Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1951 - Nya metoder - Uranprospektering med flyg, av SHl - Köldbehandling av rakbladsstål, av CS - Glidformar vid brobygge, av G Lbg - Kallsvetsning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 mars 1951
177
bandet mellan atmosfärens radonhalt på en viss plats vid
en viss tid och förekomsten av radioaktiva ämnen i marken,
används instrumentet blott för att bekräfta resultat
erhållna med Geiger-räknare.
De båda instrumenten har monterats i ett flygplan av typ
Douglas DC-3 varvid ordnats så, att man kan utnyttja
den utrustning, som förut använts för lokalisering av
malmförekomsterna vid magnetisk prospektering från luften.
Vid radioaktiv malmletning görs alla mätningar från ca
150 m höjd. Vid denna är bredden av den zon, inom vilken
radioaktiviteten kan mätas, minst 420 m, och då
flygvägarna läggs med 400 m mellanrum, kan hela markytan täckas.
Eftersom anomal radioaktivitet måste definieras statistiskt,
kan emellertid ett litet område med hög radioaktivitet
förbises, om det ligger på gränsen mellan två mätzoner. Med
en Douglas DC-3 kan man undersöka 80 knr per timme.
Flygfotografier används vanligen för orientering.
Flygvägen registreras med en gyrostabiliserad filmkamera och
flyghöjden med en registrerande radarhöjdmätare.
För närvarande kan anomal radioaktivitet upptäckt
genom flygprospektering icke uttryckas vare sig i halt
radioaktiv malm eller i dennas utsträckning. Metoden skiljer
vidare ej mellan torium- och uranmineral, och en anomali
behöver därför icke nödvändigt visa närvaro av uran.
Onormal radioaktivitet kan ha endera av tre olika orsaker,
nämligen ett tämligen stort markområde med något högre än
normal radioaktivitet; ett tämligen litet område, inom
vilket denna betydligt överskrids; ett mycket litet område
med hög radioaktivitet. En viss anomali kan alltså betyda
något över normal radioaktivitet över en yta med 300 m
radie eller hög över en med blott några meters radie.
Vissa inskränkningar i flygprospekteringens
användbarhet uppstår genom att luftens absorption av y-strålningen
begränsar flyghöjden. Det är bäst att hålla denna vid 150
m, men över kuperad terräng är det omöjligt att undvika
betydande höjdvariationer med ett så stort flygplan som
en Douglas DC-3. Härigenom blir tolkningen av de
erhållna resultaten mycket komplicerad eller rentav
omöjlig. Det synes dock troligt, att man snart skall finna medel
att korrigera mätningarna för variationer i avståndet till
marken (F W Stead i Engng Min. J. sept. 1950). SHl
Köldbehandling av rakbladsstål. Vid härdning av stål
upphettas detta först till en relativt hög
härdningstempera-tur och kyls sedan snabbt. Den hårdhet, som härvid
uppnås, beror av härdningstemperaturen och når ett maximum
för ett visst värde på denna. Den gynnsammaste
härdningstemperaturen har emellertid visat sig icke endast bero på
stålsorten utan även på den temperatur, till vilken
kylningen sker. Man får sålunda större hårdhet och vid högre
härdningstemperatur, om man kyler till lägre temperatur.
1 syfte att öka hårdhet och eggskärpa hos Uddeholms
AEB-stål har därför en köldbehandling införts. Metoden
går i princip ut på att stålet efter värmning till en i
förhållande till den normala förhöjd härdningstemperatur
kyles ned till lägst — 80°C. Därigenom erhålles en
beaktansvärd hårdhetsstegring i förhållande till det tidigare
härd-ningsförfarandet utan köldbehandling (Vi Uddeholmare
dec. 1950). CS
Glidformar vid brobygge. Glidforrnar har använts till
några höga pelare -— den högsta var 62 m — för en bro
över Cumberland River, Kentucky. De fick lodräta sidor
men avtrappades på 1—3 ställen. Formarna utfördes av
1" X 4" spontade, 1,2 m långa bräder sammanhållna med
tvenne ramar av tredubbel 2" X 8" plank. Tvär- och
längsgående ok över formens krön och runt dess nedre del
drogs tillsamman av rundjärn. Formarna lyftes med
20—24 domkrafter. En träschablon 3 m över formen höll
de uppstickande armeringsjärnen i rätt läge.
Betongen tillfördes med hjälp av en tornkran eller med
hiss. Formarna höjdes, så snart man erhållit ett 30—35 cm
tillräckligt hårdnat betonglager vid botten. Betongen be-
arbetades genom arbetarnas trampande; vibrering
användes icke, för att inte skada formarna. Endast närmast
dessa puddlades betongen med stänger. Pelaren växte i
höjd med 10—18 cm/h. Efterlagning av betongytorna
erfordrades endast i ringa mån. Vattningen skedde från ett
perforerat rör i ring runt pelarna (Civ. Engng dec. 1950).
G Lbg
Kallsvetsning. En engelsk flygare, A B Sowter, som
måste lämna tjänsten på grund av skador vid en störtning,
arbetade under kriget hos General Electric Co. i England.
Härvid märkte han, att två hoplagda kopparplåtar
fastnade i varandra längs skäret, när de klipptes. När kriget
tagit slut, började han närmare undersöka orsakerna till
kopparstyckenas sammanhäftning. Ilans experiment ledde
till upptäckten av kallsvetsning.
Förfarandet, som har en påtaglig likhet med
framställningen av kompoundmetaller, består i stark
sammanpressning av metallstyckena (fig. 1), varvid dessa under
plastisk deformering flyter samman till en fog (fig. 2). Man
har nu i flera år prövat metoden både i England och USA,
utan att den nått någon mer omfattande praktisk
användning. Som tidigare anmärkts (Tekn. T. 1950 s. 344), har
den framför allt olägenheten att svetsens godstjocklek blir
mycket mindre än de sammanfogade bitarnas. Visserligen
får metallen högre hållfasthet i svetsen på grund av
kallbearbetningen, men denna ökning är icke tillräcklig för
att kompensera minskningen i godstjocklek.
Fig. 1. Kallsvetsningens princip.
Fig. 2. Mikrofotografi av sektion genom en svets; de böjda
linjerna visar att metallen undergått plastisk deformation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
