Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 4 juni 1949 - Icke-förstörande provningsmetoder och deras användning, av L van Ouwerkerk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// juni 1949
435
Icke-förstörande provningsmetoder
och deras användning
Direktör L van Ouwerkerk, Hengelo
Materialprovning kan utföras dels på sådant
sätt, att provstycket förstörs, t.ex. vid dragprov,
dels så, att det undersökta materialet icke
utsätts för någon som helst åverkan. De senare
metoderna, som kallas icke-förstörande, har
utvecklats jämsides med de förra i en mängd
variationer. De gör numera ovärderlig tjänst vid
fabrikation och tillverkningskontroll och erbjuder
ibland den enda utvägen för materialkontroll.
Nedan följer en översikt av icke-förstörande
provningsmetoder, indelade efter metodiken:
gammastrålar: upptagning på film;
intensitetsmätning (mätning av godstjocklek);
röntgenstrålar: industriell röntgen (upptagning
på film — även stereoskopisk —, på
ljuskäns-ligt papper, på fluorescerande skärm,
intensitetsmätning) ; kristallografi
(kristallstruktur-röntgen, mikrostrukturröntgen,
röntgenspek-trografisk spänningsmätning);
elektrisk motståndsmätning: mätning av
spänningsfall (påverkas av materialdefekter);
vätskeabsorption: sprickundersökning med
kalkmjölk eller fluorescerande vätskor;
elektromagnetism: magnetiskt flöde i ett
föremåls yta (yttre defekter); ändring av
hysteresis- och virvelströmsförluster (inre defekter);
värmegenomgång: mätning av värmegenomgång
med värmekänslig färg;
ultraljud: kontroll av inre inhomogeniteter i
gjutjärn och stålgjutgods, sprickor i grövre
smide; dubbelplåt och segringar i valsad
grovplåt eller förbindningar i valsat stål.
Gammastrålar
Den klassiska källan för /-strålar är radium.
Före sista kriget kom blott detta ämne i fråga
lor industriellt bruk. Under och efter kriget
samlades stora mängder radium i särskilda
extraktionsanläggningar, och den första,
gasformiga sönderdelningsprodukten, radon,
tillvaratogs. Den enda extraktionsanläggningen i
Västeuropa finns i England1. Radon
kondenseras i en mycket liten förseglad glastub1,
varigenom en synnerligen kraftig strålningskälla på
upp till 1 500 mc med mycket liten brännpunkt
(6 min3/c) kan erhållas. Avståndet mellan fokus
och film kan därför göras litet (10—20 cm), och
620.179.1
erforderlig exponeringstid blir kort. Tungt
gjutgods och smide av komplicerad geometrisk form
kan numera undersökas på några timmar2. För
att kunna provas skall järnföremål ha en
tjocklek mellan 50—200 mm; tunnare detaljer ger
alltför dålig kontrast och tjockare föremål för
lång exponeringstid. De flesta
radonanläggning-arna är avsedda för medicinskt bruk. Då radons
halveringstid (den tid, efter vilken halva antalet
av de ursprungliga radonatomerna sönderfallit)
är 3,85 dagar, lönar det sig endast i vissa
speciella fall att använda den. I många fall kan
radium användas3. Då dess halveringstid är ca
1 600 år, är det praktiskt taget beständigt.
Intensitetsmätningar utförs med
Geiger-Müller-rör, varvid materialets tjocklek bestämmer
rest-strålarnas intensitet. Större håligheter i
godstjocklekar på högst 8 cm kan påvisas med hjälp
av en radiumkälla på ca 100 mc. Korrosion
mellan plåt och tegel hos invändigt beklädda
pannor kan undersökas, utan att det senare behöver
avlägsnas. I USA har utvecklingen nu tagit en
ny riktning. Anmärkningsvärd är användning av
diamantkristaller i räkneverket8 (Tekn. T. 1948
s. 576).
Röntgenstrålar
Röntgenprovning, fig. 1, är en viktig, välkänd
och mycket använd metod inom industrin9—11. Av
Fig. 1. Röntgenundersökning av svetsen pä fartygsskrov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
