Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 13 oktober 1945 - Bergshanteringens struktur och utveckling under det senaste kvartsseklet, av G Sidenvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 oktober 1945
1111
sänkas i sådan utsträckning att konkurrens kan
upptas med importerade produkter. För den av
staten under krigsåren startade
ersättningsproduktionen torde delvis andra synpunkter göras
gällande, såsom t.ex. för Norrbottens Järnverk.
Den tidigare på 1900-talet i Norrbotten bedrivna
järnförädlingen har varit av relativt kort
varaktighet och erfarenheterna av den senast anlagda
verksamheten torde ej tyda på en tillräckligt
ekonomiskt bärkraftig bas för dess fortsättande. I
stället synas befolkningspolitiska hänsyn utgöra
viktigare motiv för järnverkets fortbestånd under
den närmaste tiden. Den statliga oljeutvinningen
ur skiffer vid Kvarntorp och Kinnekulle har större
förutsättningar att kunna bedrivas under
efterkrigstiden, varvid dock verksamheten torde
koncentreras till Kvarntorp. Möjligheterna härför
bero dels på huruvida försöken till framställning
av mera förädlade produkter få en gynnsam
utgång, dels på prisutvecklingen för vid
tillverkningen erhållna "biprodukter". Ur
beredskapssynpunkt synes en fortsatt drift vara önskvärd
och den har underlättats genom vittgående
avskrivningar av anläggningarnas värde samt av att
normal förräntning ej anses nödvändig.
Den på privat väg under krigsåren uppbyggda
ersättningsproduktionen inom bergshanteringen
har huvudsakligen avsett produktionen av
metaller, som förut till väsentlig del erhöllos genom
import. För vissa metaller kunde produktionen
ökas avsevärt redan under de första krigsåren.
Produktionens storlek av de viktigare metallerna
framgår av tabell 6, vars siffror äro hämtade ur
Konjunkturinstitutets vårrapport 1945. I detta
sammanhang kan det förtjäna påpekas huru
snabbt de tekniska problemen lösts och den
målmedvetenhet och det förutseende som präglat
produktionens planering. Fastän de tekniska
förutsättningarna finnas för ett fortsättande av
produktionen äro dock produktionskostnaderna
alltför höga för att det skulle vara tänkbart att annat
än i få fall uppta konkurrens med importerade
metaller under efterkrigstiden. Detta gäller
särskilt den metallframställning (bl.a. koppar, bly,
nickel), som grundar sig på under kriget
nyupp-tagna gruvor i Skelleftefältet, där de höga
transportkostnaderna omöjliggöra en erforderlig
sänkning av produktionskostnaderna. För de gruvor
i Skelleftefältet, som ha tillgång till billiga ut-
Tabell 6. Produktion och import av metaller (t)
produktion import
1936—38 1944 1936—38 1944
koppar ....... 10 470 17 200 46 800 495
bly .......... 6 11 500 20 800 737
tenn.......... 22 19 2 200 51
zink ......... 233 3 118 16 800 10 356
aluminium .... 2 300 3 459 2 800 865
transporter med järnväg eller linbana såsom
Kristineberg, Laver m.fl. samt även gruvorna
i Bolidentrakten synas förutsättningar förefinnas
för fortsatt drift. Förädlingen av den inhemska
andalusiten till aluminium vid Kubikenborg synes
vara förenad med alltför höga kostnader för att
ej nedläggas när import av bauxit blir möjlig.
Kubikenborgsverket torde dock ha gynnsamma
förutsättningar för en omläggning av
tillverkningen med bauxit som råmaterial. Den svenska
aluminiumframställningen under kriget är
förmodligen ett av de vackraste exemplen på en väl
och snabbt organiserad ersättningsproduktion.
Utökningen av kolbrytningen med under
krigsåren av privata företagare bedriven kolbrytning
torde vara en ren krisföreteelse som upphör vid
bättre tillgång på importerat och billigare bränsle.
Stenindustrin har under krigsåren haft att
kämpa med kanske lika stora svårigheter som de
förutnämnda industrigrenarna. För
blockstens-och gatstensindustrin började exporten avta redan
före 1939 och har sedan dess varit relativt
obetydlig; för kalkbränningen i särskilt hög grad,
men även för annan stenindustri ha
bränslesvårigheter verkat inskränkande på produktionen.
Brytningen av blocksten av granit och gnejs har dock
haft en ej obetydlig avsättning under krigsåren
för beredskapsändamål. I övrigt har
produktionen av mindre bearbetad sten såsom
gatsten, kantsten, byggnadssten m.m. av granit och
gnejs för avsättning inom landet undergått större
minskning än den mera bearbetade stenen, som
användes till gravvårdar osv. och haft relativt
stabil avsättning. Av vissa andra stensorter än
granit och gnejs, som bearbetats till byggnadssten,
har produktionen ökats. Den under krigsåren
utbyggda produktionen för att täcka utebliven
import har, förutom den ovannämnda brytningen
av alunskiffer för oljeframställning och av
anda-lusit för aluminiumframställning, endast
omfattat relativt små kvantiteter. För större delen av
denna produktion av bl.a. glimmer (i block),
flusspat, de litiumhaltiga mineralen petalit och
spodumen, synas produktionskostnaderna allt
för höga för efterkrigsproduktion.
Av de mera betydande grenarna av stenindustrin
torde kalkstensindustrin, efter lättnader i
bränsleläget, snart uppnå samma produktionsstorlek som
före kriget, eventuellt öka ytterligare, och även
för blockstensindustrin synes en återgång till en
brytningskvantitet, som ej alltför mycket
underskrider 1939 års, kunna komma till stånd.
Mycket ovissa synas däremot avsättningsmöjligheterna
av gatstensindustrins produkter vara, beroende
på den starka konkurrens, som är att förvänta
från andra vägbeläggningsmaterial såsom
särskilt asfalt. Gatstenen har dock väsentliga
fördelar, i synnerhet sett på längre sikt, framför
asfalt m.m., och om hänsyn tas härtill, torde
utsikterna för export bli gynnsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
