Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1950 - Skorstensproblemet ur brandmannens synvinkel, av Ingvar Strömdahl - Skorstenseldar ur försäkringsbolagens synpunkt, av Atle Sylvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
TEKNISIv TIDSKRIFT
ståndsförmåga mot mycket höga temperaturer,
mot snabba temperaturstegringar och långvarig
upphettning, expansionsmöjligheter, täthet, god
värmeisolering, låg värmekapacitet med hänsyn
till kondensationstendensen, god
motståndsförmåga mot mekanisk åverkan och mot kemiska
angrepp samt — sist men icke minst —
ventila-tionstekniskt goda egenskaper.
Man kan redan nu konstatera vissa tendenser
på skorstensfronten, vilka pekar i rätt riktning.
Allt flera pannskorstenar utförs med ett inre,
rörligt foder. Byggnadsstyrelsens anvisningar
ger besked i den riktningen. De förkättrade
höga-nässkorstenarna, bestående av ett eldfast
lerrör omgivet av stenull e.d. och det hela
kring-gjutet med betong eller kringmurat med tegel,
representerade trots allt en principiellt riktig
tanke; utförandet svarade emellertid icke inot
soteldarnas påfrestningar och ombyggnad av
dessa konstruktioner har vållat stora kostnader.
Amerikanarna föreskriver för sina skorstenar
alltid någon form av "flue lining", dvs. en
invändig inklädnad av skorstenskonstruktionen,
vilken kan utgöras av eldfast lera eller, när det
gäller högre temperaturer, eldfast tegel satt i
eldfast bruk.
I USA har man under 1940-talet utfört en del
undersökningar, syftande till att få fram nya,
bättre skorstenskonstruktioner. För de
konstruktionsförslag, som därvid framkommit, har man
emellertid förutsatt mindre påfrestande drifts-
förhållanden än de med vilka vi måste räkna.
Man konstaterar sålunda, att det icke är
sannolikt att temperaturen i rökkanalen kommer att
överstiga 750° C, ehuru högre temperaturer med
mycket kort varaktighet kan tänkas förekomma
bl.a. vid soteld. Ett entinnnesprov, under vilket
skorstenskonstruktionen utsättes för nämnda
maximitemperatur, har föreslagits såsom
normerande. Detta skulle i vissa fall kompletteras med
en upphettning till 900° C under 5 min, vilket
antas motsvara maximipåfrestningarna under en
urbränning eller soteld.
De män, som skall svara för framtidens
skorstenskonstruktioner, har ett enastående
studiematerial i det gångna decenniets dystra
erfarenheter från soteldskador på skorstenar. Låt oss
bygga vidare på dessa, mot vår önskan men till
följd av våra egna försyndelser tillkomna,
dyrbara massexperiment, låt oss få till stånd
förnuftiga, vetenskapligt motiverade experiment,
syftande till att få fram riktiga
skorstenskonstruktioner. Men låt oss inte dröja. En omfattande
byggnadsverksamhet pågår, och den dag
restriktionerna på byggnadsmarknaden upphör blir det
än större fart på byggandet. De hus som vi
bygger i dag skall stå i 50, 60, 70 år — kanske längre
tid. De hinner säkert vara med om kris- och
avspärrningstider, om eldning med surrogatbränsle
och om skorstensbekymmer. Låt oss se till att
de, som bygger efter 1951, slipper bekymren med
skorstenarna!
Skorstenseldar
ur försäkringsbolagens synpunkt
Bergsingenjör Atle Sylvén, Stockholm
Före andra världskriget ansågs, att skador
genom soteldar på själva murverket i skorstenar
hörde till sådana företeelser, som måste
rubriceras som slitskador och mot vilka inget
försäkringsskydd var möjligt. Att tänka sig kunna få
brandskadeersättning för själva den anordning,
i vilken eld och bränslegaser ständigt och
avsiktligt ledes — ifall elden blev något kraftigare än
som var meningen—ansågs helt visst av alla som
absurt. Däremot, då soteldar orsakade skador
utanför själva skorstensmuren genom brand eller
rök, då var* alla också på det klara med, att
brand-skadeersättning var berättigad och skulle utgå.
Soteldar har alltid av försäkringsbolagen
ansetts som en mycket allvarlig sak, vilken man
614.841.46 : 368.11
måste se upp med. När, enligt brandchefernas
årliga rapporter, soteldarnas antal ansågs högt,
15—20 per år för de större städerna, gjorde vi
förfrågningar om orsaken för att om möjligt
kunna få fram en förbättring. I regel upplystes
då, att de berott på glanssotbildning och ej på
uraktlåtenhet från sotarens sida; härmed fick i
regel saken bero. Några ytterligare förfrågningar
om eventuella reparationer och
kontrollprov-tryckningar gjordes ej. I många kommuner var
sotningsfristerna mycket långa och med relativt
många soteldar som följd, vilket till stor del
gjorde att försäkringsbolagen gemensamt
erbjöd sig granska och upprätta lämpliga
brandordningsförslag, där nöjaktiga sotningsbestäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
