Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 30 mars 1946 - Befolkningsutvecklingen och industrins framtida tillgång på arbetskraft, av Gösta Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
TEKNISK TIDSKRIFT
Å/der
Fig. 2. Åhierspyramider 191() och 1945.
diffus på grund av det stora antalet kvinnor med
endast partiell sysselsättning, t.ex. deltidsarbete.
Fjärde etappen har bestått i att inom
stadsnäringarna avgränsa gruppen industri och
hantverk. I fråga om männen har proportionen
mellan denna grupp och övriga stadsnäringar hittills
varit anmärkningsvärt konstant, åtminstone sedan
år 1910. Det ligger därför nära till hands att
räkna med, att så blir fallet också i framtiden. 1
fråga om kvinnorna däremot har industrigruppen
gått avsevärt tillbaka i relativ betydelse: 1910
utgjorde den hälften, numera bara tredjedelen.
Kvinnorna dras uppenbarligen mera till handel,
förvaltningstjänst o.d. Blir det så också i
fortsättningen, kommer industrigruppen att i framtiden
bli förhållandevis liten.
Slutligen, som femte etapp, har det gällt att
inom industrigruppen skilja på olika kategorier:
företagare, förvaltningspersonal och arbetare.
Arbetarna är givetvis den största gruppen —
omkring tre fjärdedelar — och det är också den som
står i förgrunden, då man talar om industrins
framtida tillgång på arbetskraft. Med stöd av den
hittillsvarande utvecklingen kan man komma till
något så när antagliga resultat för den framtida
arbetarstammen.
Detta är i grova drag gången i
undersökningen. Givetvis inrymmer den många
osäkerhetsmoment; det är ju frågan om en hel rad i och för
sig osäkra gränsdragningar. Upprättandet av en
prognos betyder dock inte nödvändigtvis att man
kategoriskt säger: så och så kommer det att gå.
Man får vanligen nöja sig med att säga, att under
de och de förutsättningarna kommer det att gå
så och så.
Stagnation i de produktiva åldrarna
Fig. 2 visar den nuvarande befolkningens
ålderspyramid jämförd med 1910 års. Man ser att
förhållandena ändrats högst väsentligt. Förr
kunde man verkligen tala om en pyramid, nu är
den starkt undergrävd. Jämfört med 1910 är de
högre åldrarna mycket talrikare, men i de yngre
åldrarna har vi en markerad "grop". Det är
resultatet av de låga födelsesiffrorna under
mellankrigstiden. Det är när denna grop förskjuts uppåt
— i och med att vår nuvarande
ungdomsbefolkning inträder i arbetsför ålder — som det
kommer att bli en alltmer påtaglig minskning i
nyrekryteringen på arbetsmarknaden. Glädjande
nog har visserligen på sistone antalet födda
starkt ökats, så att basen åter blivit bredare, men
åtskilliga skäl talar för att denna tendens ej
kommer att bli varaktig.
Med utgångspunkt från den aktuella
åldersfördelningen är det ganska lätt att beräkna den
produktiva befolkningens framtida storlek, dvs.
att slutföra den första etappen i det skisserade
schemat. Det är enbart frågan om en
framskriv-ning av den nu levande befolkningen. Fig. 3 visar
hur befolkningen i åldrarna 15—65 år ökats från
1910 till innevarande tid. Fram till 1940 har det
varit en mycket markerad ökning, men nu är det
i det närmaste slopp. Man måste räkna med
praktiskt taget stagnation i de produktiva åldrarna
fram till 1955. Mot slutet av 1950-talet kan man
påräkna en mindre ökning igen, då de talrika
födelsekullarna från 1940-talets början (den
lägsta stapeln i fig. 2) inträder i arbetsför ålder.
Under de närmaste tio åren måste man i alla
händelser räkna med stagnation av rikets totala
tillgång på arbetskraft, alltså en belt ny situation.
lialansen mellan jordbruket och stadsnäringarna
Man kommer så till den andra frågan i schemat:
hur kommer denna stagnerade befolkning att
fördela sig på jordbruk och stadsnäringar? Av fig. 4,
där alla åldrar har tagits med, ser man hur
jordbrukets folkmängd successivt minskats sedan 1880.
I stället har stadsnäringarna ökat mycket starkt,
och enbart industrin omfatlar numera en större
folkmängd än jordbruket. Ser man särskilt på
1930-talet och begränsar sig till åldrarna 15—65
år, visar det sig, att stadsnäringarna under denna
tid ökade med 250 000 män och lika många
kvinnor. De båda staplarna i fig. 5 visar schematiskt,
hur denna ökning kommit till stånd. Nederst
har angivits invandringsöverskottet; det har varit
utan större betydelse. Nästa del av stapeln visar,
Fig. 3. Folkmängd i de produktiva åldrarna 1910—1960.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
