Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 11 november 1950 - Världens titanmalmstillgångar, av Nils H Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1950
1021
Världens titanmalmstillgångar
Professor Nils H Magnusson, Stockholm
Enligt geokemisternas beräkningar ingår
metallen titan i den oss tillgängliga jordskorpan
med en genomsnittlig halt av 0,65 %. Den ingår
i högre halter framför allt i fyra mineral:
il-menit, titanomagnetit, rutil och titanit. Ilmeniten
är kemiskt sett Fe Ti 03 med viss isomorf
inblandning av Mg Ti 03. Vanligen innehåller den
överskott av Fe2 03 förekommande som
spindel-formiga järnglansinneslutningar i ilmeniten.
Titanomagnetit är magnetit med lameller av
il-menit. Ilmenitlamellerna är inlagrade efter
mag-notitens oktaederytor. Rutil är Ti 02 och titanit
har sammansättningen Ca Ti O (Si 04).
Titanmineralens förekomstsätt
Ilmenit och titanomagnetit är framför allt
anrikade i de tidiga, basiska
differentiationspro-dukterna, i sådana bergarter som norit, gabbro,
anortosit och diabas. Ilmenit uppträder dock
även i de sura magmatiska
restkristallisationer-na. Tillsammans med ilmenit uppträder här
också rutil, vilket i smärre mängder är ett i
bergarterna vida spritt mineral. Även mineralet
titanit är vanligt. Emedan titaninineralen ilmenit,
rutil och titanit är tunga och motståndskraftiga
mineral, anrikas de tillsammans med andra,
tekniskt viktiga, tunga mineral, såsom granat,
mo-nazit, zirkon, tennsten m.fl. på vaskavlagringar
i flodbäddar och på havsstränder. Där ilmenit
eller rutil spelar en större roll, talar man om
ilmenitsand och rutilsand. Titanit spelar som
utgångsmaterial för framställning av titan eller
titanhaltiga produkter en mycket underordnad
roll. Vad vi från praktisk synpunkt ha att räkna
med är sålunda ilmenit, titanomagnetit och rutil.
År 1937 dominerade ännu
strandsandförekomsterna belt produktionen av titanmalm i
världen. Den främsta producenten var Indien,
där de viktigaste förekomsterna ligger inom
staten Travancore på ostkusten. I strandsanden
ingår där ofta 50—70 % ilmenit. Under senare år
har även Australien ryckt fram som viktig
producent av ilmenit och rutil från strandsand
längs Queenslands och Nya Syd Wales kuster.
De bästa ilmenitförekomsterna håller där 14—
43 % ilmenit. De stora förekomsterna längs den
japanska ön Hondos kuster håller enligt uppgift
16—24 % ilmenit. I Bortre Indien uppträder
Föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 26 maj 1950.
553.311(100)
ilmenit på samma vaskavlagringar som tennsten.
I närheten av Mineral City i Florida bearbetas
lager av strandsand med 55 % ilmenit, 6 % rutil,
20 % zirkon och 2 % monazit. Denna fyndighet
är den största producenten av rutil i USA och
den näst största producenten av ilmenit; 1944—
49 bearbetades 9 Mt sand. Ilmenitsand bearbetas
även i Kalifornien, North Carolina, Senegal,
Ceylon, Argentina och Brasilien.
Tillgångarna av ilmenit- och rutilförande
strandsand jorden runt måste anses vara
mycket stora. Säkerligen är det fråga 0111 åtskilliga
miljarder ton. Endast för Travancore räknar
man med minst 500 Mt.
Trots de stora tillgångarna av användbar
strandsand har under senare år intresset
alltmera inriktat sig på bergmalmerna och därvid
i första hand på de ilmenit- och
titanomagnetit-förande basiska bergarterna och framför allt på
de förekomster, där fri ilmenit uppträder i större
halter som ensamt titanmineral eller
tillsammans med titanomagnetit. Vid anrikningen
erhålles ilmenitslig med höga titanhalter och
järn-slig med låga eller relativt låga titanhalter.
Samtidigt som dessa malmer är goda titanmalmer
måste de även betraktas som järnmalmer, vilka
kan lämna icke föraktliga mängder järn.
Rutil erhålles flerstädes ur bergmalmer men
endast i små mängder. För att visa den relativa
betydelsen av ilmenitslig och rutilslig kan
anföras, att USA år 1946 producerade 282 000 t
ilmenitslig men endast 7 500 t rutilslig och
samtidigt importerade 241 000 t ilmenitslig,
huvudsakligen från Indien (ur strandsand) och Norge
(ur bergmalmer) mot 4 400 t rutilslig,
huvudsakligen från Australien (ur strandsand). År
1948 producerade USA 372 000 t ilmenitslig och
importerade 250 000 t, alltså en kraftig ökning
sedan 1946. Denna ökning synes komma att
fortsätta och av allt att döma i forcerat tempo.
Amerika
Då Förenta Staterna förbrukar så gott som all
ilmenitslig, som för närvarande produceras i
världen, är det naturligt, att man först frågar sig, vilka
möjligheter detta land har inom sina gränser.
De viktigaste förekomsterna ligger i Adirondacks
i staten New York och utgör stora
koncentrationer i anortosit, gabbro eller norit med 7—23 %
Ti Oa. En av de största förekomsterna, Sanford
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
