Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 21 januari 1950 - Utvecklingen av Ljungströms ångturbin och luftförvärmare, av Fredrik Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/I januari 1950
33
Utvecklingen av Ljungströms ångturbin
ocli luftförvärmare
Tekn. dr Fredrik Ljungström, Fiskebäckskil
Den 29 april 1949 höll jag i London inför
Institution of Mechanical Engineers ett föredrag
behandlande utvecklingen av Ljungströms
ångturbin och Ljungströms luftförvärmare. Föredraget
hölls i anslutning till mottagandet av James
Watt-medaljen. Ordföranden i
utdelningskom-mittéen, dr R W Bailey, framhöll i sin "citation",
att denna utmärkelse även utgjorde en postum
tribut till min broder Birger för hans
uppfinning, ljungströmsturbinen. Med varmaste
anslutning till detta yttrande upptar jag i första
hand ljungströmsturbinens tillkomst till
behandling.
Arvsanlag och miljö var bägge förmånliga för
Birger som blivande uppfinnare. Vår fader,
kom-mitionsiantmätaren och kartografen, Jonas
Patrik Ljungström, var själv en ivrig nydanare på
det område, som berördes av hans
yrkesutövning. Han erhöll på världsutställningen i
Philadelphia 1876 guldmedalj för sina geodetiska
instrument. Dessa tillverkades i en liten
verkstad, där sönerna från barndomen fick delta i
arbetet. Redan vid 16 års ålder var Birger en
skicklig instrumentmakare, som senare av egna
förtjänster på smärre uppfinningar kunde bestå
sig en vidare teoretisk utbildning.
Under barndomen var givetvis den lilla
verkstaden ett eldorado för oss bröder och vårt första
tekniska kommersiella samarbete ägde rum när
min bror gick i fjärde klassen i Östermalms
Elementarläroverk. Ett parti på 50
"planimeter-hjul", som blivit felaktiga i tillverkningen,
apte-rades till snurror. Genom ett noggrant studium
av spetsens utformning på de två första
exemplaren lyckades vi få dessa små snurror att gå
mycket länge. Jag tillverkade, och Birger sålde
snurrorna i skolan. Resultatet blev kommersiellt
storartat. Vi fick in flera kronor på affären. När
jag några år senare såsom ordningsman i samma
klass 4 i läroverket mottog i min vård
"kustosboken", där samtliga pojkars försyndelser var
noggrant upptecknade, gav ett studium av den ett
bevis på, att min bror blygsamt förtegat det
utmärkta tekniska resultatet av vårt samarbete. På
621.165(091)
621.187.149(091)
många av bokens sidor kunde i ständig
upprepning läsas: "Anmärkning för snurra,
anmärkning för snurra, anmärkning för snurra".
Dubbelrotationsturbinens utveckling
Vårt samarbete fortsatte och förde oss 1901 till
Newcastle i samband med olika uppfinningar.
Här gavs tillfälle att på Durham College of
Science studera ett par av de allra första
parsonsturbinerna, långa smala tingestar med ett stort
antal skovelrader. Ångturbinerna hade vid denna
tidpunkt icke ett särdeles gott rykte. Parsons
hade ännu inte hunnit bli den idol, som han
senare var för det engelska folket. Jag minns, att
professor Wheaton på Durham College gav
uttryck för den rätt allmänna åsikten, att det
aldrig kunde bli något av en ångmaskin, som
släpper igenom dubbelt så mycket ånga när den
står still som vid full fart.
Min bror fick emellertid här impulsen till ett
studium av ångturbinproblemet och kom så
slutligen fram till dubbelrotationsprocessen.
Principen för dubbelrotationsturbinen, fig. 1*, är
* Fig. 7 visar turbinens nuvarande utformning med en kombination
av axial- och radialskovlar, till vilken jag senare skall återkomma.
Föredrag i avd. Mekanik den 11 oktober 1949; bearbetning av
föredrag i Institution of Mechanical Engineers den 29 april 1949.
Fig. 1. Dubbelrotationsturbin med central ångtilledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
