Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 1 februari 1947 - Vattenturbinernas regulatorer och frekvensregleringen, av Carl E Söderbaum - Kontinuerlig verkningsgradskontroll vid vattenturbiner, av BR - Ny regulatorkonstruktion, av E L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
TEKNISK TIDSKRIFT
pådragslåsning, stopp och luckfällning allt efter
som trycket i tryckoljeklockan faller.
Vid de moderna vertikalaggregaten har man
infört en tryckoljepump, som är kugghjulsdriven
ifrån huvudaxeln. Denna pump togs
ursprungligen till endast så stor, att man med
handreglering skulle kunna åstadkomma avstängning, även
om den elmotordrivna pumpen mankerade.
Vidare förekomma reservpumpar, som drivas av
likströmsmotorer. Dessa göras då gemensamma
för ett par eller flera aggregat. Ett dylikt
arrangemang nödvändiggör emellertid förhållandevis
dyra förbindelseledningar mellan de olika
aggregatens tryckoljesystem. Här är man inne på en
viktig avvägningsfråga. Det synes emellertid vara
det riktigaste att normalt låta varje aggregat gå
med sitt eget tryckoljesystem. Om det händer
något med detta har man då fördelen av att vara
säker på, att de andra aggregaten icke dras med
i en eventuell störning. Om man godtar detta
resonemang bör man dock förstärka det
nuvarande systemet på så vis, att den direktdrivna
pumpen blir tillräcklig vid normala utregleringar
under driftstörningen. Som reserv för denna
pump bör stå den nu i allmänhet redan befintliga
växelströmsmotordrivna pumpen. Denna behöver
då normalt icke vara i drift, men den skall
däremot vid behov startas automatiskt, och om det
blir något fel på den direktdrivna pumpen får den
naturligtvis insättas. Med ett dylikt arrangemang
förefaller det skäligen onödigt med
likströms-drivna pumpar och med förbindelseledningar. En
förutsättning är dock givetvis, att det lågspända
växelströmsnätet i stationen har en
tillfredsställande driftsäkerhet. Skulle man dock vilja skaffa
sig en ytterligare säkerhet genom att anordna
förbindelseledningar mellan de olika
tryckoljesystemen, så bör här framhållas, att man för
konsekvensens skull bör införa snabbmanövrerbara
ventiler i dessa ledningar, som tillåta en snabb
frånkoppling av en skadad del av
oljetrycksystemet, eller också en snabbinkoppling till stammen.
De hittills i regel använda handmanövrerade
ventilerna ha manövertider, som uppgå till 20 à 30
minuter.
Slutord
De nya turbinregulatorerna, som kommit i
marknaden, medge en omdisponering av
regulatorutrustningen. Med utgångspunkt från driftens
krav ha här förslag framlagts, enligt vilka de
sedan många år tillämpade principerna något
skulle ändras, så att man fullt kunde tillgodogöra
sig de fördelar, som de nya regulatorerna ge.
Förslagen innebära införandet av en
standardregulator, som lämpligen göres elektrisk på grund
av att vissa fördelar äro förknippade med denna
regulatortyp. Vidare böra vissa för
frekvensregleringen lämpliga huvudmaskinerier kunna
förstärkas genom att till dem direktkopplas styrorganen
från andra lämpligt förlagda maskiner. Slutligen
bör man kunna ta till vara de nya elektriska
regulatorernas inställningsmöjligheter, så att
fre-kvensregleringsbesväret på ett lämpligt sätt kan
fördelas.
Litteratur
1. Enskog, G: Turbinregulatorn som frekvensskgdd. Industritg
Norden. 73 (1945) s. 385—391.
2. Keller, Z: Un nouveau regulaleur de vitesse, Bull SEV 1939 h. 1
s. 20—23.
3. Garde, A: Elektrisk reglering av vattenturbiner. Tekn. T. 73
(1943) s. E 179.
4. Enskog, G: Motsvarar turbinregulatorn driftens krav? Tekn. T.
73 (1943) s. E 187.
5. SÖDERBAUM, C: Frekvenssprångreläer. Tekn. T. 76 (1946) s. 9.
Kontinuerlig verkningsgradskontroll vid
vattenturbiner. I det schweiziska storkraftverket Innertkirchen —
670 m fallhöjd, 130 MW — göres en fortlöpande
kontroll av den hydrauliska verkningsgraden. Avsikten härmed
är att få en indikering på ökade förluster i vattenvägarna
och turbinerna exempelvis på grund av att betongen
luckrats upp, tilloppstuberna blivit beklädda med rost eller
turbinerna försämrats genom kavitation. Den avgivna
effekten erhålles från de elektriska mätarna. Den tillförda
effekten bestämmes med hjälp av en utrustning för
vattenmängdsmätning vid turbinerna. Denna består av ett
venturirör, som är insatt på tilloppssidan, i förbindelse med en
differentialmanometer, som påverkar dels ett
visarinstrument för angivande av m3/s, dels ett räkneverk för den
totala vattenmängden i m3. Noggrannheten i
vattenmängdsmätningen har kunnat kontrolleras vid ett tillfälle, då
Innertkirchen under ca en månad ej erhöll annat
driv-vatten än det som förut passerat genom det
ovanförlig-gande Handeckverket, där en motsvarande mätutrustning
var insatt. Skillnaden mellan de två
vattenmängdsmätningarna blev för hela perioden endast 0,22 %. Endast på
söndagarna, då kraftverken kördes med lägre, för
mätningarna ogynnsammare belastning, noterades större
tillfälliga avvikelser än 1 %. Värdet av den kontinuerliga
kontrollen belyses av ett exempel. Från den 1 aug. till
den 12 okt. 1944 sjönk verkningsgraden enligt mätningarna
från 86,2 till 83,5 %, beroende på successiv förslitning av
peltonturbinernas nålar och munstycken. Efter insättning
av nya detaljer steg verkningsgraden till 87,5 \%,
motsvarande en ökning i den årliga produktionsförmågan .med
15 000 MWh. Anordningen är givetvis icke lika nödvändig
och ej heller lika användbar vid kraftstationer med lägre
fallhöjd, såsom de svenska (Bull. SEV 1945 h. 1). BR
Ny regulatorkonstruktion. Regulatorer för industriella
processer styres oftast av primärvärden med mycket låg
effekt, varför de vanligen utföres så, att visaren med jämna
mellanrum låses i sitt läge och då påverkar en anordning,
fallbygelmekanism, som verkställer in- eller urkoppling.
Det är givetvis tänkbart att i stället införa elektronrör som
förstärkande element. Amerikanarna har nu kommit fram
med en konstruktion, vilken förefaller att vara en god
Fig. 1. Regulatorns "elektronrelä".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
