Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 20 oktober 1945 - Aerodynamisk konstruktion av flygpropellrar för hög hastighet och motoreffekt, av Bengt Reistad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 oktober 1945
1147
anfalls vinkeln ca 3°. En ändring av lufttätheten
framgår i denna figur som en ändring i färgtonen.
Framför vingnosen sker en stagnation av
luftströmmen och därmed följande täthetsökning.
Detta framfår i slirbilden som ett mörkt parti
framför vingnosen. Ovanför vingens sugsida
överskrider hastigheten ljudhastigheten inen
återföres genom en kompressionsstöt till lägre
hastighet. Den linje, vid vilken kompressionsstöten
inträffar, markeras tydligt i bilden genom en skarp
gräns mellan ett ljust parti närmare vingnosen
och ett något oregelbundet svärtat parti bakom
denna linje.
Experimentella möjligheter
En propeller kan undersökas genom utvägning
av dragkraft och effektförbrukning vid prov i
vindtunnel. Sådana prov ha utförts på en del håll
i full skala och på många håll i modellskala. Det
har visat sig att skalan har ett visst inflytande
på resultaten — i varje fall bör Reynold’s tal,
beräknat för den resulterande hastigheten
YviJr u2 av en profilkorda på rlR <=0,7 icke vid
modellprovet vara lägre än Re*= 150 000.
De flesta undersökningar som äro publicerade
äro icke utsträckta till tillräckligt höga v/u-\ärden
för att motsvara de normala hastigheterna hos
krigsflygplan. Vid de prov, som utförts och
publicerats vid höga y/u-värden, har man inte
samtidigt haft höga Mach’s tal, beroende på att
detta skulle kräva en vindtunnel, vars
lufthastighet vore av samma storleksordning som
flygplanets hastighet*. Man har därför försökt
kombinera ihop resultat av prov med rätt y/«-värde och
för lågt Mach’s tal och prov med rätt Mach’s tal
och för lågt y/«-värde. Denna kombination är
dock ganska vansklig, då man ju kan förutse, att
försämringen på grund av den höga
spetshastigheten måste bli större vid högre y/«-värde.
* Sådana vindtunnlar finnas visserligen, men de äro så nya, att
de undersökningar, som eventuellt utförts i dessa, icke blivit
tillgängliga i Sverige.
Fig. 4. Kompressionsstöt åskådliggjord genom slirmetoden.
Fig. 5. Planerad anordning för experimentella prov med
modellpropellrar i höghastighetstunnel.
I en höghastighetstunnel kan man göra prov
med rätt Mach’s tal och samtidigt rätt y/ü-värde,
men man måste då i alla fall få för låga Reynolds’
tal. De senare bli dock tillräckligt höga för att
man skall komma över det kritiska Reynoldska
talet.
Det kan kanske i detta sammanhang intressera
att vi numera ha en höghastighetstunnel i Sverige
vid Flygtekniska Försöksanstalten i Ulvsunda. I
denna tunnel ha propellerprov planerats och
förberetts. Det är meningen att man skall kunna
prova modellpropellrar med högst 0,7 m
diameter. Dessa skola drivas av en specialkonstruerad
trefas asynkronmotor på 70 hk vid 12 000 r/m.
Diametern på denna motor inklusive
kylvattenmantel är 200 mm. Strömmen levereras av en
motorgenerator, vars frekvens kan kontinuerligt
regleras från 0 till 200 p/s och man har därigenom
möjlighet att reglera även propellermotorns
varvtal.
För utvägning av dragkraft och moment skall
motorn uppläggas i en slags flytande
upphängning, fig. 5. Motorn vilar sålunda på fyra
pendelstöd, som äro radiellt riktade och sålunda medge
obehindrad rörelse såväl i axiell led som vridning
omkring motoraxeln, men som förhindrar alla
andra rörelser. Utvägningen skall ske med
särskilda vid försöksanstalten konstruerade
fjädrande vågklockor med liten nedf jädring och elektrisk
fjärravläsning. För utvägning av dragkraft
observeras nedböjningen hos en plan cirkulär platta
och för utvägning av momentet observeras vrid
ningen hos en cirkulär cylinder. Den största
rörelsen är respektive 0,05 mm nedböjning och 0,1°
vridning. Mätningen av dessa små
längdändringar sker med hjälp av små mätelement enligt fig. 6.
Dessa äro identiskt lika för de båda vågarna. I
princip bestå de av två transformatorer, vilka
matas med växelström med hög frekvens —
storleksordningen 1 600 p/s. När vågmembranet
deformeras minskas luftgapen i den ena
transformatorns järnkärna och ökas luftgapen i den
andra transformatorns järnkärna. Man får
sålunda en skillnad i magnetfältens styrka och
därmed i de båda strömkretsarna, vilken skillnad
avläses med en kompensationsmätanordning. Vid
de förberedande prov som företagits med
mätelement av denna typ ha de visat lovande resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
