Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 6 januari 1951 - Nya material - Högtemperaturlegeringar och molybden, av SHl - Nya rostfria stålsorter, av SHl - Vanadinhaltigt, icke åldrande otätat stål, av SHl - Magnesiumlegeringar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
TEKNISK TIDSKRIFT
vända högtemperaturlegeringar. Den kan spänningsglödgas
vid 650—1 040°C; över den senare temperaturen sker
om-kristallisering.
I många fall är molybden spröd. Den är sålunda känslig
för stötar och för den hastighet, varmed spänningar
anbringas, och kan därför visa dåliga hållfasthetsegenskaper,
över en viss temperatur är molybden emellertid mycket
duktil. övergången från sprött till duktilt brott är mycket
skarp och sker inom ett temperaturintervall på 5°C. Man
tror, att detta beror på närvaro av föroreningar i
korngränserna.
Molybden kan formas på alla tänkbara sätt, men inan bör
helst använda något förhöjd temperatur för att motverka
dess sprödhet. När de anbringade påkänningarna är
komplexa, får deformationshastigheten ej vara stor. Metallen
punkt- eller bågsvetsas, men svetsarna är spröda vid
rumstemperatur. Deras duktilitet stiger emellertid med
temperaturen, och de kan därför varmbearbetas utan att
brista.
Molybden har ej lika goda korrosionsegenskaper som
tantal och zirkon men den har till skillnad från dessa god
resistens mot kall och varm fluorvätesyra. Den motstår
också kallt kungsvatten, utspädd svavelsyra och
koncentrerad saltsyra, men reagerar snabbt med varm
koncentrerad svavelsyra, utspädd salpetersyra och varm
utspädd saltsyra. Molybden oxideras mycket lätt i luft vid
temperaturer över 760°C, och detta begränsar starkt dess
användbarhet vid hög temperatur.
Man har försökt övervinna denna svårighet genom att
molybdenen ges ett hölje av andra mer resistenta ämnen.
Aluminium och nickel har visat sig ge något skydd.
In-conel lär ha givit bättre resultat, men man tycks anse
molybdendisilicid mest lovande. Denna erhålles genom
behandling av metallen med kiselånga. Man har fått
livslängder på mer än 5 000 h vid 980°C och på mer än
1 400 h vid 1 700°C med höljen av en tjocklek på blott
50—70 u. De har även visat goda egenskaper, när
materialet utsatts för belastning. Siliciden smälter vid 1 930°C
och kan därför icke användas vid så hög temperatur. Man
måste emellertid uppfinna någon metod att framställa
tjockare silicidskikt på billigare sätt än enligt den hittills
använda metoden.
En betydande nackdel med alla höljen är, att endera
anbringandet av dem eller den följande diffusionsprocessen
måste ske vid temperaturer, som ligger över molybdens
omvandlingspunkt. Genom omkristallisering får metallen
nämligen stor tendens till sprött brott. Det återstår därför
att finna metoder för anbringande av skyddande höljen
vid låg temperatur.
Molybdens legeringar med andra metaller har relativt
hög hårdhet. För den rena metallen är denna vid 930°C
70 VPN ("Vickers Pyramid Hardness Number") och blott
legeringar, som ej har mer än 90 VPN är smidbara. De
kunde emellertid varmbearbetas vid 930°C även med en
hårdhet på upp till 180 VPN, om blott lämpligt material
för pressformar vore tillgängligt. Innan
varmbearbetnings-tekniken utvecklats ytterligare, kan molybdenlegeringarnas
möjligheter som material med hög hållfasthet och hårdhet
vid hög temperatur icke utnyttjas. Man måste nöja sig
med kompromisser mellan önskad hårdhet och
bearbetbarhet. Vissa former kan dock möjligen redan nu
framställas enligt pulver-metallurgiska processer (Prod. Engng
okt. 1950, Eng. Dig. nov. 1950). SHl
Nya rostfria stålsorter. För att austenitiska rostfria stål
icke skall förlora sitt korrosionsmotstånd vid upphettning
till en kritisk zon på 430—800°C stabiliseras de genom
tillsats av niob, tantal eller titan (Tekn. T. 1950 s. 932). Man
har emellertid även framställt rostfria stål med mycket låg
kolhalt, högst 0,03 !%, som lär kunna avändas för många
ändamål utan stabilisering.
Ekonomisk framställning av dessa stålsorter, av vilka de
viktigaste kallas "typ 304" och "typ 316", har möjliggjorts
genom användning av syrgas vid färskningen och
framställning av ferrokrom med särskilt låg kolhalt. Dessa
stålsorter, t.ex. 18-8 med eller utan molybden, är billigare än
de stabiliserade stålen och kan användas för svetsade och
spänningsglödgade konstruktioner, om upphettning till den
kritiska temperaturzonen sker högst i 2 h. Vid
korrosionsprov genom kokning i 65 salpetersyra under 240 h
visade stål med låg kolhalt inga som helst tecken på
korn-gränsfrätning.
Utskiljningshärdande rostfria stål behöver blott
värmebehandlas en gång, sedan de kalldragits eller kallvalsats.
Stark kallbearbetning och en följande
utskiljningshärd-ning ger ett material med mycket hög hållfasthet och
elasticitet. Ett stål av denna typ håller nominellt 17 % krom
och 7 % nickel samt, som utskiljningshärdande element,
aluminium. Det är framför allt avsett för plåt, band och
tråd, som skall ha gott korrosionsmotstånd. I en annan
sådan stålsort med 17 % krom och 4 % nickel används
koppar som utskiljningshärdande element. Detta material
är särskilt lämpligt för stänger och smidesämnen. Stål med
normal brottgräns på 6 000 kp/cm2 och kanske 50 %
förlängning får genom utskiljningshärdning en brottgräns på
10 000—12 000 kp/cm2, varvid förlängningen minskas till
ca 10 % (Prod. Engng okt. 1950). SHl
Vanadinhaltigt, icke åldrande otätat stål. En av de
största fördelarna med otätat stål är dess synnerligen goda
yta. Vanligt otätat stål har emellertid den stora
olägenheten, att det efter deformation åldras vid lagring, varvid
dess hårdhet växer och dess bearbetbarhet sjunker; vid
dragning uppstår bl.a. flytfigurer. För att undvika
åldrandet har man sedan 15 år tillbaka använt aluminiumtätat
stål till plåt för djupdragning. Tätningen sker genom att
till stålet sätta 0,2—0,25 °/o aluminium. Detta material
åldras mindre och har egenskaper, som synnerligen väl
lämpar sig för djupdragning. Det ger emellertid produkter
med betydligt sämre yta än otätat stål på grund av
närvaro av aluminiumoxid.
Man har därför sökt efter medel att framställa ett otätat,
icke åldrande stål. Vanadin reagerar lätt med kväve men
verkar ej som ett starkt desoxidationsmedel. På grund
härav kan man till stor del förhindra stålets åldring utan
att täta det, om man sätter vanadin till smältan. Vid en
tillsats på 0,05 %> blir desoxidationen ej tillräcklig för att
stålet skall bli tätat, men det åldras icke alls. I USA har
man framställt mer än 100 000 t vanadinhaltigt stål, och
det har visat sig utmärkt även vid utförande av de
svåraste djupdragningsarbeten, t.ex. framställning av
stötfångare till bilar (J. Met. juni 1950). SHl
Magnesiumlegeringar. Sökandet efter legeringar med
hög brottgräns och låg specifik vikt beror icke blott på
flygindustrins fordringar utan även på militära behov.
Bland de nyheter, som kommit under senare tid, har
sand-gjutna delar av magnesium-zink-legeringar lovande
mekaniska egenskaper. De har visat mindre tendens till
krypning vid hög temperatur än de magnesiumlegeringar, som
nu finns i handeln. Även andra nya legeringar är
emellertid av stort intresse.
Magnesiumlegeringar med sällsynta jordartsmetaller
framställs av "Mischmetall", för vilken en typisk
sammansättning är 50 % cerium, 20 % lantan, 18 % neodym, 6 %
praseodym och små mängder av andra sällsynta
jordartsmetaller. Dessa magnesiumlegeringar förefaller synnerligen
lovande särskilt i form av sandgjutna delar för
flygplansmotorer. De kan utstå en arbetstemperatur på upp till
300°C.
Av särskilt intresse är en
magnesium-zink-zirkon-silver-legering hållande 6 % zink, 0,6 % zirkon och 6 !% silver.
Den har en brottgräns på 4 200 kp/cma, en 0,2-gräns på
2 800—3 200 kp/cm2 och 10—15 % förlängning. En tänkbar
användning för denna legering är till hålplank för
landningsbanor på flygfält (Prod. Engng okt. 1950). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
