Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 29 mars 1947 - Strömkretstekniska problem vid kraftöverföring med högspänd likström, av Harry Forssell - Teknisk Tidskrifts jubileumspris utdelat för 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
TEKNISK TIDSKRIFT
man vågar med hänsyn till respektavståndet. Man
har ju andra möjligheter att behärska
effekttransporten, t.ex. genom styrning av likriktaren
eller magnetisering av synkronmaskiner på
växelströmsnätet. Växelriktarens styrning bör därför
inriktas på att hålla respektavståndet på ett visst
lågt värde. Dels är detta värde i och för sig
strömberoende och dels måste styrvinkeln även för
konstant respektavstånd ändras med strömmen.
I första hand få vi därför tillgripa ett av
växelriktarens egna egenskaper betingat
reglerpro-gram. Detta har gjorts med ett i
fasvridningsim-pedansens magnetiseringslindning inkopplat
elektronrör, som automatiskt ger en inställbar
strömberoende styrvinkel. Parallellt med röret arbetar
ett strömstyrningsrör likadant kopplat som det rör,
som styr likriktarens fasvridningsimpedans.
Det kan vara av intresse att studera, hur detta
rör kommer att arbeta. Fasvridningsimpedansen
styr växelriktaren mot allt högre mottagen
likspänning ju mindre magnetiseringsströmmen är.
Den nämnda respektavståndsstj-rningen sätter
dock en undre gräns för denna minskning i
magnetiseringsströmmen. En ökning kunna vi
emellertid tillåta utan risk för att
respektavståndet blir för litet. Om vi därför ställa in
strömstyr-ningsregulatorn till en lägre ström än den,
varmed överföringen sker, alltså lägre än likriktarens
strömstyrning, blir följden att detta rör icke läm-
nar något bidrag till fasvridningsimpedansens
magnetiseringsström. Vi ha alltså i denna
normala drift en ren respektavståndsstyrning. Skulle
däremot av någon anledning den överförda
strömmen bli lägre, om blott aldrig så litet, än det på
växelriktarens styrning inställda värdet, t.ex. på
grund av att en delströmriktare på likriktarsidan
blivit blockerad och förbikopplad, då söker
växelriktarens strömstyrning upprätthålla denna ström
och styr växelriktaren mot lägre mottagen
spänning, ja, kan till och med gå över till
likriktar-drift, om så skulle erfordras för att upprätthålla
den inställda strömmen. Vi få härigenom
möjlighet att upprätthålla energitransporten, även om
en av de seriekopplade delströmriktarna på
likriktarsidan skulle blockeras. Vi se härav också
vikten av att samtidigt med blockeringen av en
dellikriktare även förbikoppla den. Denna
reserv-strömstyrning av växelriktaren möjliggör alltså
att begränsa verkningarna av en baktändning på
likriktaren till ett effektbortfall motsvarande
endast dellikriktarens effekt. Då dellikriktaren
normalt återkommer inom mycket kort tid bli
verkningarna av en baktändning på så sätt
knappast märkbara på det mottagande
växelströmsnätet. Man får här tänka sig någon sorts samband
mellan likriktarens regulatorinställning och växel
riktarens reservströmstyrning, så att den senare
följer strömmens normala ändringar.
Teknisk Tidskrifts jubileumspris
utdelat för 1946
Teknisk Tidskrifts jubileumspris i teknisk
stili-stik instiftades av Teknisk Tidskrifts nämnd den
28 september 1945 i anledning av tidskriftens
75-års jubileum (Tekn. T. 1946 s. 1). Priset, som
utgör 1 000 kronor för vart och ett av åren 1946—
1950, är avsett som belöning för den
originaluppsats med tekniskt innehåll, publicerad i Teknisk
Tidskrift eller Tekniska Skrifter, vilken enligt
juryns mening bäst fyller kraven på saklig, koncis,
klar och språkligt förtjänstfull framställning.
Efter en förberedande gallring av det
ifrågakommande materialet den 3 mars 1947 har juryn
vid slutsammanträde den 21 mars enhälligt
beslutat tilldela civilingenjör Guy von Dardel
1946 års pris för uppsatsen "Ljudisolerande
väggar för flygplanskabiner" (publicerad i h. 33),
vilken enligt juryns uppfattning utmärkes av en
väl genomtänkt disposition, god stil och
omsorgsfull språkbehandling.
Härutöver önskar juryn särskilt omnämna
professor Hjalmar O Dahls uppsats "Modellprov
vid vattenturbiner" (h. 20) för dess lediga och
målande behandling av ett teoretiskt spörsmål, samt
uppsatserna "Rotationshastighetens nedgång hos
projektiler" av kapten Henrik Nordenfelt (h. 7),
"Undersökningar över slagböjhållfastheten hos
konsthart smaterial" av civilingenjörerna
Halvard Liander, (arill Schaub och ingenjör
Arthur Asplund (h. 41) och "Cyklotronens
verkningsfält och användning" av fil. mag. Hugo
Atterling (h. 31).
Juryn har utgjorts av ordföranden i Teknisk
Tidskrifts nämnd, överingenjör Rolf Stéenhoff
(ordförande); sekreteraren i Nämnden för Svensk
Språkvård, docent Gösta Bergman; chefen för
Radiotjänsts föredragsavdelning, fil. dr Erik Hj.
Linder; sekreteraren i Tekniska
Litteratursällskapet, civilingenjör Torvald Malmström;
chefredaktören för Teknisk Tidskrift, civilingenjör
Sven A Hansson (sekreterare). Prisutdelningen
förrättades av juryns ordförande vid Svenska
Teknologföreningens stämma den 29 mars 1947.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
