Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 21 augusti 1948 - Nya gengastider — förbättrad gengasdrift, av Einar Bohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
TEKNISK TIDSKRIFT
Nya gengastider
förbättrad gengasdrift
Iiujenjör Einar Bohr, Stockholm
621.431.36 : 662.765
Att gengas är ett nödfallsbränsle för motordrift, därom
torde de flesta i vårt land vara eniga. Tekniskt sett
betyder gengasdrift med nu befintliga konstruktioner flera
decenniers tillbakagång för alla mobila motorer, ett
förhållande, som icke kan kompenseras av de tämligen
fåtaliga fall, där gengasdrift drar lägre direkta
driftkostnader än t.ex. bensin på grund av skatteförhållanden
o.d. Man kan nog fastslå, att betingelserna för drift av
förbränningsmotorerna med fasta bränslen i stället för
flytande, i synnerhet naturligtvis mobila motorer i bilar,
även äro sådana, att i och för sig goda tekniska framsteg
för gengasdriften icke kan ändra nämnda förhållande. Det
ligger, vilket är lyckligt ur utvecklingssynpunkt, icke i
människans natur att frivilligt godta standardsänkningar
utan att nödvändigheten därav kan tydligt och
eftertryckligt påvisas. Häri kan man väl, utom de generellt
tämligen dåliga tekniska betingelserna, finna en psykologisk
orsak till, att gengasverkens konstruktionsutveckling varit
och är ganska trög. Under normala förhållanden väntar
man icke, att onormala sådana skola inträffa, och under
onormala förhållanden väntar man, att dessa inom kort
skola upphöra. Under den gångna gengastiden framkom
genom forskning och erfarenhet åtskilliga rön och
riktlinjer för förbättrad gengasdrift, som av nämnda skäl icke
kom till utförande. Ingen ville satsa tid och pengar på
anordningar, som man snart väntade skulle bli onödiga.
Ar behovet av ersättningsbränslen för motordrift för etl
stort antal länder i världen numera permanent eller beror
den nuvarande oljeknappheten på fredskrisen? Man vet
alt oljetillgångarna äro utomordentligt ojämnt fördelade i
världen (Tekn. T. 1948 s. 93) och att det i geometrisk
progression växande oljebehovet för förbränningsmotorer
och för eldning redan skapat knapphet i länder med
världens största oljetillgångar. Redan dessa förhållanden
talar, oberoende av pågående väldiga rustningar,
valutakriser, återuppbyggnad av krigshärjade länder o.d., för
ett kommande permanent underskott av naturolja, i första
hand naturligtvis för länder, som sakna tillgång på dylik.
Den syntetiska oljeproduktionen torde visserligen för långa
tidsrymder kunna väsentligt underlätta förhållandena i
länder med riklig tillgång till fasta bränslen, såväl fossila som
ved och torv, men innan vi hinna så långt, dröjer det
avsevärd tid. Gengasdrift, åtminstone som komplement till drift
med flytande bränsle, förefaller bli nödvändigt under de
närmaste åren i nästan bela Europa, troligen även i Sverige.
Sedan bensinransoneringen trätt i kraft säges redan flera
hundra vedgasverk ha sålts här i landet. För att göra det
bästa av nödvändigheten är det dock önskligt att beakta de
nyare riktlinjer för konstruktionerna, som framkommit
under den gångna tiden på området. Några tusen i handeln
utsläppta gengaskonstruktioner av äldre otillfredsställande
modell kan betyda miljoner i onödan förspillda
arbetstimmar.
Att gengasdriften är aktuell i så gott som hela Europa
för närvarande, i Frankrike, Belgien, Holland, Schweiz,
Jugoslavien och naturligtvis Tyskland, framkom tydligt
på den internationella gengaskonferens, som hållits i
Berlin den 25—27 maj 1948 och vilken var talrikt besökt
från samtliga fyra zoner i Tyskland. Det utländska inslaget
inskränkte sig till en delegat från Jugoslavien och förf.
som av IVA utsänd observatör. Anmälda deltagare
från Schweiz, Holland m.fl. länder hade i sista stund
dragit sig, antagligen beroende på något överdrivna
föreställningar om förhållandena i Berlin, men i stället insänt
meddelanden och föredrag. Detta var t.ex. fallet med de
även i Sverige mycket välkända fackmännen på området
professor P Schläpfer och Fil. dr J Tobler från Zürich.
Samtliga föredrag, diskussionsinlägg och insända
meddelanden kommer att tryckas. De berör praktiskt taget alla
sidor av problemet och kommer att bli av största intresse
även för oss.
I Tyskland anses träkol i stort sett olämpligt för
gengasdrift på grund av för låg driftsekonomi samt för
stor förbrukning av råmaterial och arbetstimmar vid
framställningen, lagringen och distributionen. Ved anses som
det bästa bränslet, men på grund av knapphet på virke
uppmuntras framför allt brunkolet, som pressas i briketter.
Dessa har ungefär samma effektiva värmevärde och
fuktighet som biandved men är stundom stybbande. För ved
och brunkol användes gengasverk av likartad
konstruktion. Oftast användes blandningar av ved och brunkol som
bränsle, varigenom generatorns kolbädd blir bättre än med
enbart brunkol. I viss utsträckning användes även torv och
torvkoks (högmossetorv) samt antracit. De vanligaste
generatortyperna är Zeuch och Imbert samt en enhetsgenerator
för ved och brunkol, av rationaliseringsskäl och
material-brist tillverkad av Hansa, Imbert och Gusloff gemensamt
och i vilken den från generatorn utgående gengasens
fysiska värme utnyttjas för primärluftens uppvärmning.
En av Imbert-bolaget ensamt tillverkad generator för ved
och brunkol (fig. 1) torde vara av stort intresse i vårt
land med hänsyn till de ännu pågående patentprocesserna
och i samband därmed framförda synpunkterna rörande
reduktionsförlopp i den yttre kolbädden. Genom
undersökningar bl.a. av T Widell (Ångvärmeinstitutet 1944)
ådagalades, att denna yttre kolbädd visserligen kan
medföra viss nytta genom isolering utåt, men att den med
hänsyn till gasbildningen snarare var till skada.
Reduktionsförloppet kunde anses avslutat omedelbart nedanför
härdens nederkant. I den ovannämnda
Imbertkonstruktio-nen finnes icke längre någon yttre kolbädd. Härden är
starkt värmeisolerad och kol och ved i generatorn
uppbäres av ett skakroster i omedelbar anslutning till
härdförlängningens underkant, genom vilket roster gasen tas
ut. Primärluften förvärmes vid härdförlängningens utsida
töre insugningen genom de ordinära, ringformigt anbragta
munstyckena, varvid den från härden utgående gasen sam-
Fiy. 1.
Imbertgene-rator för ved och
brunkol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
