Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 11 oktober 1947 - Forskningen inom USA:s kemiska industri, av Allan Dahlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>750
TEKNISK TIDSKRIFT
Hos du Pont är detta beläget i Wilmington, Del.,
hos Monsanto i Dayton, Ohio, hos American
Cyanamid i Stamford, Conn., hos Hercules Powder i
Wilmington. Del., osv.
Även om de divisionala forskningsavdelningarna
icke alltid är klart subordinerade under en
gemensam forskningsledning, så kan de givetvis
icke arbeta alldeles oberoende av varandra. Det
är då oftast chefen för Central Research som har
till uppgift att sammanhålla och koordinera
forskningsansträngningarna, att se till att dubbelarbete
undvikes, att stå till tjänst med positiva råd och
att motverka en alltför självrådig utveckling inom
dessa "divisions" eller "manufacturing
depart-ments".
Hur denna den centrala forskningens
sammanhållande funktion utövas, framgick av en
beskrivning som jag erhöll vid besök hos Monsanto
Chemical Co. i St. Louis, Mo. Där hålles tvenne
typer av regelbundna konferenser rörande
forskning och utveckling. Den ena sammankallas en
gång i månaden och har en inom företaget mera
vertikal karaktär. Den är nämligen intern för
varje "division". Därjämte närvar chefen för den
centrala forskningen. Vid denna konferens
diskuteras "divisionens" problem, huruvida den
centrala forskningen kan bidra till dessas
lösning eller har några arbetsresultat att erbjuda,
var nya tillverkningar skall förläggas etc. Den
andra typen av konferenser är mera horisontell
inom företaget och mera renodlat
forsknings-betonad. Under den centrala forskningschefens
ordförandeskap samlas nämligen ledarna för de
olika "divisionernas" forskning och utveckling
och utbyter erfarenheter om sitt arbete, fördelar
arbetsuppgifter etc.
Forskningsavdelningarna arbetar i allmänhet
mycket självständigt, och inom sitt område synes
forskningschefen genomgående ha mycket stora
befogenheter. Praktiskt taget överallt tycks man
arbeta efter en budget, som är ett uttryck för
vad företaget anser sig vilja kosta på forskningen.
Inom den uppgjorda kostnadsramen och stundom
efter vissa från högsta företagsledningen givna
principiella direktiv är det i allmänhet helt och
hållet forskningschefens sak att organisera
forskningen. Det viktiga är ju också resultaten
och ej vägarna på vilka de nåtts.
Det är kanske litet förmätet att öva kritik i
frågor, där amerikanarna givetvis har mycket
större erfarenhet än vi, men nog inställer sig en
undran, huruvida dessa
jätteforskningsorganisationer verkligen i alla avseenden är till fördel.
Jag träffade också personer i ledande ställning,
som hyste samma tvivel, och en forskningschef
deklarerade öppet, att ju större en organisation
utöver en viss gräns är, desto ineffektivare
arbetar den, och detta gäller icke minst forskningen.
Det blir svårt att få den verkliga överblicken
över verksamheten och koordinera alla arbets-
detaljer. Dubbelarbete kan icke alltid undvikas,
mängder av rent onyttigt arbete utföres, och
forskningen får sig tilldelad många helt
ovidkommande uppgifter.
Även om det ofta framhölls, att man givetvis
icke betraktade organisationen som ett
självändamål, så kunde man icke undgå att lägga
märke till den betydelse man tillmäter en fast
organisation såväl av företaget i dess helhet som
av varje dess avdelning. Detta är också enligt
min mening ett område, där vi har mycket att
lära av amerikanarna. En god organisation, där
varje avdelning och varje person har sitt givna
arbetsområde, är en nödvändig betingelse för ett
gott samarbete individer och grupper emellan,
och framgången grundar sig i hög grad på
samarbete. Detta har man klart för sig i USA.
Kostnader
Många av de forskningsavdelningar jag besökte
är jätteanläggningar. Hercules Powder
sysselsätter i sin Experimental Station ca 700 personer.
Den centrala forskningen hos Monsanto omfattar
lika stor personal. Vid du Pont’s Experimental
Station utgör antalet anställda ca 1 100, medan
sammanlagt för koncernens forskning minst 3 000
personer är engagerade. Vid Eastman Kodaks
laboratorier i Rochester uppgår personalen till 500
och American Cyanamids Research Department i
Stamford sysselsätter ca 900 personer. I
genomsnitt torde hälften av den uppgivna personalen
vara tekniskt och/eller vetenskapligt högskolad.
Givetvis varierar såväl de absoluta som de
relativa kostnaderna för forskningen från företag till
företag. För de ovan nämnda företagen växlar
forskningskostnaderna mellan 3 och 4,5 % av
omsättningen. Det finns emellertid företag som
offrar ännu betydligt mer på sin forskning. Vid
ett av de största företagen omtalades sålunda, att
forskningen på dess farmaceutiska produkter
kostade inemot 8 % av omsättningen. Givetvis
lägger den amerikanska kemiska industrin
ekonomiska synpunkter på sin forskning och räknar
med att utgifterna på forskningen — som helhet
sett — skall vara väl använda pengar. Till stor
del betraktas forskningen som en självklar och
ofrånkomlig omkostnad för företaget. En
synpunkt, som jag vid ett av de större företagen fick
del av, är intressant och förtjänar beaktande.
Man framhöll nämligen, att vid varje företag i
omvänt förhållande till dess storlek en viss
procentuell andel av omsättningen måste anslås till
löpande forskning för att företaget skall vara
med sin tid, kunna ersätta utdöende produkter
med nya sådana, upprätthålla kvalitet och good
will, för att kort sagt icke sacka efter i
utvecklingen. I detta speciella fall ansågs ett anslag av
2,5 % av omsättningen som en absolut
minimigräns, och 3 % skulle tillåta ett visst, ehuru
blygsamt, framåtskridande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
