Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 9 oktober 1948 - Silikonernas egenskaper och användning, av Bengt Oom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oktober 1918
641
Silikonernas egenskaper och användning
Civilingeniör Bengt Oom, Stockholm
Det är i år fem år sedan silikonmaterialen
började framställas industriellt, och endast tre år
sedan de blev tillgängliga för civilt bruk. Under
denna korta tid har de hunnit få en publicitet
som nog är ganska unik, och som tyvärr kanske
varit minst lika mycket av ondo som av godo.
Man har många gånger kunnat läsa i
populärvetenskapliga artiklar, att silikonerna kommer
att revolutionera hela vår teknik och kultur, att
det inte finns någon gräns för deras
prestationsförmåga etc., och detta har givetvis fyllt många
med alldeles för stora förväntningar. Följden
har blivit bakslag, och man har även från
svenska fackkretsar hört uttalanden, att silikonerna
inte alls är några förstklassiga material, att
ingen vill ha dem i Amerika osv.
Med denna artikel vill jag försöka bidra till
skingrandet av dylika både överdrivna och
undervärderande föreställningar om silikonernas
möjligheter genom att ge en del fakta om deras
egenskaper och några synpunkter på deras rätta
användning. Silikonerna är nämligen överlägsna
hittillsvarande material för samma ändamål i
vissa hänseenden och ännu så länge underlägsna
i andra. Endast genom att använda dem på rätt
sätt kan man därför tillgodogöra sig de goda
egenskaperna utan att de mindre goda samtidigt
inverka alltför mycket.
Silikonernas sammansättning och uppbyggnad
Silikonerna utgör en hel grupp av material,
vilken omfattar varianter från lättflytande vätskor
till gummiliknande produkter och härdbara
hartser. Tyvärr är benämningen silikon ej fullt
adekvat, ty silikon betyder silicoketon, dvs.
kiselke-ton. Orsaken till att dessa kiselorganiska material
fått denna benämning är, att bland de första
föreningar som framställdes fanns hartsliknande
produkter med en empirisk formel motsvarande
ketonernas, dock med den skillnaden, att
karbo-nylgruppens kolatom var utbytt mot en
kisel-atom. De flesta silikonmaterialens
sammansättning motsvarar emellertid icke en dylik formel.
Den riktiga kemiska benämningen på hela denna
grupp material är polysiloxaner, ty de är alla mer
Föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 9 januari 1947.
546.284.287
621.315.616
eller mindre högpolymera ämnen, vilka
innehåller ett skelett av syre- och kiselatomer
omväxlande bundna till varandra.
Samlingsbeteckningen silikoner skall dock användas i denna artikel,
då den redan är allmänt antagen i Sverige. De
enskilda materialen får däremot svenska namn.
Sålunda kallas de vätskeformiga
modifikationerna för kiselvätskor, de gummiliknande
kiselgum-mi, de hartsliknande kiselhartser etc.
Ur kemisk och fysikalisk synpunkt kan man
indela silikonerna i tre stora grupper, nämligen
vätskor och oljor, hartser samt gummiliknande
material. Med dessa som utgångspunkt kan sedan
genom rent mekaniska och fysikaliska processer
andra material framställas, t.ex. av vätskorna
kompounder med vaselinkonsistens, av oljorna
smörjfetter, av hartserna läcker, pressmassor,
la-minat etc., av gummimaterialen kitter o. d.
Gummimaterialen kan givetvis dessutom formpressas
på olika sätt.
När det gäller att klarlägga silikonernas
sammansättning och struktur, räcker det sålunda att
betrakta de tre grundtyperna vätskor och oljor,
hartser samt gummimaterial. Samtliga är som
nämnts uppbyggda på basis av ett
syre-kiselske-lett, där syre- och kiselatomerna är omväxlande
bundna till varandra, men skelettets struktur är
olika i dessa tre typer av silikoner. Det är
nämligen strukturen hos skelettet som bestämmer
konsistensen, aggregationstillståndet, hos silikonerna.
Sålunda innehåller vätskorna och oljorna
kedje-formiga syre-kiselskelett av olika längd och
hartserna tredimensionella, fackverksliknande
syre-kiselskelett. Kiselgummina utgör en mellanform
mellan vätskorna och hartserna, deras skelett
består av syre-kisel-kedjor, vilka här och var är
förbundna medelst bryggor av samma struktur.
Till dessa skelett är i samtliga fall fästade
organiska radikaler, bundna till kiselatomerna.
Kiselvätskornas struktur kan således
schematiskt åskådliggöras sålunda
R R R R R R
I I I I I I
—Si—O—Si—O—Si—O-Si—O—Si—O—Si— O—
R R R R R R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>