydraulisk kraftöverföring system Lysholm—Smith, i motorfordon, av Per Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
906
TEKNISK TIDSKRIFT
av ren fotogén uppblandad till 5 % med
smörjolja. För att tätningarna skola bli smorda måste
en liten läckning genom dessa tillåtas.
Läck-vätskan ledes genom kanaler och rör till en liten
uppsamlingsbehallare i växelns nedre del.
varifrån den uppfordras till en övre öppen behållare
(expansionskärl). Vätskan uppfordras till
expansionskärlet genom en i detta kärls övre del
anbringad ejektor, som drives med vätska under
tryck från pumphjulets trycksida.
Expansionskärlet står med en ledning i förbindelse med
pumphjulets sugsida. Genom denna ledning
åter-inmatas läckvätskan i turbinhuset. Inmatningen
ombesörjes av en liten injektor, som drives på
samma sätt som förut nämnda ejektor. Genom
denna cirkulation, som sker helt automatiskt utan
hjälp av rörliga delar, avlägsnas all gas och luft
ur turbinhuset samt hålles ett visst övertryck även
på pumphjulets sugsida, varigenom all kavitation
förebygges. En säkerhetsventil förhindrar, att
trycket blir för högt. Genom filter, inbyggda i
expansionskärlet, renas vätskan kontinuerligt.
Genom friktionsförlusterna i den hydrauliska
momentomformaren uppvärmes vätskan så
småningom och måste därför kylas. För detta
ändamål är en kylare av vanlig biltyp med tvenne
rörledningar ansluten till turbinhuset. Den ena
rörledningen är inkopplad pà pumphjulets sugsida,
den andra på trycksidan och cirkulationen genom
kylaren sker på så sätt helt automatiskt.
Av diagrammet, fig. 3, framgår verkningsgraden
för Lysholm—Smiths hydrauliska
momentomformare. Som synes är verkningsgradskurvan flack
och uppnår sitt maximum, ca 85 %, när
sekundärhastigheten uppgår till ungefär 45 % av
primärhastigheten. Värdena variera något med
storlek och utförande av momentomformaren.
Orsaken till att verkningsgraden varierar med
hastighetsförhållandet är att vätskans inloppsvinkel i
turbinen varierar med hastighetsförhållandet och
stämmer mer eller mindre väl överens med
turbin-skovelns inloppsvinkel. Den maximala
verkningsgraden erhålles, när dessa båda vinklar fullt
överensstämma med varandra. Vid alla andra
hastighetsförhållanden uppträda större eller
mindre förluster, beroende på vinkelfel. I Lysholm—
Smiths trestegsturbin med skövlar utförda med
m/m
Fig. 3. Diagram för hydraulisk växel utan direkt drift.
fyllig rund framkant samt ett rätt avpassat
övertryck på vätskan är den oförmånliga inverkan av
vinkelfelet nedbringad till ett minimum.
Av betydelse förutom verkningsgraden är den
momentuppväxling, dvs. förhållande mellan
sekundär- och primärmoment, som kan erhållas vid
start, när turbinhjulet står stilla och pumphjulet
roterar med full hastighet. Verkningsgraden är
ju i sådan situation lika med noll. I Lysholm—
Smiths momentomformare erhålles en
momentuppväxling av 4—5,5; den exakta siffran
beroende på skovelsystemets utförande. Denna höga
momentuppväxling, som är fullt tillräcklig för
normala fall, beror även den på trestegsturbinen
samt den tidigare beskrivna injektoranordningen,
genom vilken ett visst övertryck alltid
upprätthålles.
Det moment, som pumphjulet absorberar vid ett
visst hastighetsförhållande, är direkt
proportionellt med kvadraten på hastigheten och
därigenom kommer pumphjulet att tjänstgöra som en
mycket effektiv regulator för motorns hastighet.
I diagrammet, fig. 3, är det tänkt, att
momentomformaren är ansluten till en motor med konstant
moment, som vid ett hastighetsförhållande av
0,7 är tillräckligt för att driva pumpen med full
hastighet. Vid sjunkande sekundärhastighet, dvs.
fordonets hastighet, stiger något det av pumpen
absorberade momentet, vilket har till följd, att
motorns hastighet pressas ned. Detta
innebär, att motorn icke helt utnyttjas vid lägre
hastigheter. Den reduktion av motorns effekt, som
på detta sätt inträder, blir störst vid start och
uppgår då till ca 20 % ; det exakta procenttalet
beroende på huru motorns momentkurva ser ut. Vid
fordonets igångsättning kan man således icke
utnyttja mer än ca 80 % av motorns effekt. Då
denna effektreduktion emellertid snabbt avtar
med stigande sekundärvarvtal, är den icke till stor
nackdel, i all synnerhet som man i exempelvis en
motorvagn ofta icke vill använda full
motorhastighet inne på bangården dels med hänsyn till ljudet
och dels emedan hastigheten måste begränsas tills
växlarna passerats. Snabbgående fordons
acceleration inom det låga hastighetsområdet är i
allmänhet så stor, att man redan efter ett par hundra
meter är uppe i så stor hastighet, att
effektreduktionen knappast gör sig gällande mer.
Eftersom pumpen i egenskap av
varvtalsregulator kommer att bestämma motorns effekt vid
fullt bränslepådrag är det tydligen av stor
betydelse, att pumphjulet blir riktigt dimensionerat
för motorns moment och hastighet. Är
pumphjulet för stort, orkar motorn aldrig upp i full
hastighet och är det för litet kommer motorn att gå upp
i övervarv, varvid regulatorn slår ifrån. Enligt de
hydrodynamiska lagarna är det moment, som kan
överföras av en hydraulisk momentomformare,
direkt proportionellt med femte digniteten på
diametern. Inom varje storlek av den hydrauliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
