Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 2 december 1950 - Synpunkter på den högre tekniska undervisningen, av Ragnar Woxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108-4
TEKNISK TIDSKRIFT
studieplaner, som avvika från
normalstudieplanerna, men för närvarande omöjliggöres detta
ofta, beroende på tidtabellsskäl. En ökning av
antalet lärare skulle givetvis medföra vissa
direkt påvisbara merkostnader men med all
sannolikhet skulle samtidigt undervisningen bli
rationaliserad i sådan grad, att studieresultaten bleve
väsentligt bättre och de sammanlagda
studietiderna bli så avkortade att en icke oväsentlig
sammanlagd vinst skulle uppstå för landet.
Licentiatundervisning
Den fr.o.m. 1942 inrättade teknologie
licentiatgraden avsåg som bekant att i viss mån tillgodose
näringslivets behov av forskare. Den omfattar
ett huvudämne jämte avhandling samt ett
biämne. På basis av en god avgångsexamen når
man normalt fram till licentiatgraden på två år.
Studieformen är mycket uppskattad och antalet
licentiatstuderande uppgår nu till ca 130.
Inrättandet av denna nya grad har emellertid
haft en annan och utomordentligt viktig
betydelse, nämligen att högskolan därmed på ett helt
annat sätt än tidigare kunnat slå in på vägen
att bedriva teknisk-vetenskaplig forskning icke
endast i tillämpade ämnen utan även i ämnen
av rent grundläggande karaktär.
Licentiatundervisning är nämligen otänkbar utan
forskningsverksamhet. Högskolans byggnadskommitté har
även dragit konsekvenserna härav vid
utformandet av högskolans utbyggnad.
I samband med licentiatundervisningen och den
vid institutionerna bedrivna forskningen
föreligga även mycket starka skäl för följande
reform av professorernas föreläsningsskyldighet.
Även om inga stadganden förefinnas följes i stort
sett den regeln, att en professor skall föreläsa i
genomsnitt 4 h per vecka. Här bör den ändringen
vidtagas att professor, som så önskar, i stället
skall föreläsa 3 h per vecka för teknologerna
samt vid sidan härav föreläsa 1 h per vecka för
licentiatstuderande eller för utexaminerade
ingenjörer, som önska fördjupa sina kunskaper. Dessa
föreläsningar skulle vara frivilliga samt avse
fördjupade delar av ämnet, forskningsresultat
framkomna inom institutionen etc. Högskolans
kollegienämnd borde kunna erhålla bemyndigande
att medgiva professor dylik omläggning av
undervisningen. Härvid finge man givetvis
förutsätta att vederbörande vore ålagd att årligen efter
avslutandet av dylik extrakurs inkomma med
uppgift om behandlat ämne och antal åhörare.
Studietid
Begreppet "Kungl. Mekanist" är signifikativt.
Det skapades år 1914, då undervisningen inom
avdelning M jämlikt Iv.M:ts beslut utökades
från tre- till fyraårig. Sedan dess har en
intensiv utveckling ägt rum inom de flesta ämnen,
varför högskolan relativt snart måste ställas in-
för frågan: skall undervisningstiden utökas
utöver den nu gällande fyraåriga
normalstudietiden? På den frågan svarar jag själv bestämt
nej, då jag intager den ståndpunkten att det är
de gedigna kunskaperna i grundläggande ämnen
som äro av avgörande betydelse, under det att
man får lära sig tillämpningarna när man
kommit ut i praktiken. I samband härmed kan man
även fråga sig om behov skulle föreligga av
ingenjörer, som exempelvis genom tvååriga
studier efter studentexamen erhållit viss examen.
Det är möjligt att en dylik examen vore av värde
men — såsom omedelbart inses — skulle det
vara synnerligen olämpligt om man till de
tekniska högskolorna försökte lägga en dylik lägre
examen. Behöves den, bör den i stället
åstadkommas exempelvis genom att de tekniska
gymnasierna påbyggas.
Praktik
För avgångsexamen fordras inom avdelningarna
K och L fyra samt inom de övriga avdelningarna
sex månaders praktik. I allmänhet skall viss del
av denna praktik vara fullgjord för att
uppflyttning till 3:e årskursen skall kunna ske.
Föreskrifterna borde lämpligen kompletteras
så, att viss del av praktiken alltid skulle
fullgöras under högskoletiden, då vederbörande
säkerligen finge större utbyte av densamma än om
den helt skett före högskolestudierna. Vidare bör
praktiken belt inriktas så, att teknologen genom
densamma kominer i kontakt med arbetsplatsens
problem. Härvidlag vore det av den allra största
betydelse, om såväl arbetsgivar- som
arbetarorganisationerna ville beakta detta önskemål och
båda verka för att de unga teknologerna — som
i många fall i framtiden skola bli arbetsledare
—-verkligen konfronterades med arbetsplatsens
problem, sedda med båda parternas ögon. önskvärt
vore även att arbetsgivarna i högre grad än vad
som nil sker verkade för att praktikanterna
erhölle lämplig information, bereddes tillfälle
närvara vid företagsnämndssannnanträden o.d.
Vidare bör teknologen under sin praktik i möjligaste
mån behandlas såsom arbetare och avlönas
såsom dylik. Några ordnade praktikantkurser med
flyttning från avdelning till avdelning med
jämna mellanrum böra däremot i normala fall icke
ifrågakomma inom de flesta avdelningar,
möjligen med undantag för exempelvis F, vars
studerande äro inriktade på kommande
forsknings-och laboratoriearbete.
Tekniker, individ och samhällsmedborgare
En jämförelse mellan en svensk och en
amerikansk teknolog ger ofta ett för oss svenskar
beklämmande resultat. Den unge amerikanen är
"open-minded", har lätt att umgås med personer
i alla åldrar och tillhörande alla samhällsklasser.
Han uppträder frankt, han kan framträda offent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
