Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 29 november 1947 - Försäljningens och produktioniens inriktning efter marknades struktur, av Folke Kristensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 november 194-7
887
och maskiner — kan inrättas härefter (har man
flera kvalitetsnivåer måste man inrikta sig efter
den högsta), och försäljningsproblemen kan
förenklas. Det blir ofta möjligt att på ett betydligt
effektivare sätt inrikta hela försäljningsapparaten
liksom reklamen på vissa återförsäljargrupper,
på vissa konsumentgrupper och på vissa
argument. En koncentrering av pengarna på detta sätt
ger ofta bättre resultat, än om man skall famna
många argument och många konsumentgrupper.
Med viss överdrift skulle en starkare
koncentrering till viss kvalitetsnivå och ibland också
originalitetsnivå kunna sägas medföra längre serier i
början och slutet av företagets produktions- och
distributionskedja — och ibland även i följande
distributionsled.
Företagspolitiken
Vad är då det kanske allra viktigaste, då man
skall inrikta hela företagets produktion och
distribution, så att företaget erhåller fördelaktigast
möjliga position på marknaden? Hur skall man
bäst lösa alla de många koordinationsproblemen
— inom produktionen, inom distributionen och
mellan produktionen och distributionen? Särskilt
i större företag, där företagsledaren endast i
mycket stora drag kan följa och dirigera bela
företagets verksamhet, förefaller det vara
betydelsefullt, att inte bara ledningen känner företagets
politik utan att förutom ledningen också så
många i företaget som möjligt vet, vad företaget
strävar efter — känner företagets politik. Att man
för att göra något måste veta vad man vill, är
ju det första villkoret för att något skall bli gjort.
Hur skall annars ansträngningarna kunna gå åt
rätt håll, hur skall i annat fall uppslag och
initiativ i mera än begränsade detaljfrågor kunna
stimuleras?
Likaväl som många företag på goda grunder
anser sig böra ha en formulerad personal- och
socialpolitik, likaväl borde det finnas utformad
en företagspolitik beträffande produktion och
försäljning. Och likaväl som personalreglementen
och säkerhetsföreskrifter göres kända för de
anställda, likaväl borde dessa på klart språk och så
ingående som tydligheten kräver ha reda på vad
företaget vill söka åstadkomma inom produktion
och distribution och vilken position företaget
eftersträvar på marknaden. Det gäller inte
endast var företaget står i dag utan, fram för allt,
vad man vill för framtiden. I det konkreta fallet
kunde kanske här berörda del av
företagspolitiken helt skissartat måhända lyda ungefär så här:
"Av den varugrupp företaget tillverkar finnes fyra
klasser’ i marknaden: de som inte utmärker sig
för hög originalitet och modeföljsamhet och ej
heller kvalitet utan är billigast möjliga
massartiklar, de som ej har hög originalitet och
modeföljsamhet mon däremot hög kvalitet, de som har
hög originalitet och modeföljsamhet men inte sär-
skilt hög kvalitet, och de som är i högsta
prisklassen och står på toppen både i fråga om
originalitet, modeföljsamhet och kvalitet. Vårt
företag tillverkar varor i den tredje klassen men
också i den första. Vår produktionsapparat och vår
försäljningsapparat ligger bäst till för klass tre,
och vi skall sträva efter att koncentrera oss på
denna. Det innebär, att de och de
konsumentgrupperna, till vilka främst de och de
detaljistgrupperna återförsäljer, är vad vi i första hand
skall inrikta oss på. Vår tillverkning har inga
större fördelar av långa serier — däremot skulle
vi kunna minska våra distributionskostnader, om
försäljningen per kund blir större och
leveranstiden förlänges." Osv., osv.
Detta — att ganska ingående och populärt
fastställa företagets politik — är ju ingen utopi.
Förfrågningar nyligen till mer än 5 000 amerikanska
företag av alla storleksklasser visade att endast
fyra procent av de företag, som bedrev forskning,
ej hade utformat någon företagspolitik. I ett litet
land som vårt kan det naturligtvis ofta vara
farligt eller anses vara farligt ur
konkurrenssynpunkt att ha en fastslagen politik. Kretsen, som
får dylika meddelanden, måste i så fall starkt
begränsas, vilket minskar nyttan av en formulerad
produktions- och försäljningspolitik. Ett annat
hinder härför är att man måste veta, vad man vill,
och för att göra detta behöver man veta inte
endast, hur det är, utan också en hel del om andra
tänkbara alternativ. Det är nödvändigt att veta
ganska mycket.
Samarbetet inom företaget
En riktig utformning av företagspolitiken
förutsätter, att man systematiskt tar itu med denna
arbetsuppgift. Det kanske väsentligaste i
företagspolitiken är ju att avväga olika intressen mot
varandra, att avväga produktions- och
försäljningsproblemen och få fram goda kompromisser samt
att avväga olika tänkbara lösningar av
försäljnings- och marknadsproblemen gentemot
varandra. En bedömning av företagets problem
förutsätter ett intimt samarbete mellan företrädarna
för olika funktioner inom företaget. Försäljaren
vet kanske mest om de aktuella
försäljningspro-blemen, reklammannen om propagandafrågorna,
marknadsundersökaren om nya
försäljningsmöjligheter och alternativ till de nuvarande,
produktionsorganisatören och arbet§studiemannen om
produktionsproblemen och kostnadsberäknaren
vad olika alternativ kan komma att kosta —
åtminstone borde han veta det eller kunna ta reda
på det. Företagsledaren erhåller informationer
från alla dessa håll och kan utföra avvägningar.
Därutöver kan emellertid dessa specialister
gemensamt diskutera företagspolitiska
problemställningar, stimulera varandra och ge varandra
tips. Att dessa experter på olika områden träffas
regelbundet, t.ex. genom att äta sin ordinarie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
