Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 29 mars 1947 - Grundläggande problem vid högspänd likströmsöverföring, av Uno Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
TEKNISK TIDSKRIFT
fram genom denna förbi den störda likriktaren.
Efter 0,2—0,5 s kunna vi åter deblockera
likriktaren, så att det hela ånyo går in i normal drift.
Hela störningen inskränker sig alltså till en
reduktion av den överförda effekten med 25 %
under ca 0.2—0,5 s. Om växelriktarens
gallerstyrning ordnas så, att den automatiskt styr ned
likspänningen så snart strömmen sjunker under
driftvärdet, kan man nämligen hindra, att
strömmen sjunker, trots att spänningen från
likriktar-stationen reduceras under blockeringsintervallet.
Växelriktaren är mindre utsatt för risken av
baktändningar men i stället för genomtändningar,
vilka orsaka fel kommuteringsföljd hos
växelriktarens ventiler och därmed ett sammanbrott
av spänningen mellan likströmsklämmorna,
alltså i viss mån en kortslutning av dessa. Ett sådant
kommuteringssammanbrott kan också framkallas
av andra orsaker, nämligen störningar i det
mottagande växelströmsnätet av sådan art, att
växelriktaren berövas sin erforderliga
kommuterings-spänning i det rätta ögonblicket.
För att möta dylika störningar kan man enkelt
utföra likriktarna i avsändningsstationen med
sådan gallerstyrning, att de mycket snabbt
begränsa den kortslutningsström, som uppkommer, när
växelriktarkommuteringen bryter samman. I
själva verket planera vi att förse likriktarna med en
automatisk strömbegränsning, som vid sådana
tillfällen reglerar likriktarna på konstant ström,
medan spänningen fritt får sjunka i erforderlig
grad. Är felet i växelriktarstationen av
övergående art, t.ex. en genomtändning i någon av
ventilerna, återgår växelriktaren av sig själv till
riktigt arbetssätt under loppet av en period. För att
öka säkerheten i återställandet av
växelriktar-driften kan man i ett dylikt fall momentant
rycka tillbaka gallerstyrningen något, så att
växelriktarens kommuteringsmarginal ökas,
varigenom säkerheten mot förnyade felkommuteringar
förstärkes. Är däremot felet av mera allvarlig
art, t.ex. ett kvarstående fel i en ventil eller ett
kvarstående sammanbrott av växelströmsnätets
spänning, kan man med bibehållande av
likströmmen i linjen koppla över strömmen till
växel-riktarnas förbigångsventiler Är det bara en
växelriktare, som är utsatt, kunna de andra
arbeta obehindrat vidare på sina huvudventiler; är
det däremot ett allmänt sammanbrott, får
strömmen gå fram genom alla förbigångsventilerna,
varvid likspänningen går ned till noll, och
överföringen upphör. Ett sådant fel kan t.ex. inträffa,
om en allvarlig kortslutning inträffar i det
matande nätet, så att växelspänningen helt bryter
samman, och förbigångsventilerna få då behålla
strömmen, till dess att felaktiga anläggningsdelen
i det matande nätet brutits bort av sin brytare.
Omedelbart därefter, alltså efter en tid av i
allmänhet någon eller någon bråkdels sekund, kan
strömmen åter läggas över på de ordinarie
växel-riktarventilerna och effektöverföringen
omedelbart återupptas, medan likriktarstationen
automatiskt reglerar upp sin spänning till fullt värde.
Som bekant har det allvarligt diskuterats att
utföra en likströmsöverföring med konstant ström
i stället för det gängse systemet med konstant
spänning. Man har då framförallt just avsett att
minska följderna av störningar av
kortslutskaraktär. Systemet, som redan på 1930-talet provades
i Amerika i en försöksöverföring, är emellertid
förbundet med mycket omfattande anordningar
i ändstationerna för omformning av
växelströmsnätets konstanta spänning i konstant ström, och
även ur verkningsgradssypunkt har systemet
nackdelar. Genom den här nyss antydda
åtgärden att just vid feltillfällen övergå till reglering
på konstant ström, medan man i normal drift
håller konstant spänning, har man emellertid en
möjlighet att förena båda systemens fördelar, och
den möjligheten synes man böra ta vara på.
Fig. 5. Likströmsöverför
ingens huvudkretsar;
sändarsta-tionen L och
mottagarestationen V innehåller vardera fyra
strömriktare, I, II, III, IV;
varje strömriktare har en
växelströmbrytare 11,21,
hu-vudtransf ormator 12,22, sex
huvudventiler Ii,24, en
förbi-gångsventil 15,25,
likströmmen glättas av en reaktor
17,27 och en kondensator
18,28, vilken samtidigt
tjänstgör som överspänningsskydd
för likströmslinjen ü.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
