Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 2 december 1950 - Synpunkter på den högre tekniska undervisningen, av Ragnar Woxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1950
1105
kunna uppnås måste han bibringas synnerligen
gedigna baskunskaper inom till grupp I hörande
ämnen. Han bör vidare inom grupp III ha att
ingående studera ett eller möjligen två
tillämpade fackämnen inom sin avdelning, så att han
därigenom får lära sig metodiken i djuplodande
studier.
De till grupp II hörande ämnena avse mest att
giva honom en allmänorientering, varför
desamma i många fall i icke oväsentlig grad torde
kunna nedskäras från nuvarande nivå samtidigt som
inom denna grupp böra tillfogas vissa ämnen av
allmänbildande och samhällsorienterande
karaktär. I de senare bör dock undervisningen icke gå
längre än att hans intresse för ämnena ifråga i
bästa fall kan väckas, varefter det sedan må
ankomma på honom själv att på egen hand
fördjupa sig i desamma, vare sig detta sker genom
självstudier, utnyttjande av i Stockholm
förefintliga andra studiemöjligheter eller genom
kurser av skilda slag, anordnade av högskolans
studentkår. För att detta skall möjliggöras måste
läro- och timplanerna avvägas så, att han viel
sidan av obligatoriska ämnen även får tid för
frivilliga ämnen och eget arbete, får tid att tänka
och att ha egna intressen. Härvid bör den
nuvarande normalstudietiden bibehållas, och endast
som absolut sista utväg bör normalstudietiden
förlängas med en termin, avsedd för
examensarbete.
Studier i grundläggande ämnen
Den tekniska utvecklingen har varit
utomordentligt snabb under de senaste 50 åren och det
samlade vetandet har vuxit lavinartat. Studerar
man de läro- och timplaner och program som
gällde för 50 eller bara för 25 år sedan blir man
i första ögonblicket häpen över att de då
utexaminerade ingenjörerna verkligen kunnat prestera
vad de gjort. Förklaringen är säkerligen den att
de under sin studietid bibragtes gedigna
kunskaper i grundläggande ämnen. Har våra dagars
teknolog samma möjligheter? Knappast,
övergången från den bundna arbetsformen i
gymnasiet till de friare studieformerna på högskolan
vållar honom i regel inga större svårigheter.
Han börjar i l:a årskursen läsa de för hela den
framtida verksamheten grundläggande ämnena
matematik och mekanik. Mycket snart upptäcker
han emellertid att man kan klara ett ämne på
två sätt. I matematik kan man exempelvis söka
lära sig ämnets teoretiska delar, härledningar
o.d., eller också kan man begränsa sig till att
lära sig att mer eller mindre mekaniskt räkna
vissa typtal. Eftersom med hänsyn till nuvarande
stora antal studerande endast skriftliga
tentamina kunna förekomma kan man både klara
ämnet och t.o.m. erhålla överbetyg utan att i
realiteten kunna någon matematik, detta trots
att högskolan för närvarande har förmånen att
ha synnerligen framstående lärare i ämnet.
Anledningen är helt enkelt den att exempelvis
professorn i matematik numera har att undervisa
och examinera ca 300 teknologer och
licentiatstuderande årligen, och då kunna — som var och
en omedelbart inser — några individuella
muntliga tentamina icke ifrågakomma med
teknologerna.
Den viktigaste åtgärd som överhuvudtaget kan
vidtagas vid de tekniska högskolorna nu är
enligt min bestämda mening, att lämpliga
undervisningsförhållanden åstadkommas särskilt i
sådana grundläggande ämnen som matematik och
mekanik. Omläggningen skall härvid vara sådan
att de studerande nödgas lära sig ämnena. Två
vägar äro härvid möjliga, den ena att ett antal
lektorer (preceptorer) anställas med en
undervisningstid av säg 15 h per vecka med uppgift
att meddela den förberedande undervisningen i
matematik, ordnad efter mera skolmässiga
förhållanden och avslutad med såväl muntliga som
skriftliga tentamina. (Nämnas må att den
grundläggande undervisningen i fysik, där två
professurer och en biträdandelärarbefattning finnas,
handhas av en laborator.)
Den andra vägen är att erforderligt antal
biträdande lärare anställas med uppgift bl.a. att
under vissa övningstimmar hålla muntliga förhör
med olika teknologgrupper så att teknologerna
tvingas att successivt inlära sina kurser. I båda
fallen skulle uppnås dels att teknologerna
tvingades lära sig ämnet, dels att professorn däri kunde
avlastas i skälig grad och få ökad möjlighet att
meddela licentiatundervisning och bedriva
forskning. Utredning härom pågår.
Studier i tillämpade ämnen
I samband med att jag i det föregående ofta
understrukit betydelsen av gedigna
baskunskaper i grundläggande ämnen vill jag — för
undvikande av missförstånd — framhålla att jag
däri inbegriper i tillämpade ämnen ingående
delar av grundläggande karaktär. Sålunda har jag
icke på något som helst sätt velat verka för att
de grundläggande delarna i dessa ämnen måtte
mera beaktas på de tillämpade delarnas
bekostnad. För att detta skall bli möjligt och för att
undervisningen skall kunna rationaliseras bör
antalet småämnen reduceras, vissa
sammanslagningar göras och flera professurer inrättas på
speciallärarbefattningarnas bekostnad. Vidare är
det av stor praktisk betydelse att de olika
avdelningarna i väsentligt högre grad än vad som nu
är fallet erhålla egna lärare. Dels kan nämligen
undervisningen då utformas så, att den direkt
passar avdelningen ifråga, dels kan tidtabellen
erhålla en väsentligt rationellare utformning än
vad nu är fallet och tillåta ökad valfrihet ifråga
om ämneskombinationer. Visserligen förefinnes
en långtgående rätt för de studerande att välja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
