Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1951 - Modern turbinreglering, av Gunnar Enskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1U april 1951
271
av reglerventilen, o, som för här föreliggande
jämförande undersökning kan försummas i
ekv. (2).
Sålunda följer approximativt rt = £ = — <p/6 och
ekv. (4) övergår i
Tt+<P-~àß rf —
(5)
där öß är olikformighetsgrad av stela
återföringen. För att medge en lösning av
ekvationssystemet (1)—(4), eller (5), erfordras även
ekvationer angivande svängmassans och
vattenmassans inverkan. Vid det enklaste fallet, öppen
turbinuppställning, Ta — 0, finner man det enkla
uttrycket för svängmassans inverkan
d(P = JL
dt Ti
(6)
där T i =
Q • w„
Mmax
= maskinens anloppstid, dvs.
den tid som åtgår för
maskinen att accelerera från
w = 0 till w = wm vid
konstant drivande moment
utan last; G är trög-
hetsmomentet,
Ti = ———— = vattenmassans anloppstid,
9 ’ H där l och vmax är längd resp.
vattenhastighet i de olika
sektionerna av
vattenkanalerna, H fallhöjden och g
tyngdkraftens acceleration.
Av ekv. (5) och (6) följer
(7)
varur <p och sålunda även övriga storheter lätt
kan beräknas.
Ekv. (7) gäller tydligen med hänsynstagande
till de inskränkningar som föreligger i ekv. (6)
och för o enligt ovan. Om man vill undvika
sistnämnda inskränkning ger ekv. (6) tillsammans
med ekv. (1)—(4) en linjär differentialekvation
av tredje grad, nämligen
,3 ,2
<3 Ti TsTi-^ + à Ti (T. + ß Td
+ T.Ä + ,- 0
(8)
dvs. en grad högre än ekv. (7), och ger sålunda
flera integrationskonstanter att bestämma. Den
erbjuder för övrigt inte nämnvärt större
svårigheter att lösa.
Med hänsyn till vattenmassans inverkan,
T2 > 0, blir förloppet mera komplicerat och kan
särskilt för Kaplanturbiner ej anses nöjaktigt
löst. I föreliggande fall är det tillräckligt jämföra
de motsvarande uttryck som erhålles på basis av
grundekvationerna (1) — (4) med den angivna
approximationen, ekv. (5), för de olika
regulatortyperna.
Mekanisk regulator med pendeldämpning5
För denna gäller, analogt med det förgående,
ekvationssystemet
à t] + (p + (po (r] + C) = 0
O = r)
du _ o
dt ~
n -2 Ts
T d ^ _L 1" _L T
(la)
(2 a)
(3 a)
(4 a)
där (fio är olikformighetsgrad av stela
återföringen och Ts här servomotorns stängningstid för
reglerventilslag o = n2 (na litet värde).
Med samma antagande om o som förut sättes
o = rj = 0 och ekv. (la) ger <p = — varvid
ekv. (4 a) övergår i uttrycket
t d(P \ t da
(5 a)
vilken ekvation, med (p„= öß, blir identisk med
ekv. (5).
Elektrisk regulator
Gaarde8 anger följande ekvationer
w
ß = ~
We ee
dx _ ß
dt ~ Tx
e , de_ d cx
Tc ~dt~ dt
(1 b)—(2 b)
(3 b)
(4 b)
samt
(Xe
ei
E
där ß svarar mot a i föregående ekvationssystem
för eftergivande återföring, w/we mot (p/6
(w/wo = <p och wjw0 = 6), e/ee mot oc — ocb
mot n, l/oce mot ß, Tæ mot Ts, de/dt • l/ee mot
d^/dt och dx/dt mot du/dt.
Införes sistnämnda värden i ekvationerna
(lb)—(4 b) ovan erhålles
V ,
du
dt
0
T,
1
± + dC =
T c dt (Xe
dju
dt
(5 b)
vilket med Tc = T{ och \/<xe = ß ger
Man erhåller alltså ett ekvationssystem, som är
identiskt med ekv. (1) — (4) för mekanisk
regulator med eftergivande återföring och sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
