Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 8 februari 1947 - Fiberplattor — framställning och egenskaper, av S Bertil Segring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl februari 19A7
125
Fig. 8. Kontinuerlig arkformningsmaskin av
Fourdrinier-typ. Fr.h.t.v. automatisk våtarkavskärare, två
högtrycks-pressar och arkformningspartiet.
parter upphänges i stativ utanför
registervalsarnas lagerskenor. Sugpartiet måste givetvis vara
rikligt tilltaget, och som följd därav vill gärna
viran sugas fast mot suglådorna, varför sådana
konstruktioner som rotabelt-sugremmar och
sug-lådor med kullagrade lister och mellanbalkar här
fått god användning.
Även presspartiet måste vara rikligt
dimensionerat. Fourdriniermaskinens långvira, som bär
massabanan genom förpressarna och återvänder över
guskpressen, åtföljes i samtliga förpressar och
gusk av en överfilt eller övervira, som ligger
ovanpå massabanan och hindrar denna från att
krossas eller sönderpressas. För att ytterligare höja
torrhalten köres massabanan genom
högtrycks-slätpressar, som samtliga är försedda med såväl
under- som övervira eller överfilt.
Tysken Fahrni har konstruerat en
upptagnings-sieber, fig. 9, som han kombinerat med en plan
press för urpressning av överskottsvattnet53. Den
senare består av två planparallella, perforerade
pressplattor, som anslutes till en vakuumpump.
Plattorna sluter sig kring massabanan och
åtföljer denna ett stycke, varefter de automatiskt
öppnas och föres tillbaka till utgångsläget för att
åter sluta sig kring nästa del av massabanan osv.
Det är därvid ordnat så, att ingen del av
massabanan passerar utan att bli pressad. Vid 3 000 mm
arbetsbredd har man på Fahrnis maskin uppnått
en tillverkningskapacitet av 35 m3/dygn
isoleringsplattor.
Då det gällt att tillmötesgå marknadens
önskemål om tjockare isoleringsplattor och krav på
nya kvaliteter, har cylinder- och
fourdrinierma-skinernas resurser inte räckt till, varför man fått
övergå till mer eller mindre stationära arkformar
med slutna väggar. I dessa kan man tillverka ark
med arkvikter överstigande 10 000 g/m2, ehuru
givetvis endast ett åt gången. Problemet med
dessa utföranden har därför bland annat varit
att arrangera dem för kontinuerlig drift, vilket
Fig. 9. Fahrnis arkformningssieber med oscillerande
vakuumpress.
dock lyckats utmärkt, sedan man börjat utnyttja
den från kraftverksdrift välkända elektriska
relätekniken. Amerikanaren Sutherland har varit
föregångsman för dessa idéer, och fiberplattor
enligt hans metod tillverkades för över 30 år
sedan i Amerika och England10. Donacona i
Kanada arbetar likaledes med hydrauliska
arkformar11. I Tyskland uppkom Zefasit-processen,
som har Basler till upphovsman54. Hans arkform
är försedd med silbotten, genom vilken större
delen av fibermassans vatten bortsuges, samtidigt
som en pressplatta, som passar väl i formen, lätt
pressar mot massaskiktets yta. Den perforerade
pressplattan anslutes därefter till en
vakuumpump, så att fiberskiktet fastsuges vid plattan och
medföljer denna, då den åter upplyftes. Fiber-
Fig. 10. Arkform enligt Hilbom; i förgrunden rullbord för
överföring av det formade fiber arket till torkugnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
