Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 28 juni 1947 - Regnstatistik för dimensionering av rullbanors ytavvattningssystem, av Oscar Beijer och Bengt Högberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 juni 1947
551
fieøerdöra
Fig. (). Jämförelse mellan totalnederbörden i mm/mån för
ett normalår i Stockholm samt den på samma tid fallna
nederbörden med intensitet mindre än 10 Ils ha. - total
nederbörd,––nederbörd med mindre intensitet än 10
Ils ha.
vattningssystem, dimensionerat på grundval av
den här angivna statistiken, blir mycket lång.
Man torde därför sällan behöva tänka på
inverkan av att vatten från olika långt bort belägna
delar av banan når en viss punkt vid skilda tider.
De fördröjningsfaktorer, som man brukar räkna
med vid dimensionering efter nu befintlig
statistik, erfordras sålunda ej i beräkningarna.
Normalår och normaldygn
Redan i dimensioneringsdiagrammen synes att
antalet regn av här behandlat slag är betydligt
större på sommaren än under den övriga delen av
året. Detta åskådliggöres tydligare av det diagram
(fig. 5), som uppgjorts över de "farliga" regnens
fördelning på årets månader. Här redovisas
dels den totala nederbörden och dels antalet regn
per vecka av ett normalår. Det framgår tydligt
hur regnen koncentrera sig mot perioden juli—
augusti samt hur denna koncentration blir ännu
mera markant om endast regn med intensiteter
över 20 eller 40 l/s ha tas med. För flygfältens del
betyder detta, att största risken för
översvämning föreligger under en relativt kortvarig period
under själva högsommaren. Detta har givetvis
stor betydelse, då marken under denna årstid
alltid har större absorberande förmåga, samtidigt
som avdunstningsförhållandena äro goda, varför
en översvämning icke får så långvariga och
svårartade följder som under en kallare årstid.
I diagrammet, fig. 6, har en jämförelse erhållits
mellan den totala nederbördsmängd, som fallit
per månad, och den nederbördsmängd, som fallit
med mindre intensitet än 10 l/s ha, genom att man
från kurvan för den totala nederbörden under ett
normalår dragit den nederbördsmängd, som
under samma tid fallit med större intensitet än
10 l/s ha. Det visar sig att medan kurvan för den
totala nederbörden har sitt maximum under
juli—augusti, får kurvan för den låga intensiteten
sitt maximum först i oktober—november. De
långvariga höstregn, som torde vara orsaken till
detta maximum, ha givetvis en stor inverkan på
hela fältet i fråga om fältytans uppmjukning och
trafikvärdighet. Däremot komma de icke att
förorsaka någon extra översvämning utmed
ban-kanterna, då intensiteten vanligen är låg. Läget
för maximipunkten på den totala
nederbördskurvan bestämmes helt av de kortvariga
sommarregnen med hög intensitet.
Vid studiet av regnens fördelning på dygnets
timmar kan en tendens till koncentration spåras
till eftermiddagstimmarna, fig. 7. Denna
koncentration gäller icke så mycket antalet regn som den
totala vattenmängden, varför den slutsatsen kan
dras, att detta i högre grad gäller de kraftigaste
regnen.
Utredningen synes ha givit en säkrare grund för
bedömning av den nederbörd, för vilken ett
yt-avvattningssystem bör beräknas. Man torde i
många fall kunna nöja sig med åtskilligt klenare
rördimensioner än de hittills använda. En
sänkning av den dimensionerande
medelregnsintensi-teten har sålunda för Flygfältsbyråns del ansetts
kunna genomföras till för grövre ledningar
ungefär hälften och för klenare ledningar till en ännu
mindre del av den intensitet, som förut
uppskattats som dimensionerande. Ytterligare ha
intressanta erfarenheter om de kraftigare regnens
fördelning under året och dygnet erhållits.
Litteratur
1. von Greyerz, W: Undersökning rörande sambandet mellan
nederbördens intensitet och varaktighet m.m. Tekn. T. 54 (1924) s. V 74.
2. Akerlfndh, G: Bearbetning av nederbördsdiagram för
avloppsändamål. Tekn. T. 69 (1939) s. V 45.
3. Nordin, A W: Årstiderna i Norden. Tekn. T. 76 (1946) s. 1057.
4. Termosgnkroner och termoisokroner pä den Skandinaviska
halvön. Meteorologiska Centralanstalten. Stockholm 1918.
Fig. 7. Fördelning på dygnets timmar av den nederbörd,
som i Stockholm på ett normalår fallit med större
intensitet än 10 resp. 20 och 40 Ils ha, samt av det antal regn
som förorsakat denna nederbörd. – mm nederbörd,
––antal regn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
