Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 15 maj 1948 - I G Farbens upplösning, av W S - Sovjets kemiska industri, av W S - Polens kolproduktion, av E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 maj 1948
327
hända delvis till följd av ofta företagna ommöbleringar i
företagets ledning, driften i statlig regi gett ett påfallande
magert resultat i både tekniskt och ekonomiskt avseende,
jämfört med de privatägda företagen på området; detta
har väckt en stark opinion för ett överlåtande av General
Aniline i privata händer. Att staten icke frigett General
Aniline’s patent, liksom den gjort med fiendepatent i
andra fall, har även väckt opposition. Företaget har
sålunda blivit en besvärlig "tillgång" för staten; troligt är,
att bolaget, sedan överenskommelse nåtts med Schweiz,
kommer att övergå i privat amerikansk ägo (John J
Christiie i Chem. Engng jan., febr. 1948; Fortune aug.
1947). W S
Sovjets kemiska industri. Den nu gällande fjärde
femårsplanen präglas av en strävan till militär
självförsörjning, en säkrare geografisk placering av industrin och en
ökad kemikalieförsörjning, motsvarande den allmänna
industriella expansionen. Prioritet ges sådana
nyanläggningar eller ombyggnader av gamla anläggningar, vilka avser
att öka produktionen av grundkemikalier, särskilt för
konstgödselindustrin, för vilken hälften av planens
kapitalinvesteringar har reserverats. Under kriget drev man
upp produktionen av ammoniak, svavelsyra, salpetersyra,
superfosfat, ammoniumfosfat, ammoniumnitrat,
natrium-nitrat, kalciumkarbid, cyanamider, färger, gödningsämnen
och plaster. Efterkrigsplanen föreskriver väldiga
produktionsökningar, utom för grundkemikalier även för
syntetisk bensin, gummi, plaster, alkohol, masugnsbiprodukter,
petroleum och naturgas. En betydande ökning förutses
även för framställningen av anilinfärger och
farmaceu-tiska produkter.
Skadorna av den tyska invasionen i Västryssland var för
den kemiska industrin katastrofal. Sålunda minskades
produktionskapaciteten för kväve med 50 %, svavelsyra med
77 %, råsoda med 83 % och färger med 88 %. Ryssarna
lyckades emellertid överföra en del utrustning för den
kemiska industrin till Ural och till områdena i mellersta
Ryssland, nära Moskva, och i många fall kom industrin
genom dessa överflyttningar närmare råvarukällorna än
tidigare. Genom att förlägga de nya
efterkrigsanläggning-arna ännu mera österut, till Centralasien, försöker man
även ansluta den kemiska industrin närmare till nya
konsumtionscentra, där man hoppas att genom ökad
användning av konstgödsel driva upp skörden av speciellt
bomull, tobak, potatis och gummiväxter. I vilken omfattning
industrin har förskjutits österut är det svårt att få exakta
uppgifter om. År 1932 angavs att 44 % av den kemiska
industrin fanns i nordvästra Ryssland och enligt den tredje
femårsplanen, som avbröts av kriget, skulle 1942 endast
15 % av den kemiska industrin ligga där. En uppgift från
senare tid meddelar, att från 1941 till 1945 den industriella
totalproduktionen i Ural ökat med 260 % och i Sibirien
med 180 %; en mycket betydande del av
kapacitetstillskottet under denna tid kom på den kemiska industrin.
För att stimulera arbetskraften att följa med österut, höjde
man i augusti 1946 lönerna i nyckelindustrierna i Ural,
Sibirien och Fjärran östern med 20 %, vartill kom
kännbart höjda bostadsbidrag.
Konstgödselproduktionen skall enligt femårsplanen år
1950 visa följande ökning, jämfört med förkrigsnivån:
superfosfat 100 %, nitrater 80 % och kaligödningsämnen
30 %. Den totala produktionen av dessa tre slag skall då
uppgå till 5 Mt och dessutom skall 0,4 Mt pulveriserad
fosfor framställas. Produktionen av syntetisk bensin skall
enligt planen drivas upp till 0,9 Mt/år. Det stora intresse,
som man ägnar denna industri, trots att Sovjet före kriget
var den näst största oljeproducenten i världen, beror på
att oljeproduktionen drabbades mycket hårt av kriget; de
största skadorna var icke, som man hittills trott,
ödeläggelsen av Maikop- och Grosny-fälten, utan den tekniska
förstörelsen av produktionen i Baku-området, som
tidigare stod för 70 % av Sovjets oljeförsörjning. Intresset för
den syntetiska bensinen stimuleras utan tvivel också av
det faktum, att Sovjet nu förfogar över tyska
tillverkningsmetoder, tekniker och utrustning. Tillverkningen av
konstgummi skall fördubblas, vilket innebär att den
kommer att utgöra 38 % av hela världsproduktionen.
Konstgummit har utvunnits huvudsakligen genom
polymerisation av butadien i närvaro av metalliskt natrium;
buta-dienet i sin tur har framställts ur alkohol. Emedan
alkoholframställningen inkräktar på livsmedelsförsörjningen,
försöker man övergå till, metoder, som i stället använder
acetylen, naturgas och billigare råoljematerial. Sovjets
tidigare gummikonsumtion lämnar stort utrymme för en
ökning; år 1937 var förbrukningen endast 0,17 kg per
invånare mot 4,5 kg i USA. Produktionen av konstfiber är
i Sovjet relativt ung, då man före kriget huvudsakligen
försökte få fram mera naturfiber. Då landet emellertid i
sina skogar har oerhörda råvarutillgångar för en
konstfiberindustri, upptar planen en ökning av
konstfiberkapaciteten till fem gånger förkrigstidens. Man räknar även
med en starkt ökad användning av naturgas både som
bränsle och som råvara för kemisk industri.
Prospekteringen har intensifierats och väldiga ledningar för gasens
transport till konsumtionscentra har byggts. Den längsta
ledningen torde vara den som förbinder Moskva med det
850 km därifrån belägna Saratov. Gas produceras även på
flera kolfält genom förkolning under jord. Genomförandet
av den fjärde femårsplanen möter dock oerhörda
svårigheter. Förutom av de väldiga materiella krigsskadorna
lider landet av att den disponibla arbetskraften minskats
med ca 10 miljoner personer. Särskilt den kemiska
industrin lider dessutom av brist på bränsle och vattenkraft,
av verkstadsindustrins bristande leveransförmåga och av
bristen på inhemska specialmaskiner och
precisionsinstrument; även arbetarnas bostadsfråga är på många orter ett
brännande problem (K Falk i Chem. Engng febr. 1948).
W S
Polens kolproduktion. Den polska kolproduktionen,
genom vilken landet erhållit medel till sin raska
återuppbyggnad, torde vid årsslutet 1947 i det närmaste ha nått
den målsatta årliga produktionssiffran av 60 Mt. Antalet
brutna kolgruvor har under 1947 stigit till 91, varav 23
ligga inom tyskt område, som nu står under polsk
förvaltning. Vid en produktion av 1 225 kg per arbetare och
dag (motsvarande siffra i december 1945 var 897 kg) och
196 000 i kolindustrin anställda arbetare blev produktionen
i oktober 1947 ca 5,76 Mt, vilket jämfört med samma
månadsgenomsnitt från före kriget visar en stegring av 13 %.
Den beror på ökad produktionsförmåga hos arbetarna
samt på den förbättrade mekaniska utrustningen i
brytningen. Den inhemska årliga kolkonsumtionen, som 1937
uppgick till 24 Mt och 1946 till 34 Mt, hade 1947
uppskattats till ca 40 Mt. Då befolkningsmängden samtidigt
minskats från 34 milj. 1937 till 24 milj. 1947 visar dessa
siffror den snabba industrialiseringstakten i landet.
Kolexporten, som under första hälften av 1947 uppgick
till 4 Mt, utgjorde 47,5 % av den polska totalexporten och
exporten av 887 000 t i oktober detta år täckte en stor del
av det europeiska kolunderskottet och bidrog verksamt
till att minska det polska handelsunderskottet. Det
uppställda målet med en export av 18,5 Mt/år, varav 40 %
skulle gå till Ryssland, 25,4 % till Nordeuropa, 15,5 %
till Sydeuropa och 13,2 % till Västeuropa, kanske inte
har uppnåtts. Man söker dock göra allt i Polen för att
komma upp i denna exportsiffra, vilken just nu är av
största betydelse för det kontinentala försörjningsläget
och därför utgör ett viktigt underhandlings- och
utbytesobjekt. Så pågår t.ex. underhandlingar om ett fyrårigt
avtal med Frankrike, som mot 4 Mt kol skulle leverera
gatu-byggnadsmaskiner, traktorer, tunga lastbilar och
elmate-riel till ett värde av 60 M$. Franska regeringen fordrar
emellertid, innan avtalet undertecknas, att i Polen
konfiskerad privat fransk egendom och kapital först ordnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
