- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
27

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 14 januari 1950 - Hur en gruva utbyggdes för korttidsbrytning, av Folke Wallman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74 januari 1950 27

Fig. 5. Transportort med tappar på 90 m nivå.

Transporter

Malmen från Åkulla köres till Boliden på bilar, försedda
med tvåaxliga släpvagnar och lastande 16,5 t. Bilarna
transporterar även arbetare till och från Boliden och har
då en liten extra passagerarhytt placerad bakom
förarhytten.

I Boliden mellanlagras malmen före anrikningen, som
äger rum i Rönnskärs anrikningsverk alternativt ined
bolidenmalm. Lagringen sker i Bolidengruvans dagbrott,
varifrån malmen tappas ut på 90 m nivån och hissas upp
till krossverket, där den finkrossas till 20 X 20 mm före
nedsändningen per järnväg till Rönnskär. Vid planeringen
av mellanlagringen hade man att ta hänsyn till att stora
kvantiteter, ca (>0 000 t måste lagras, och att utlastningen
från upplaget skulle ske med en relativt hög kapacitet,
ca 1 000 t per dygn. Genom det alternativ, som valdes,
uppnåddes dessa önskemål, varjämte erhölls fördelen att
berget aldrig fryser i lagret. Kostnaderna är även låga
enligt nuvarande förfarande, ca 20 öre/t fritt krossverket;
en annan lösning hade säkert blivit åtminstone dubbelt
så dyr.

Personal och produktion

Arbetarna i Akulla har dels överförts från Bolidengruvan,
som på grund av tekniska skäl minskat sin brytning, och
dels har arbetare nyanställts.

Under första arbetsåret 1 augusti 1947—1 augusti 1948
sysselsattes i Åkulla följande driftpersonal:

Gruvfogde ..................................................................1

Gruvbyggare ..............................................................2

Borrare ........................................................................8

Gallerskötare .....................................2

Krossare ....................................................................2

Reparatör ..................................................................1

Jordavrymmare ......................................................3

Div. ovan jord ........................................................2

Summa 21

Dessutom fanns två ortdrivare och tre lastare, vilka var
tillrednings- och undersökningspersonal och sålunda ej
inverkade på driften. Vid slutet av 1948 höjdes arbetarantalet
betydligt beroende på ökade tillredningsuppgifter. Nämnas
bör, att alla större mekaniska arbeten och alla elektriska
reparationer ombesörjes av personal från de centrala
verkstäderna i Boliden.

får anses vara lämplig vid de förutsättningar som här
fanns. Dock har förekommit en del bekymmer med
spellinorna. Först användes 26 mm rotationsfri, 180-trådig
lina, och den fungerade mycket bra. Emellertid meddelade
linfabrikanten, att dylika linor ej fick användas vid
gejd-rad uppfordring, varför nya, ej rotationsfria linor
insattes. Efter en tids användning vred sig linorna allt mer,
trots att de ofta lösgjordes och fick snurra upp sig; till
slut blev vridningen så stor, att skipen slog emot
varandra. Då insattes de gamla rotationsfria linorna på nytt
och försågs med lekare, varigenom huvudargumentet
gentemot rotationsfria linor förföll, nämligen, att om en liten
vridning ej kan tillåtas, de olika lindningsvarven ej
samverkar utan belastas var för sig. Linfabrikanten godkände
också denna anordning. Dock har på senaste tiden
iakttagits huru de rotationsfria linorna gärna vill linda upp
sig, speciellt då skipet befinner sig i avlastningspunkten
i bottnen av schaktet. Kontakt har ånyo tagits med
leverantören, och skall väl problemet så småningom lösas.

Spelet utgöres av ett enkelt linkarspel. Trumdiametern
är 2 m och spelhastigheten 1,5 m/s. En automatisering,
konstruerad och tillverkad av Bolidenbolaget, har gjort
det möjligt att manövrera spelet dels för hand från
maskinhuset och dels av krossaren-skipfyllaren från
skip-tappningsstationen på 130 m nivå. Denna anordning pius
anordningen med lutande störtschaktet gjorde det alltså
möjligt att i hela Åkullagruvan endast ha två man per
skift under jord, gallerskötaren på 50 m nivån och
krossaren på 130 m. Vid personspelningar manövrerades spelet
av en diverseman ovan jord, vilken dessutom sysselsattes
med gruvstugestädning, rensningar vid biltapparna o.d.
Automatiken har fungerat klanderfritt.

Den äldre laven höjdes 10 m för att medge erforderlig
överspelningsväg samt för att ge tillräcklig höjd för
skip-fickan, som härigenom fick en rymd av 60 m3.
Tappningen av malmen från denna ficka till bilarna sker med två
luftmanövrerade tappar.

Vattenhalten i den uppfordrade malmen gör att
hopfrys-ningar tidigare allmänt förekom i skipfickan eller i
tapparna. Speciellt förekom det över lördag—söndag, då
ingen körning skedde. För att råda bot mot hopfrysningar
har man därför byggt in tapparna helt och isolerat,
vartill man placerat två elektriska värmeelement om 1 kW
vardera under de inbyggda tapparna. Denna enkla
anordning har gjort, att frysningar i tapparna numera aldrig
förekommer, trots att temperaturen kan gå ned till — 30°C
eller mer, och att fickan ej i övrigt är isolerad.

Fig. 4. Skrapning i vagnar vid skivpallbrytningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free