Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 5 juni 1948 - Mekanisk beräkning av ledare för friledningar, av A Langsberg - Olägenheter av hög nätfrekvens, av BR - Korona och radiostörningar på 230 kV ledningar, av BR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
TEKNIS K TIDSKRIFT
Sponnlöngd s
Fig. 5. Hjälpdiagram för bestämning av r]. - led-
ningskl. I enl. SEN 12, ––- ledningskl. II SEN 12,
––-ledningskl. III SEN 12.
För beräkningen av diagrammet erfordras
vidare kännedom om värdet av
töjningskoefficien-ten ß och längdutvidgningskoefficienten oc. Enligt
SEN 12 är för kopparledare ß=llE=10~i
mm2/kg och oc = ll ’ 10"6.
Linberäkningsdiagrammet fig. 4, som gäller för
kopparledare, omfattar //-värden från 0.05 till 1,0.
Parallellt med vskalan i diagrammet har inlagts
en temperaturskala. Denna användes på så sätt
att man i stället för att söka upp det mot p0 och
t] svarande ip 0 -värdet avläser ett fiktivt
temperaturvärde på parallellskalan. Detta ökas sedan med
värdet t, dvs. det temperaturvärde beräkningen
avser, Varefter den sökta påkänningen avläses vid
detta abskissvärde.
Förut har visats hur beräkningen sker vid
konstant ^-värde. Tillkommer en ökad belastning
genom tillsatslast har man att beräkna den häremot
svarande vikten g per mm8 ledartvärsnitt och m
linlängd, samt härav värdet av rjx. Man utgår
liksom förut från p0 och ett ??-värde hänfört till
egenvikten och bestämmer ip0 och ipt — eller
to och t enligt temperaturskalan. Den sökta
påkänningen erhålles som skärningspunkten mellan
tf t- och »^-linjen.
För att ytterligare nedbringa de direkta
räkneoperationerna har ett diagram fig. 5 uppgjorts,
som möjliggör bestämning av rj vid olika
spann-längd och ledare belastad enbart med egenvikt
eller därutöver även med tillsatslast enligt SEX 12.
Diagrammet gäller för isområde F.
Olägenheter av hög nätfrekvens. När krafttillgången
är otillräcklig för att upprätthålla normal frekvens under
dagens högbelastningstid, brukar den uppkommande
eftersläpningen i synkrontiden inhämtas genom körning med
högre frekvens under natten. Normalt torde detta icke
medföra några olägenheter; motorerna tar i regel mindre
ström vid överfrekvens. Vid ett vattenledningsverk
konstaterades emellertid, att de stora pumpmotorerna blev
överhettade under natten. Motorbelastningen ökade med
kuben på frekvensen och strömbelastningen växte därtill
ytterligare genom att pumpverkningsgraden minskade
(Electr. Rev. 27 juni 1947). BR
Korona och radiostörningar på 230 kV ledningar.
På grund av materialbristen under kriget gjordes hos
Bonneville Power Administration ansträngningar att
nedbringa materialåtgången för nya 230 kV ledningar. Ett
av de första stegen var att övergå från järn till trästolpar.
Det konstaterades dock, att ytterligare besparingar skulle
vinnas om ledardiameter, fasavstånd och isolationsnivå
kunde minskas utan att driftegenskaperna försämrades.
Härvid uppkom frågan om ledardiameterns och
fasavståndets betydelse ur korona- och radiostörningssynpunkt,
varvid man fann det nödvändigt att verkställa direkta
mätningar. För dessa användes en störnings- och
fältstyrkemätare försedd med kalibreringsutrustning och en
antenn av sådan längd, att avläsningen blev direkt
proportionell med fältstyrkan, uttryckt i yM per halv meter.
Instrumentet angav både topp- och effektivvärde,
varigenom både störningsintensitet och medelfältstyrka
kunde avläsas. Normalt mättes vid 800 kp/s men då och då
även vid andra frekvenser för att kontrollera, att
förhållandena där icke var väsentligt annorlunda. Det
konstaterades, att det för fullständigt störningsfri mottagning
med normala kommersiella radioapparater krävdes, att
signalstyrkan från sändarstationen var minst 40 gånger
större än störningen. En hygglig mottagning var
fortfarande möjlig vid ett förhållande av 25 : 1. Med den
nämnda utrustningen uppmättes störningarna från en av
de äldre 230 kV järnstolpledningarna, som varit i drift i
flera år. Instrumentet placerades i förutbestämda punkter
på varierande avstånd från ledningen. Kurvorna i fig. 1
visar den uppmätta störningsnivån som funktion av
driftspänningen på kraftledningen. Vid de normalt
förekommande spänningarna i detta nät, 222—244 kV, ligger
störningsnivån betryggande under knäet på kurvorna för
avstånd över 30 m, räknat till den närmaste fasledaren. Även
koronaförlusterna mättes på samma ledning. De
bestämdes vid vackert väder till storleksordningen 0,4 och vid
dåligt väder till 7,5 kW/km trefasledning. Felet i
sistnämnda värde förmodas uppgå till högst 10 %. Med
ledning av resultaten enligt fig. 1 valdes för en senare
ledning, även den med stålstolpar, en ledardiameter av 25,4
mm, dvs. 10 % mindre än för den äldre ledningen.
Fasavståndet bibehölls vid 8,1 m. Mätningar på den nya
ledningen strax efter det den tagits i drift visade, att
störningarna icke var avsevärt större än för den äldre
ledningen trots dess grövre ledare och längre drifttid. Av
särskilt intresse var att störningsnivån var lägre under
mittfas än under vtterfas. Försöken visade, att
störningsnivån snabbt dämpades ut; på 90 m avstånd hade den
avtagit till endast 3 % av maximivärdet. Mätningarna på
den nya ledningen upprepades månatligen under elva
månader från idrifttagandet med avsikt att fastställa hur
länge det dröjer, innan störningsintensiteten stabiliserat
Fig. 1.
Störningsintensitet från 230 kV
ledning nr 1
Covington-Grand Coulee vid olika
avstånd från närmaste
fasledare;
stålalumi-niumlina 26/7 med 28,1
mm ytterdiameter,
fasavstånd 8.1 m. ledarnas
höjd över marken 12.3
m, vackert väder,
temperatur —- 6–b 3° C,
mät frekvens 800 kpls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
