Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 1 november 1947 - Stereofonisk ljudåtergivning, av Kornelius de Boer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 november 1947
823
Stereofonisk ljudåtergivning
Dr-ingenjör Kornelius de Boer, Eindhoven, Holland
En viktig faktor, när det gäller att uppfatta ljud,
är vår förmåga att bedöma riktningen till en
ljudkälla. När vi lyssnar till en stor orkester kan vi
identifiera de enskilda instrumenten icke blott
genom deras klangfärg utan även genom att vårt
liörselsinne kan avgöra från vilken riktning
ljudet kommer. Både syn- och hörselintryck
samverkar härvid. Vid de nuvarande elektroakustiska
reproduktionsmetoderna sättes emellertid
hörselsinnets riktningsverkan ur funktion. Lyssnar man
till en stor orkester i radio hör man samtliga
instrument från ett håll, nämligen från högtalaren.
Det plastiska elementet i musiken har gått
förlorat, och detta är en av orsakerna till att de
elektriska återgivningsförfarandena icke ger
samma intryck som orginalframförandet i
konsert-salongen.
Ett av problemen i den stereofoniska
ljudåtergivningen är sålunda att hos lyssnaren
åstadkomma samma ljudintryck som om han själv
befunne sig i studion eller konsertsalen. Principiellt
kan detta ske om i studion placeras ett artificiellt
huvud försett med två mikrofoner, som ersätter
var sitt mänskliga öra, fig. 1. Från de båda
mikrofonerna föres ljudet sedan till lyssnarens öron
genom två hörtelefoner, en för vartdera örat.
Effekten är förbluffande, och lyssnaren får ett
absolut intryck av att han befinner sig själv i studion
på den plats där det artificiella huvudet finnes.
I praktiken stöter ett sådant förfarande på vissa
svårigheter bl.a. den, att man knappast kan förse
ett helt auditorium med obekväma hörtelefoner.
Man kan emellertid övervinna detta problem
genom att i stället använda två högtalare placerade
på lämpligt sätt. Detta system skiljer sig dock
från det principiella systemet med hörtelefoner
därigenom, att lyssnarens båda öron icke tar emot
ljudintryck från var sin högtalare utan från båda
samtidigt. Trots detta är det möjligt att på så sätt
framkalla en god stereofonisk effekt.
Hörselsinnets riktningsverkan
För att kunna bedöma riktningen till en
ljudkälla måste man känna två koordinater,
nämligen riktningen i horisontalplanet genom
huvudet och vinkeln mot detta plan. Om den senare
faktorn lämnar vårt hörselsinne relativt osäkra
534.76 : 534.86
uppgifter. Kommer ett ljud uppifrån avgör man
i allmänhet detta genom att röra huvudet, ev.
luta på det och lyssna med "horisontalplanet".
Detta förhållande är mycket betydelsefullt i detta
sammanhang och beror på det sätt varpå de
båda öronen samverkar. Om ljudet kommer från
en riktning som bildar vinkeln oc med huvudets
medianplan träffar det (se fig. 2) först ena örat
och därefter det andra, samtidigt som det genom
böjningen runt huvudet försvagats något.
Tidsskillnaden kan lätt beräknas och uppgår
maximalt till 80 • 10-5 s.
Differensen i ljudstyrka är icke lika lätt att
beräkna. Den beror av många faktorer, bl.a.
frekvensen, eftersom ljudvågen försvagas på grund
Fig. 1.
Stereofonisk ljud-överföring.
Föredrag i Svenska Elektroingenjörsföreningen den 7 februari 1947.
Fig. 2. Ljud från en annan riktning än det vertikala
sym-metriplanet genom huvudet träffar de båda öronen med
tidsskillnaden l/c (c ljudets hastighet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
