Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 26 maj 1951 - Nya metoder - Deltavingen, av sah - Packningslös ventil, av SHl - Böcker - Kosmos, bd 28, av SHl - Årsberättelse för Centrala Driftledningen (CDL), driftåret 1947/48; driftåret 1948/49; driftåret 1949/50, av Georg Ljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
TEKNISK TIDSKRIFT
Först i mars 11151 flögs Fa i rev FD1, fig. 4. Liksom Avro
707 har den en Rolls Royce "Derwent" reaktionsniotor,
men ett par ansvällningar i flygkroppens akter tyder på,
att hjälpraketer skall användas. Planet har bromsfallskärm
i stjärten och dessutom, som extra spinnsäkerhet,
fallskärmar i vingspetsarna och dykbromsar. Det lilla höjdrodret,
som endast har stabiliserande syfte, är tillfälligt och skall
tas bort efter de första proven, liksom även fasta slöts
i vingspetsarna.
Samtliga dessa plan är rena experimentplan,
huvudsakligen avsedda för utprovning av deltatypens
manöveregenskaper. Några toppfarter eller höga stighastigheter har
säkerligen ej eftersträvats eller uppnåtts med dem. Det är
emellertid känt, att A V Roe är sysselsatt med ett
fler-motorigt bombplan med deltavinge, och Boulton Paul med
ett delta jaktplan. Hur långt den starkt deltabetonade
Douglas XF4D (Tekn. T. 1951 s. 356) har hunnit utöver
provflygningen är icke närmare känt.
Nu kan det väl tänkas att deltavingen, på grund av sina
nackdelar ur manöversynpunkt, bara kommer att förbli ett
experiment, som utvecklingen kommer att gå förbi. Det är
nämligen väl känt, att den raka vingformen inte bara är
den gynnsammaste vid normala farter, utan även vid
över-ljudfart över Mach-talet 1.4 (jfr överljudflygplanet Bell XI,
Tekn. T. 1948 s. 46).
Varför lägger man då ned möda på all praktiskt utforma
mer eller mindre egendomliga flygplanprojekt — när den
"gamla hederliga", raka vingformen ändå skall segra till
slut? Jo, därför att innan flygning kan äga rum över
Mach-talet 1.4 måste underliggande områden behärskas.
Eftersom på nuvarande ståndpunkt den pilformade vingen
är den som erbjuder minsta motståndet inom
Mach-tal-området 0.8—1,4, och deltavingen utgör den bästa
konstruktiva lösningen vid stora pilvinklar, måste dessa
utformningar tilgripas även om de kanske bara blir en
parentes i utvecklingen (Av. Wk 23 okt. 1950, 26 mars 1951, Aero
Dig. dec. 1950, Interavia fehr. 1951). sah
Packningslös ventil. Ventilen (fig. 1), som har
konstruerats av en brittisk firma, består av ett cylindriskt hus, en
med detta genom tre fenor fast förbunden cylindrisk kropp
A med mindre diameter än husets inre och en i denna
rörlig kolv C. Kroppen A är halvsfärisk på inloppssidan och
har en central kanal B förbunden med en förbiledning D.
Kolven C är halvsfärisk mot utloppssidan och tätar där
mot ett säte.
När förbiledningen är stängd, är trycket på kolvens
inloppssida större än på dess utloppssida; ventilen stängs
och förblir i detta läge, därför att trycket på dess plana
ända är större än på dess sfäriska. Öppnas förbiledning,
sjunker trycket på kolvens plana yta på grund av den
centrala kanalens förträngning vid B; trycket på den
sfäriska ytan blir större än på den plana, och ventilen öppnas.
Ju högre strömningstrycket är, desto snabbare öppnar och
stänger ventilen. Dennas funktion kan regleras genom
ändring av B:s diameter; den kan l.ex. hindras att slå
genom strypning av B.
Ventilen kan lätt förses med fjärrkontroll; vid elektrisk
manövrering kan en vätskeström på 100 1/min manövreras
vid tryck på upp till 35 kp/cmB med blott 0,33 A vid 24 V.
Då packningar icke behövs, uppstår ingen brandrisk vid
hanterande av eldfarliga vätskor. Vidare kan ventilen göras
av vilket material som helst, t.o.ni. av glas eller kol, och
den bör därför vara lämplig för frätande vätskor (Chem.
Age 5 aug. 1950). SHl
Böcker
Fig. 1.
Packningslös ventil.
Kosmos, bd 28 (1950), utgiven av Svenska
Fysikersani-fundet. Norstedt, Stockholm 1951. 190 s., ill. 12 kr.
Denna årgång är huvudsakligen ägnad åt kärnfysik. Den
innehåller sålunda en presentation av nobelpristagaren i
fysik 1950, C F Powell, och uppsatser om Dirac’s hålteori,
termonukleära reaktioner, scintillationsräknare, starka
magnetiska jonkällor och experimentella bevis för neutrinos
existens. Dessutom finns en uppsats om infrarödteknik
och en om television.
Alla uppsatserna är som vanligt väl skrivna och
intressanta, men förutsätter goda förkunskaper hos läsaren.
Uppsatsen om television är emellertid en utmärkt orienterande
översikt, som torde vara fullt njutbar även för icke fysiker.
Skildringen av nyare framsteg inom infrarödtekniken fann
jag även relativt lättläst. SHl
Årsberättelse tör Centrala Driftledningen (CDL),
driftåret 1947/48; driftåret 1948/49; driftåret 1949/50,
utgivna av Riksdriftbyrån, Stockholm 1950, 1951. 44 +
44 + 46 s., 16 + 18 + 22 fig., 8 + 7 + 7 tab.
Centrala Driftledningen, som är det gemensamma
administrativa organet för större delen av Sveriges kraft försör
jning, har beslutat att med början driftåret 1947/48 (1 juli
1947—30 juni 1948) utge en kontinuerlig serie
årsberättelser för organisationen. De tre första av dessa föreligger
nu från trycket.
Publikationen har till stor del tillkommit för att
tillfredsställa en önskan, som länge förelegat bland landets
producenter och distributörer av elenergi, om publicering i
någon form av de för dem värdefulla statistiska
uppgifterna om bl.a. vattentillgång, nederbördsförhållanden,
kraftkonsumtion m.ni. Kraftkonsumtions- och
produktionsstatistiken ingår även i den av K. Konimerskollegiuni
nl-givna Industriberättelsen, men denna utkommer i regel
med så stor eftersläpning att uppgifterna hunnit bli
inaktuella.
Årsberättelsen för driftåret 1947/48, den första i serien,
inledes med en kortfattad instruktiv redogörelse för
Centrala Driftledningens tillkomst och organisation. I övrigt
inledes årsberättelserna ined en verksamhetsberättelse för
CDL, innehållande förteckning över anslutna företag,
ledamöter och tjänstemän samt en kortfattad redogörelse för
under året hållna sammanträden och för kommittéernas
arbeten.
Därefter följer de ur allmän synpunkt intressantaste
avsnitten av berättelserna. I dessa redogöres för
nederbördsförhållandena i landet under respektive drillar, lör
snö-tillgången, för temperaturförhållandena, lör
vattenmagasinens ändringar och för vattentillgången, allt illustrerat
med rediga och klargörande diagram och tabeller. Sedan
följer ett avsnitt om kraftproduktionen och elt om
kraft-konsumtionen, även dessa med diagram och tabeller. I ell
därpå följande kapitel redogöres för produktions- och
distributionsapparatens utveckling under driftåret.
Berättelserna avslutas med artiklar behandlande under
respektive driftår aktuella frågor. I berättelsen för
drill-året 1947/48 ingår sålunda två kapitel, som behandlar
åtgärder i samband med elransoneringen under hösten 1947
och vintern 1948. Årsberättelsen för 1948/49 innehåller en
redogörelse för en prognos för kraftbehovet under de
närmaste åren och i berättelsen för 1949/50 avhandlas
serie-kondensatorer, byggandet av 380 kV ledningen Harsprånget
—Hallsberg samt samkörningen på stamlinjesystemet.
De Ire föreliggande årsberättelserna har fått en
synnerligen påkostad utstyrsel och ett förnämligt tryck. Som en
trevlig detalj kan nämnas alt man givit varje årgång en
speciell färg på titelrubriker och diagram. Broschyrerna
illustreras med ett flertal storslagna fotografier av
vattenfall, anläggningar och anläggningsdetaljer.
För att göra årsberättelserna i någon mån tillgängliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
