Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1951 - Kristallisation — en alltmer kontrollerbar process, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
TEKNISK TIDSKRIFT
stråle-termokompressor. Denna komprimerar ole från
kri-stallisationskärlet kommande ångorna i ett munstycke med
venturi-rör till ett tryck, som är högt nog för
kondensation i kylaren. En tvåstegs ångejektor med
mellankonden-sor används oftast som vakuumpump. Omröring av
vätskan sker i allmänhet icke vid expansionskristallisation,
men Trona-kristallisatorn (fig. 8) är utrustad med en
centralt placerad, cylindrisk skärm och en propeller,
varigenom "kortslutning" av tillflödesströmmen effektivt
förhindras.
Expansionskristallisation har många fördelar. Den
fordrar ingen värmeöverföring genom fasta kroppar, som kan
överdras med isolerande beläggningar eller angripas av
lösningen. Sluttemperaturen bestäms icke av kylvattnet.
Konstruktionen tillåter användning av korrosionsfast material.
Driftkostnaderna är låga, och processen kan lätt
kontrolleras. Den fordrar emellertid tillgång på ånga och mer
kylvatten än mekaniska apparater.
Kristallisation genom cirkulation
Om en lösnings koncentration hålls lagom högt ovan
löslighetskurvan, kan man få redan existerande kristaller att
växa utan att nya bildas. För att processen ej skall gå för
sakta, måste man ha en stor kristallyta till förfogande och
ordna så, att den övermättade lösningen genast kommer i
kontakt med den. Det senare villkoret uppfylls genom
cirkulation av vätskan, vanligen genom att driva den uppåt
genom en kristallbädd (fig. 9). Härvid sker samtidigt en
klassificering av kristallerna, i det de stora sjunker nedåt,
medan de små följer med vätskeströmmen uppåt. Den
mättade lösning, som lämnar kristallisationszonen, blandas
kontinuerligt med tillflöde och indunstas till lagom
övermättnad, innan den ånyo drivs genom kristallbädden.
Denna intressanta apparattyp1, som är en norsk
uppfinning, går under namnet "Krystal". Den utförs som
indunstare, expansionsapparat eller med kylanordning. Vilken
av dessa utföringsformer, som är bäst i varje särskilt fall,
bestäms av det kristalliserande ämnets löslighetsegenskaper.
En annan kristallisationsapparat med cirkulation,
Za-remba-kristallisatorn (fig. 10), har intet särskilt kärl för
kristallbädden. Lösningen drivs med en pump genom
värmeväxlaren till indunstaren; blott en del av de största
kristallerna tas ut som produkt och resten följer med
vätskan genom värmeväxlaren och därifrån till indunstaren
genom fördelaren. Apparaten är så konstruerad, att
vätskan inte kommer i kokning. Det påstås, att fördelaren
upprätthåller konstant cirkulation och att kristallerna
passerar genom indunstaren fem gånger oftare än genom
pumpen och värmeväxlaren. Härigenom bör man uppnå
kristallisering med minsta möjliga kraftförbrukning.
Kristallisation genom sänkt löslighet
Man kan använda ett med vatten blandbart organiskt
lösningsmedel, t.ex. alkohol, för att fälla ut i vatten lösta
ämnen. Detta sätt att framställa kristaller har tillämpats
av Gee m.fl.2 för erhållande av järnfri alun. Vener och
Thompson0 har föreslagit tillsats av etylenglykol för
kristallisation av natriumsulfat. Ingen av dessa metoder tycks
dock hittills ha tillämpats i stor skala.
Kristallers hopsintring
Vid lagring av kristaller bakar dessa ofta ihop sig till
hårda klumpar. De faktorer, som inverkar på detta
fenomen, är vattenhalt, närvaro av föroreningar, partikelstorlek,
lagringstryck, lagringstemperatur, lagringstid, eventuell
omvandling från en kristallform till en annan och behandling
med prepareringsmedeF.
Den vätska, oftast vatten, som följer med kristallerna eller
absorberas av dem under lagringen, finns vanligen blott på
kristallytorna, men kan av kapillärkraften dras in i
kontaktvinklarna mellan kristallerna. Då den flytande fasen
måste vara en mättad lösning av den fasta, kristalliserar
den lätt, om de yttre betingelserna ändras. Denna process
sker på de ställen i kristallmassan, där den vållar de
största olägenheterna, nämligen där den medför en
sammanbindning av kristallerna. Förhållandena blir något
annorlunda, om produktens partiklar är kristallanhopningar i
stället för enkla kristaller. I detta fall är nämligen kornen
porösa och suger därför upp vätskan. Kristallisationen sker
då inuti dem, varför produkter av denna typ klumpar sig
mindre lätt än de, som består av icke porösa korn.
Ändring av en kristallmassas fuktighetshalt har i de
flesta fall större betydelse för hopsintringen än andra
faktorer. Om ett vattenlösligt salt är i beröring med luft med
Fig. 10.
Zaremba-kristallisator*.
Fig. 9. Expansionskristallisator
med cirkulation (Kry stal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
