Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 september 1946 - Skattekurvor och moral, av Harry Wennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<J936
TEKNISK TIDSKRIFT
_ft)
Fig. 6. Skattekurva baserad på villkoren p i= 1 — e
Bm
jör B-värden Bm, därefter j> <= 1 — ; k<= 1.
e B
Fig. 7. Skattekurva då p <= 1 — (1 — e cB). För B r.
. c B
= 60 000 kr. är p<=~ = 36,8 %; k,= l — e ~cB.
e
sätta k — 1, dvs. övergå till nuvarande skattekurvan.
Ekva-tionen p = k— „ får då formen
B
- c B„
p = 1
måste
K — Bm e
- c B.,
men c =
1
Bm
Bm
e
B
varav K —
K
Bm
Bm
e
härur tås
Hur den korrigerade kurvan tar sig ut framgår av fig. fi
Antag att k, i stället för p, ärr= 1 — e~cß\ alltså
dS
dB
1
k — 1
-cB =
(l—e-cB)dB = B -f
cB
+ K
För S i= ü är B
och
alltså
U; alltså
K :=
1
S — B + - fe-eß— 1)
c
pB i= S;
,,.= 1-^(1 _«-«*)
1
För p= -=0,368 blir ci=
e
Man får således bestämma
sig för vilken inkomst, som skall beskattas med 36,8 %.
Härigenom blir hela kurvan bestämd. Först vid ß = oc
blir k och p t= 1. Kurvan är alltså icke lika radikal som
den föregående. Fig. 7 anger kurvans utseende.
Bolag har ej progressiv skatt. Deras beskattning utgår
med 32 % på vinsten. Detta förhållande kan leda till
följande problemställning. Hur skall bolagschefens
(tjänsteman) lön avpassas för att summan av hans skatt och
bolagets skall bli minimum?
Antag att bolagets vinst, sedan någon lön ej betalts ut
till chefen, är V kr. (se fig. 8). Chefens lön är c kr. (lika
med taxeringsbara inkomsten) och hans beskattningsbara
inkomst B. Härav
B = c — 1,5 O
Summaskatten
T= 0,32 (V — ß — 1,5 O) + p- B =
■= 0,32 V — 0,48 O —B (0,32 — p)
får tydligen minimum, då rektangeln B (0,32 — p) når
sitt maximivärde. Detta inträffar för B ,= 15 000 kr.
Erhåller chefen således en lön av 15 000 + 1,5 O inträffar
det förhållandet, att av den ursprungliga bruttovinsten V
minsta möjliga del hamnat i statens fickor!
Skulle icke denna lumpna tanke att så att säga på laglig
väg bedra staten på skatteinkomster kunna utsträckas all
gälla icke blott chefen i ett företag utan samtliga
anställda? Möjligheten finns, men den får så ödesdigra
konsekvenser för företagets lönekonto, att den i praktiken
är otänkbar. Antag att den rådande lönedifferentieringen
i företaget är den riktiga. Chefen skall exempelvis ha
5 000 kr. mer än närmaste man. Denne i sin tur 3 000 kr.
mer än den efter honom i löneavseende kommande osv.
ända ned till de lägst avlönade. Det blir då den lägsta
och samtidigt största gruppens lön, som får bestämma
de övrigas löner. En överläggning, som för övrigt icke är
helt generell men som det skulle föra för långt att här gå
in på, visar att skatteminimum sannolikt inträffar då den
lägst betalda gruppen får 15 000 + 1,5 O i lön.
Lusten att bedra staten på skatt är nog icke så stark
att man härför är beredd att öka lönerna så långt som
erfordras, i synnerhet som det går ut över vinstens
storlek. Inskränker man emellertid denna löneanpassning till
att blott gälla chefen tycks tankegången kunna få
praktisk tillämpning — låt vara att nian då råkar ut för en
annan form av moralinflation. Harry Wennberg
Fig. 8. Rektangeln y mellan nuvarande skattkurvan p c=
— k— „ och linjen p — 0,32 har sitt maximivärde för
b
B — 15 000 kr.; totalskatten T när då sitt minimivärde. Om
linjen p = 0,32 sammanfallit med ett ’steg" i k-kurvan
hade T-minimum inträffat för samtliga B-värden i
motsvarande intervall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
