Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 15 oktober 1949 - Nya högvärdiga gjutjärn, av Per O Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 oktober 1949
741
Nya högvärdiga gjutjärn
Bergsingenjör Per O Björkman, Västerås
669.136.8
Med begreppet högvärdigt gjutjärn förstås i allmänhet
järn med hög hållfasthet, ehuru även andra egenskaper
kan göra järnet högvärdigt. Under tiden närmast före
krigsutbrottet 1939 har gjutjärn kunnat kommersiellt
framställas med en dragbrottgräns på upp till 40 kp/mm2 eller
t.o.m. mera. Man har därvid försökt att erhålla en så
fördelaktig grafitfördelning som möjligt samt en perlitisk
grundmassa. Detta har man kunnat ernå genom tillsatser
av grafitbildande ämnen såsom ferrokisel, kiselkalcium, till
en smälta, som har relativt låg kol- och kiselhalt. Ännu
högre hållfastheter har nåtts med järn, vars låga kol- och
kiselhalt varit extremt låga, men dessa järn har varit så
svårgjutna, att de ej fått någon större användning.
Under och efter kriget har två nya typer av gjutjärn
utvecklats, "acicular" och "nodular cast iron" (svenska namn
saknas ännu). Acicular cast iron har en grundmassa med
sådana egenskaper, att den ger järnet hög hållfasthet,
medan i nodular cast iron grafiten förekommer i kulform,
vilket medför att dess inverkan på grundmassans
hållfasthetsegenskaper är ringa.
Acicular Cast Iron
I ett vanligt s.k. perlitiskt högvärdigt järn och acicular
cast iron förhåller sig grundmassan belt olika efter
stelnandet. Ett perlitiskt järn stelnar och omvandlas under
svalningen på följande sätt: Omedelbart efter stelnandet
består järnet av två beståndsdelar, grafit i en grundmassa
av austenit. Austeniten utskiljer under den fortsatta
svalningen ytterligare grafit ned till ca 740°, där den omvand-
Fig. 2. Diagram för
isoterm omvandling
i olegerat gjutjärn;
B begynnande
omvandling, S avslutad
omvandling,–-
avsvalningskurva i
sand form.
las till perlit. Strukturen i ett sådant järn framgår av
fig. 1. Grundmassan följer alltså i princip sanuna lagar
som ett stål. Svalningshastigheten har lika avgörande
betydelse för ett gjutjärns struktur som för ett ståls.
Austeni-tens omvandlingar vid olika svalningshastigheter kan
studeras med hjälp av S-kurvorna1. Den i fig. 2 avbildade
kurvan gäller för isoterm omvandling av grundmassan i
ett olegerat gjutjärn, men vi kan i princip använda den för
att studera förhållandena vid kontinuerlig svalning. Vid
600° går omvandlingen austenit-perlit mycket snabbt, och
det är ej möjligt att undertrycka denna annat än genom
mycket hastig kylning, t.ex. i vatten.
Vissa legeringsämnen såsom nickel och molybden
förskjuter S-kurvorna åt höger, vilket medför, att
perlitom-vandlingen ej inträffar, även vid relativt långsam svalning.
Det har också varit möjligt att framställa gjutjärn med
sådan sammansättning, att perlitomvandlingen
undertryc-kes vid de svalningsförhållanden som råda i en sandform.
I stället för perlit erhålles en struktur som på engelska
kallas acicular, fig. 3. S-kurvan för ett sådant järn med
Fig. 1. Struktur i perlitiskt gjutjärn (500
Fig. 3. Struktur i Acicular Cast Iron (500 X/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
