Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 8 februari 1947 - Fiberplattor — framställning och egenskaper, av S Bertil Segring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 februari 1947
129
formade artiklar, såsom reflektorskärmar för
lysämnesrör, stolsitsar, ryggstöd och islådor19.
Konsthartser av flera slag har kommit till
användning men även ligninprodukter och
konstprodukter, som framställts av
hemicellullosainnehål-let i det vatten (bakvattnet), vari massan
uppslammats. Produkterna utmärker sig för stor
formbeständighet och okänslighet för fukt- och
temperaturväxlingar. De nyssnämnda
skepps-och flygplansmallarna behandlas sålunda ofta
med något ljuskänsligt ämne, varefter
ritningarna på fotografisk väg överföres till dem i fullstor
skala1"2.
Snickerifabrikanterna fordrar, att plattorna vid
bearbetning med deras verktyg och vid putsning
ej skall ruggas upp och bli luddiga på ytan av
lösrivna fiberfragment. Härdade plattor uppfyller
detta krav men är dels dyrbara och svåråtkomliga,
dels alltför hårda för detta ändamål. Det har
emellertid befunnits möjligt att genom
värmebehandling eller kemikaliebehandling av plattor av
vanlig kvalitet förläna dessa de av
snickeriindustrierna önskade egenskaperna.
För vissa ändamål önskar man ljusa,
obehandlade plattor eller plattor med mönstrade eller
färgade ytor. De förra åstadkommes genom att
belägga ytan med ett skikt av finfibrig, ljusare
massa av högre kvalitet. Detta sker med hjälp
av en mindre kyperlåda eller duplexlåda, som
placeras över upptagningsmaskinens suglådor,
och från vilken ytmassan påföres det
underliggande massaskiktet. Plattorna kan även ytfärgas
på detta sätt8»23-*6.
Mönstrade plattor åstadkommes däremot genom
inpressning av mönster i ytan under torkningen,
eller genom pålimning av mönstrade papper,
faner, särskilt ädelfaner eller liknande. Speciellt
har halvporösa plattor framställts på detta sätt29.
På grund av att metoderna varit relativt
omständliga och dyrbara och efterfrågan ej visat sig
vara så stor, har tillverkningen härav hitintills
inte fått någon större omfattning. Marknaden
synes föredra plywood med yta av önskat faner
framför dessa konstprodukter. Lackerade plattor
av olika slag har däremot funnit stor avsättning,
t.ex. för bordskivor, tvätt- och
badrumsbeklädnader och liknande. På grund av de skiftande
önskemålen om färg och mönstring har dock
ingen massproduktion kunnat startas av dylika
alster, utan tillverkningen bedrives i mera
hantverksmässig skala.
Fiberplattor är liksom andra organiska material
brännbara, vilket naturligtvis i vissa fall är till
deras nackdel. Eldskyddsimpregnering har
därför kommit till användning, ehuru i ringa
utsträckning. Eldskyddspreparaten kan antingen
inblandas i massan, påföras den våta fiberbanan
på upptagningsmaskinen, t.ex. med den
nyssnämnda duplexlådan, eller påstrykas plattorna
efter torkningen ("eldskyddsfärg")27’ 28. De flesta
eldskyddsmedel är emellertid hygroskopiska eller
besitter andra i samband med plattornas
användning mindre önskvärda egenskaper. Det är
sålunda omöjligt att använda
eldskyddsimpregne-rade plattor för utvändig beklädnad av
ytterväggar och yttertak, på grund av att de ej
motstår fuktangrepp. Då just motståndsförmåga mot
fukt är en egenskap, som hos fiberplattor
värdesättes högt, har fordringarna på brandsäkerhet
eller flamskydd eftersatts. Härtill kommer, att
värmeledningsförmågan är högre hos en
eld-skyddsimpregnerad platta än hos en
oimpregnerad, varjämte eldskyddsimpregneringen ställer sig
mycket dyrbar och aldrig kan bli 100-procentigt
effektiv. Där speciell fordran ställes på
brandsäkerheten användes därför andra material av
oorganiskt ursprung.
Om plattorna skall användas på sådana platser,
där risk finnes för en periodvis hög nedfuktning,
förefinnes samtidigt risk för angrepp av röt- och
mögelsvampar. Av denna anledning impregneras
i vissa fall porösa isoleringsplattor med sådana
röt- och blånadsskyddspreparat, som användes
vid impregnering av slipmassa och bräder. Plattor,
som skall exporteras till tropiska länder,
impregneras allmänt med arseniksalter
(calcium-arsenat eller zinkmetaarsenit) till skydd mot
angrepp av termiter.
Biprodukter och förluster
Det spill, som uppstår vid trimningen och
justeringen, tillvaratas på olika sätt. Spillet från de
porösa plattorna upplöses i kvarnar eller
raffinö-rer och användes på nytt i tillverkningen.
Däremot har det inte lyckats att på ett
tillfredsställande sätt återupplösa och använda spillet från
de hårda plattorna för ny tillverkning.
Pressningen äger rum under utnyttjande av
fibermaterialets (ligninets) tidigare omnämnda
termoplastiska egenskaper. Samtidigt fortsätter emellertid
den nedbrytning av ligninet, som vanligen börjat
redan under defibreringen. Mot slutet av
pressningen och under inverkan av den höga
temperaturen sker ett slags sintring, varvid fiberstrukturen
går förlorad. Har ligninet passerat det
termoplastiska stadiet och sintringen drivits tillräckligt långt,
kan materialet ej på nytt defibreras utan
sönderfaller i en finmjölig, svårurvattnad massa vid
försök till återupplösning i malmaskiner.
Vid den upphettning, för vilken veden utsättes i
förvärmare, baskokare, defibrörer och
"Mason-kanoner", sker ett sönderfall av hemicellulosan
och ligninet. Sönderfallet, som huvudsakligen
består i depolymerisation och hydrolys, ökar med
stigande temperatur och med den tid, under
vilken temperaturhöjningen varar. Vid
Mason-processen uppstår sålunda en torrsubstansförlust
på ca 25 %, vid defibratormetoden 5—10 %, allt
räknat på den ursprungliga fibervikten30. I mån
som sönderfallsprodukterna är flyktiga eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
