Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 19 februari 1949 - Val av metalliska material för höga temperaturer, av Axel Hultgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
TEKNISK TIDSKRIFT
Ttmptrotur
Fig. 1. Illustration av föreställningen om den s.k.
ekvi-kohesiva temperaturens betydelse vid metaller (enl. Clark1).
Vid konstant belastning efterträdes den första,
relativt snabba töjningen, period 1, av en
tämligen konstant, långsam töjning, period 2, som
i sin tur förr eller senare övergår i en
påskyndad töjning, period ,1, vilken leder till brott. Man
trodde sig tidigare kunna räkna med, att
töjningen eller krypningen under period 2 skulle
kunna successivt avtaga till noll och kallade i
överensstämmelse härmed motsvarande
spänning för krypgräns. De spänningar, vid vilka ett
sådant avstannande kan förekomma vid högre
temperaturer, ha emellertid visat sig vara för
låga för att ha praktisk betydelse och man
hänför därför numera krypgränsen eller
kryphållfastheten till viss töjningshastighet under
period 2 eller viss totaltöj ning under viss tid eller
eventuellt en kombination av dessa. Tillåten
töjning under viss tid är givetvis mycket olika för
exempelvis en ångturbinsrotor och en
överhet-tartub. Av ovanstående framgår, att ett vanligt
dragprov vid hög temperatur har föga värde vid
bedömandet av material, som vid sådan
temperatur skola bära last under lång tid.
Krypningens natur kan icke sägas vara
klarlagd ännu och de spekulationer, som här i
korthet refereras, böra ej betraktas som slutgiltiga.
Det bör kanske påpekas, att krypning
förekommer vid alla plastiska metaller inom
karakteristiska temperaturområden, i bly och
blylegeringar t.ex. vid rumstemperatur och föga höjd
temperatur, varför dess mekanism i sistnämnda
fall låter sig bekvämare studeras än vid stål.
Man har tidigt iakttagit, att egenskaperna vid
krypprov ofta äro principiellt olika inom ett
lägre och elt högre temperaturområde. Inom det
förra föregås brottet av lokal kontraktion,
varefter kristallkornen befinnas ha töjt sig till
långsträckta korn, genom vilka brottsprickan
passerar — transkristallint brott. Inom det senare
sker brottet utan nämnvärd lokal kontraktion
och går mellan de icke förlängda kristallkornen,
är interkristallint
Att brottytan i metaller, då brottet sker vid
hög temperatur, har en tendens att förlöpa
interkristallint och vid lägre transkristallint, är
en gammal iakttagelse. På detta förhållande
till-lämpade Jeffries en av Rosenhain framlagd
hypotes, som gick ut på att, medan en metall i
huvudsak ansågs bestå av kristaller, skikt av
amorf metall skulle uppträda utefter
kristallernas gränser, korngränserna. Enligt Jeffries’
tanke skulle kohesionen inom kristallerna vid
lägre temperatur vara mindre, vid högre
temperatur större än kohesionen i de amorfa
skikten. De båda kohesionskurvorna skulle således
skära varandra vid en viss temperatur, den
ckvikohesiva temperaturen (fig. 1).
Fig. 2. Inverkan av spänning
och tid på brottsprickans
förlopp och strukturen vid
brott-stället hos kolstål, 0,15 %
C, provat vid 540°C (enl.
Clark’); a vanligt dragprov;
b 17,5 kplmm’, 6,4 h till brott;
c 8,4 kplmm’, 1 552 h till
brott; d 4,2 kplmm’, 13 950 h
till brott (X86).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
