Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 12 januari 1946 - Värmemätningsproblemet, av Sten Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
\ TEKNISK TIDSKRIFT
En sådan mätare med tillräcklig precision blir
med nu tillämpade värmetekniska grundsatser en
relativt komplicerad och dyrbar apparat, önskas
däremot mätning, som endast avser uppdelning
av en fastighets värmekostnader på t.ex. olika
lägenhetsinnehavare, blir problemet ofta
förenklat, då härvid endast relativa värden behöva
avläsas. Förutsättningen härför är att
värmesystemet och mätarna äro inbördes lika inom berörd
fastighet.
Det är alltid önskvärt att de siffror, som avläsas,
icke efteråt behöva korrigeras på ett sätt, som kan
av den av mätningen ekonomiskt beroende
missförstås eller vara svåra att kontrollera. Är del
även fråga om att mätresultaten direkt skola
ligga till grund för en värmekostnadsfördelning,
bör man lämpligen vid val av mätarskalor ta
hänsyn till de olika lägenheternas relativa
värmebehov, så att lägenheter med permanent utsatt
belägenhet ur förlustsynpunkt (t.ex. norr-, övre
botten, hörnlägenheter) erhålla en häremot
svarande reducerad skala. Man kan emellertid även
tänka sig, att hyrorna något avpassas efter
lägenheternas olika normala värmebehov, såsom var
regel på kakelugnarnas tid. Sistnämnda system
kan emellertid nu anses praktiskt taget avskaffat
i Sverige och är därför svårt och olämpligt att
återinföra.
Kalorimätare
En dylik mätare skall registrera temperatur,
vattenmängd och tid eller om man så vill temperatur,
vattenhastighet och tid. Temperaturen registreras
i regel med termoelement, som alstra ström som
mätes elektrolytiskt eller med vridspoleinstru-
ment. Temperaturen kan även mätas med
motstånd, som få ingå i elektriska mätkretsar t.ex. i
elektriska bryggor och eventuellt påverka
elek-trolytmätare. Vattenmängden registreras vanligen
med vinghjul (propeller, turbin) insatt i
rörledningen och tiden kommer med genom att
apparaterna arbeta hela den tid, som mätningen avser
Ett exempel på en fullständig kalorimätare är
Siemens värmemängdsmätare (fig. 1). Denna
består av termoelement insatta i fram- och
återledningen, vattenvolymmätare med vinghjul och
fall-bygelinstrument. Termoströmmen påverkar en
vridspole, vars visare gör utslag motsvarande
temperaturskillnaden. Vattenvolymmätaren —
ofta med särskilt räkneverk — påverkar
("driver") även fallbygelinstrumentet och dess
hastighet. Fallbygelinstrumentet utför större upp- och
nedgående rörelser (olika fallbygelväg) ju högre
temperaturen är. Ett särskilt räkneverk
registrerar fallbygelrörelsen. Mätarpriset torde för
närvarande icke understiga 2 500 kr.
En likartad svensk kalorimätare med förenklad
konstruktion har prövats men ännu ej utsläppts
i marknaden. Enligt tillgängliga uppgifter synes
priset bli ca 1 000 kr. Mätaren arbetar med en
turbin magnetiskt kopplad till en
växelströms-generator, som lämnar ström, vilken efter
likriktning påverkar ett elektrolytinstrument.
Temperaturen integreras genom i strömkretsen
inkopplade motståndselement, insatta jämte
turbinen i rörledningen eller i shunt till denna.
Värmemängdsmätare med centralinstrument
För att förbilliga en mätaranläggning med ett
större antal mätställen har utprovats en ny
metod med delvis centraliserad instrumentering.
Normalt förutsätter systemet en anläggning med
cirkulerande varmvatten med värmetillförsel på
ett ställe för varje förbrukningsenhet (lägenhet)
och lokal varmvattenberedning. Mätningen sker
med en för varje förbrukningsenhet inkopplad
mätkropp, ett för hela anläggningen gemensamt
centralinstrument för registrering av mätkroppens
värmeangivelse samt elektriska räkneverk för
varje förbrukare (fig. 2).
Mätkropparna fungera som värmeväxlare mellan
tillopps- och återgångsvattnet och äro försedda
med vardera tre inbyggda motståndselement.
Dessa inkopplas t.ex. var 15 min under vardera
5 s till centralinstrumentets elektriska bryggor,
som inställas automatiskt med motorkraft. De
olika bryggornas inbördes förhållande till
varandra påverkar en impulsmekanism, vars
utgående impulser påverka ett för varje
förbrukningsenhet monterat räkneverk. Att mätningen sker
intermittent betyder intet, då det här enbart är fråga
om cirkulerande vatten med relativt ringa
temperaturförändring under loppet av t.ex. en
femtonminuters period.
Utrymmet medger icke att ingå på hur det rätt
Fig. 1. Kalorimätare av Siemenstyp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
