Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 21 april 1951 - Rationaliseringen och den mänskliga faktorn, av Charles A Myers - Jordforskning och näringsfysiologi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1U april 1951
315
föreningen, att den årliga ökningen med 4 cent
per timme, som företaget hade beviljat, och
arbetarnas erkännande av sambandet mellan
produktivitet och levnadsstandard innebär ett litet
steg framåt i den kamp för bättre
levnadsstandard som bör föras med samhället och icke på
dess bekostnad.
En rad företag har sedermera följt samma linje
som General Motors och på detta sätt på alla sina
arbetare fördelat den vinst som rationaliseringen
har medfört vid en eller flera avdelningar inom
företaget. Ett annat sätt, som har rönt viss,
ehuru mindre uppmärksamhet i USA, är att ge
arbetarna en månatlig bonus som står i relation
till vinsten eller besparingen i arbetslön. Vid
sidan av dessa metoder finns det ett sätt, som i
rätt stor utsträckning har förekommit i USA, och
det är att genom att sänka produktpriserna
fördela vinsten på såväl konsumenter som arbetare.
Slutord
De sju steg, som här har räknats upp, har
kanske gett någon intrycket att det finns en formel
eller patentmetod som löser problemen på detta
område. Det har dock ej alls varit min avsikt att
ge någon en sådan uppfattning, ty framgång i
frågor som rör relationerna på arbetsmarknaden
är mera beroende av att den rätta inställningen
skapas än av att en viss teknik tillämpas.
Att på en gång framlägga en mängd tekniska
data kan kanske vara ett utmärkt sätt att
förmedla fakta, men risken är att man samtidigt
skapar en sådan stark, ehuru irrationell känsla av
fruktan eller besvikelse, som i månadtal kan
fördröja varje möjlighet till samförstånd. I stället
bör man utgå ifrån att framgång i
rationaliseringsåtgärder lika mycket beror av att
människornas sinnelag som att de tekniska
metoderna förändras. Därför måste man arbeta på lång
sikt och visa villighet att diskutera och
kompromissa i stället för att diktera.
Om det finns ett uns misstänksamhet och
misstroende mellan företagsledningen och arbetarna,
blir motståndet mot varje förändring en naturlig
följd därav och ingen formel eller procedur kan
ändra detta från den ena dagen till den andra. Å
andra sidan, om det finns förtroende till
företagsledningen och förståelse för dess mål, har det
betydligt mindre betydelse vilka steg som följs
och hur detta sker.
Härmed kommer jag tillbaka till en punkt som
jag har understrukit, då jag under min vistelse i
Sverige har talat om amerikanska erfarenheter
på arbetsmarknadens område: det är att all
framgång beror på företagsledningens
inställning. Om företagsledningen, som den i allt högre
grad gör i USA, betraktar sin uppgift mera som
utveckling av människor till arbete i
samverkan än som ett dirigerande av döda ting, då kan
förändringar företas på ett naturligt sätt. Har
företagsledningen å andra sidan icke tålamod
med människorna, och om den tror att folk
accepterar i och för sig logiska fakta utan att
låta de mänskliga känslorna inverka, då blir det
betydligt svårare att införa förändringar.
Slutsatsen blir därför att det största ansvaret, här
liksom på så många andra industriella områden,
faller på företagsledningen själv.
Jordforskning och näringsfysiologi. Vid strävandena
att öka jordens produktion av livsmedel för att föda dess
snabbt växande befolkning har man arbetat efter två
huvudlinjer, nämligen förädling av kulturväxterna och
utforskning av dessas näringsfysiologi. Det senare området
torde vara av stort intresse icke blott för biologer utan
även för tekniker. Grunden för all växtodling är nämligen
jorden, som är ett både biologiskt och kemiskt komplex.
Då växterna för sitt liv och sin utveckling är beroende av
ganska många grundämnen i oorganisk form, är kunskap
om jordens kemiska sammansättning av stor betydelse.
Under och efter senaste världskriget tycks utforskningen
av växternas behov av oorganiska näringsämnen ha
bestått i tillämpning av den klassiska metoden med odling i
näringslösningar, fältförsök med tillsatser av närsalter och
undersökning av jordens inverkan på näringsupptagandet.
Vid utnyttjandet av den första metoden har en betydligt
förfinad teknik använts. Den andra har lett till klar insikt
om växternas behov av vissa element i mycket små
mängder och har givit förklaring på flera tidigare outredda
växt-sjukdomar. Den tredje metoden, som är byggd på
spårämnestekniken, kunde man börja tillämpa, först när
stabila och radioaktiva isotoper blev tillgängliga.
Bristsjukdomar uppkomna genom frånvaro av
mikroelementen bor, koppar, mangan, zink eller molybden har
studerats i USA och Australien och märkliga resultat har
härvid uppnåtts (Tekn. T. 1950 s. 541). Man trodde
tidigare, att mikroelementen var utan betydelse för växters
utveckling, därför att de behövs i mycket små mängder.
I större är de t.o.m. utpräglade växtgifter.
I England började dessa problem studeras under kriget
bl.a. vid Research Station of the University of Bristol, Long
Ashton. När man odlade upp gammal gräsmark för att
öka den inhemska livsmedelsproduktionen, råkade man
nämligen ut för många besvikelser. Sålunda misslyckades
potatisodling, som det visade sig, på grund av
kalciumbrist; andra skördar slog fel, därför att magnesium,
mangan, bor eller järn saknades. Long Ashton lyckades på kort
tid lösa en mängd sådana problem genom att bl.a. använda
besprutnings- eller injektionsteknik och kemiska
snabbprov. Man har även utarbetat relativt enkla metoder för
att diagnostisera olika bristsjukdomar.
Dessa metoders praktiska värde beror på att nästan varje
växt visar karakteristiska färgändringar och ofta
färgteckningar för ett visst saknat näringselement. I en del fall
uppträder dessa symptom hos gamla blad, i andra hos nya;
vissa av dem kan iakttas överallt på bladytan, andra på
bladens spetsar. De har betecknats med termer som
"bronsering", "utslag", "fläckar", "svedning", "rost" eller består
av färgning mellan bladnerverna. Många av de sjukdomar,
som man trott vara angrepp av insekter eller virus, har
visat sig vara bristsjukdomar. Dessa kan, när det är fråga
om mikronäring, botas genom att tillföra jorden 1—2 kg/ha
av det saknade elementet.
För de flesta växter är bladsymptomen mest utpräglade
och ofta utslagsgivande. Ehuru några brister kan
framkalla mycket likartade symptom hos en viss växt, finns
det ofta andra tecken, som underlättar diagnosen, och man
kan även tillgripa andra metoder i tveksamma fall. För
att fastställa symptomen odlades växter i kärl av
pyrex-glas eller i blomkrukor; de senare måste överdras med
asfalt för att ej avge några element. Växterna planterades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
