Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 14 december 1946 - Azeotrop destillation, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 december 1946
1311
vätskefaser, av vilka den tyngre innehåller
övervägande A och den lättare övervägande C. Dessa
båda faser skiljas i en florentinerflaska.
Överskiktet införes som återflöde på azeotropkolonnen,
och linderskiktet går till en återvinningskolonn.
Denna består av förstärkare och avdrivare och
ger ånga bestående av azeotrop (A -f- C). Den
kondenseras, och kondensatet uppdelas i återflöde
för azeotrop- och återvinningskolonn. Eftersom
tillflödet till denna innehåller mindre tillsatsämne
än azeotropen (A -f- C,) erhålles ren komponent A
som återstod.
Den undre delen av azeotropkolonnen arbetar
som avdrivare och ger vid bottnen en blandning
av B och något C. Då kokpunkten alltid stiger
nedåt i en riktigt arbetande avdrivare, måste
bottenantal och mängd tillsatsämne kunna
avpassas så, att återstoden från azeotropkolonnen
innehåller mindre av C än azeotropen (B -(- C).
Vi mata därför in den på en återvinningskolonn,
som ger ånga bestående av azeotropen (B -f- C).
En del av denna går till azeotropkolonnen som
tillflöde, resten kondenseras för att ge återflöde
för återvinningskolonnen. Denna ger slutligen
som återstod ren komponent B.
För att detta förfarande skall lyckas fordras,
att blandningsluckan för A -f- C är så beskaffad,
att azeotropen (A + C) ger homogen vätskefas
vid eller helst några grader under kokpunkten
men två faser vid lägre temperatur. Ofta existerar
intet sådant tillsatsämne, men vi kunna då
åtminstone i många fall använda ett, som är
biand-bart med A i alla förhållanden. Härvid isolera
vi A ur azeotropen genom att tvätta ur
tillsatsämnet med ett lösningsmedel, t.ex. vatten (V),
vari A är praktiskt taget olöslig. Härvid ersätts
florentinerflaskan med en extraktor, under det
apparaten i övrigt förblir i princip oförändrad
(fig. 6 t.h.). Vid azeotropkolonnens topp erhålles
som förut azeotopen (A + C), som i extraktorn
uppdelas i A och en vattenlösning av C. Denna
går till en avvattningskolonn, som ger ånga
bestående av C och en återstod bestående av vatten.
Ångan kondenseras, och kondensatet delas som
förut i återflöde för azeotrop- och
avvattningskolonn. Återstoden går tillbaka till extraktorn.
Apparatens undre del arbetar precis på samma
sätt som i förra fallet.
Vi ha för enkelhets skull antagit, att
tillsatsämnet icke ger azeotrop med vatten samt vidare att
A är olöslig i C-\-V, men metoden är fullt
användbar, även om så ej är fallet. Eftersom A och C
äro biandbara, måste alltid en viss kvantitet A
lösa sig i C -j- V och följa med till
avvattnings-kolonnen. Då emellertid A är svårlöslig i vatten,
måste den ge en azeotrop med minimikokpunkt
och samlas därför i avvattningskolonnens topp,
dvs. enda skillnaden blir, att en viss mängd
(A:+ V) införes vid azeotropkolonnens topp.
Vattnet kan dock icke passera nedåt i kolonnen,
eftersom det ger en lågkokande azeotrop med A.
Det kommer alltså att cirkulera mellan extraktor
och avvattningskolonn precis som resten av
vat-net. Detsamma gäller naturligtvis även det vatten,
som ingår i en eventuell azeotrop
tillsatsämne—-vatten. Det är dock klart, att processens
värmeekonomi blir allt sämre med stigande vattenhalt
i ångan från avvattningskolonnen, och den kan
bli svår att genomföra, om vattenhalten på
azeotropkolonnens översta bottnar blir så hög, att två
vätskefaser uppstå.
Det inses redan nu, att vi måste ställa ganska
bestämda fordringar på tillsatsämnet, men det är
icke tillräckligt med dem, som direkt framgått
av apparatens konstruktion. Framför allt måste
dess flyktighet vara sådan, att det förekommer
på praktiskt taget alla azeotropkolonnens bottnar,
annars kan A passera ned genom avdrivaren. För
Fig. 6. Apparater for
azeotrop destillation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
