Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 2 december 1950 - TNC: 22. Prepositionen av, av J W - Insänt: Frekvensvariationer och likriktare, av K Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1124
TEKNISK TIDSKRIFT
Ibland kan ’"av" vara rätt preposition även i det
konkreta fallet. Det heter ju bild av, kopia av, och därför
också: två avbildningar av något.
Verbalsubstantiv på -are har i regel synnerligen konkret
innebörd, och detta gör att "av" efter dem oftast bör
ersättas med annan preposition. Man kan dock säga "han har
särskilt utmärkt sig som författare av en del enkla sagor",
"ban var ledare av en världsomfattande rörelse", därför
att man däri endast inlägger att ban författat en del sagor,
att ban lett en rörelse. Sätter man substantivet i bestämd
form kan innebörden strax bli mera konkret: ledaren för
denna rörelse. Och blir det fråga om en yrkesperson, och
i all synnerhet om en sak, kommer "av" inte längre i fråga:
ledare för en koncern, ledare för elektrisk ström. Ordet
ledare har här de fullt konkreta betydelserna chef,
ledningstråd. I stället för prepositionsuttryck är genitivform
eller sammansättning också möjlig: koncernens ledare,
strömledare.
Som exempel med "av" kan ytterligare anföras: samlare,
utövare, älskare av konst; anstiftare av mycket ont;
förbrukare, tillverkare av trävaror; ägare av stora gods. Med
annan preposition: ägaren till godset; lärare för
dövstumma, läkare för invärtes sjukdomar; hållare för
gardinstänger, kylare för vatten, mätare för värmemängd,
tändare för gas. Soin synes blir det i regel prepositionen "för"
som här kommer till användning.
Adjektivavledningar av transitiva verb, t.ex. flyttbar,
oan-griplig, kan ej kombineras med agent-av. Att en sak kan
flyttas av en enda person får ej omskrivas till att den är
"flyttbar av en person". Inte heller får man skriva
"oan-gripligt av syror" om man menar: angripes ej av syror.
Ett ganska vanligt fel är att man konstruerar
prepositions-attribut med "av" hänfört till en sammansättnings förled.
Det heter "metod för provning av olja", men inte
"prov-ningsmetod av olja" utan: provningsmetod för olja,
eftersom metod är sammansättningens huvudled och det heter
metod för.
Felaktigt är likaledes att skriva: ett konserveringsarbete
av byggnaden, det nya framställningssättet av radium,
väggens magasineringsförmåga av värme, förvaringsrum av
varor, underhållskostnader av moderna vägar, världens
produktionsstatistik av tackjärn, äganderätt av fast
egendom. Exemplen är hämtade från Erik Wellander: Riktig
svenska, vars avsnitt om förledsbestämningar
rekommenderas till studium i detta sammanhang. Den riktiga
prepositionen i de anförda exemplen är: framställningssätt för,
förvaringsrum för, underhållskostnader för,
produktionsstatistik för, äganderätt till. Ett par av fallen skrives bäst:
konservering av byggnaden, väggens förmåga att
magasinera värme. J W
Insänt
Frekvensvariationer och likriktare
I en artikel om "Frekvensreglering på det svenska
samkörande kraftnätet" (Tekn. T. 1950 s. 647) behandlar förste
driftsingenjör B Löf i stycket "Tillåtliga
frekvensvariationer" frekvensens betydelse ur några synpunkter och
efterlyser även konsumenternas erfarenheter. Kanhända kan då
erfarenheterna från ett elverk i fråga om omformning till
likström vara av intresse. Vid Malmö Elverk sker
omformningen dels med asynkrona motorgeneratorer, dels med
likriktare. I fråga om de förra gäller vad Löf skrivit om
"motordrift av enklare slag" med reservation för de
komplikationer som kan uppstå genom parallelldrift med
likriktare. Här skall emellertid, som rubriken anger, endast
omformning med likriktare närmare behandlas, då det
torde vara föga beaktat, att likriktare av skilda slag kan
förhålla sig olika vid frekvensvariationer.
Bland likriktare skiljer man mellan gallerreglerade och på
annat sätt, mestadels med lindningskopplare, reglerade
likriktare. Gallerreglering kan ske elektromekaniskt genom att
ett motormanövrerat motstånd inställes så, att gallret får
den erforderliga spänningen. Såväl vid reglering med
lindningskopplare som på nämnda elektromekaniska sätt är
man oberoende av frekvensen inom vida gränser.
Annorlunda blir det vid Aseas bekanta gallerreglering som
sker belt på elektrisk väg med transformatorer,
transduk-torer, reaktanser med eller utan mättade järnkärnor,
kondensatorer, torrlikriktare m.fl. rent elektriska don. En
fundamental storhet i regleringen är jämförelseströmmen, som
skall ha ett konstant värde, om likriktaren automatiskt
skall kunna avgiva en konstant spänning. Emedan denna
ström erhålles från kraftnätet och med hjälp av en del av
nämnda slags don, kan den emellertid icke göras helt
oberoende varken av primärspänningen eller frekvensen. Vid
Aseas normala gallerstyrning är båda dessa beroenden
relativt små.
En önskan från Malmö Elverk för många år sedan att
ytterligare minska beroendet av primärspänningen ledde
till att Asea kompletterade apparatkombinationen för
jämförelseströmmen med en kondensator, varigenom en
kompenserad jämförelseström (resp. kompenserat
konstant-hållningsdon), erhölls. Härigenom erhölls det vid konstant
frekvens goda resultatet att avgiven likspänning endast
varierade med ca ± 0,5 \% mot tidigare styvt ± 1,0 % (totalt
1,0 mot 2,0), då primärspänningen varierade med 8 och
9 %. Denna fördel var emellertid tvivelaktig, emedan
frekvensberoendet i stället blev större, som framgår av
följande nyligen gjorda prov.
Under dessa levererades växelspänningen av en generator
med automatisk spänningsregulator och varierade med
mindre än 0,5 %. Generatorn drevs av en ångturbin, vars
varvtal reglerades för hand till 3 000 r/m vid 50 p/s.
Reglerad likspänning var normalt 2 X 225 V. Likriktaren avgav
under provet sin effekt till stadens 2 X 220 V nät i
parallelldrift med ackumulatorbatterier och roterande maskiner,
som drevs från annan kraftkälla.
Observationernas resultat kan sammanfattas som följer.
Vid okompenserat konstanthdllningsdon var turbinens
varvtalsstegring
3 100 — 2 800
" 2 800
X 100 = 9,7 %
och den avgivna likspänningens stegring
Vid kompenserat konstanthdllningsdon var
varvtalsstegring som ovan 9,7 % och spänningsstegringen
2 (237 — 216)
Ei =
2 X 237
X 100 = 8,9 %
Kompenserat don ger alltså en förbättring av
regleringsnoggrannheten från ca 2,0 till 1,0 % vid konstant frekvens
och variabel primärspänning mot en försämring av
regleringsnoggrannheten från ca 3,0 till 8,9 ’% vid konstant
primärspänning och variabel frekvens.
Huruvida ett kompenserat eller okompenserat
konstant-hållningsdon är att föredra beror dels på arten av de
förekommande störningarna i primärspänning och frekvens,
dels på anspråken i fråga om likspänningsregleringen och
parallellarbete med andra enheter. Det kan nämnas, att
Malmö Elverk, som i flera år kört med kompenserade don
på senaste tiden återgått till okompenserade don.
Ovanstående gör icke anspråk på att utgöra en
uttömmande behandling av ämnet frekvensvariationer och
likriktare. Härtill utgör de relaterade proven, som utförts på
kort tid och med tanke på att icke störa Elverkets normala
drift alltför mycket, ett alltför ringa underlag. De ger icke
anledning till ändring av den målsättning för
frekvensregleringen på det svenska samkörande kraftnätet, som Löf
angivit. Meningen har endast varit att meddela några
drifterfarenheter, vilka torde vara av särskilt intresse för ägare
av likriktareanläggningar. K Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
